Loggboken

På lördagen hände inte mycket. Jag har börjat gå hem på kvällarna istället för att ta taxi, mest för att det är skönt att få gå lite när man suttit stilla så länge. Igår kväll fullkomligt svärmade det runt polisbilar i området, med blåljusen påslagna, men inga sirener. Detta är nu ingen lugnande syn och dagen därpå fick jag reda på bakgrunden.

Precis bredvid ryska ambassaden som ligger tvärs över gatan från jobbet hade det varit en överfallsvåldtäkt i parken. Det sätter lite perspektiv på kontemplativa promenader i natten. Men, jag brukar hålla mig till stora farleder och i Stockholm är det alltid bilar ute.

Under arbetspasset voltade en bil med en mamma och ett barn några mil utanför Arvika. De landade upp och ned i en liten ström och bilen fylldes delvis med vatten. Det tog räddningsmanskapet en halvtimme att komma fram och få ut dem ur bilen. Senare så avled de på sjukhuset.

Dels var det en mycket hemsk händelse och dels var det, och är ännu antar jag, oklart om jag kände mamman och barnet. Olyckan inträffade någon mil från hemmet i Ålgården. Sen var det krypande obehagligt av mer personliga skäl, då just det här med bilar och vatten är sen gammalt är min värsta mardröm. Alla har väl sina skräckscenarion och jag har inga egentliga skäl till att just detta är så starkt för mig, men så är det.

Bortsett från detta så var dagen riktigt gemytlig. Pappersgänget hade sista-dagen-på-passet-fika och jag fick pratat lite med pappa på telefon och senare på kvällen ringde göteborgarna från sin utekväll på Rockbaren.

Nu är det två dagar kvar. Sen är det julledigt!