Tisdag 8 januari
På söndagen var det sista dagen arbetspasset och den gick förbi i ett töcken av förkylningssymtom. Tomas lyckades skrämma upp mig med prognoser om mina ömmande halskörtlar, men sammantaget verkar de ha gett med sig nu i alla fall.
Man drömmer så märkligt när man är sjuk och vaknar stup i kvarten, helt uppstressad av fiktiva situationer som man höll på med strax innan man vaknade. För mig speglar drömmar ofta den praktiska vardagen för stunden, och just nu är det mycket jobb; skaffa fram saker, placera dem på rätt ställe, prata med rätt folk, se till att allt är i ordning, och så göra allt om igen. Lite tröttsamt drömscenario faktiskt.
Tanken var att bli friskare för varje dag som går, men på måndagen, min första lediga dag, svängde det och blev sämre, samtidigt som jag hade ett inbokat redaktörsmöte på jobbet dessutom. Det var bara att masa sig upp och iväg. Blev inbjuden på fika hos Maria, en av mina två reporterkompisar på kvällarna. Det hade varit trevligt, men jag var i ett bedrövligt skick och hade tvättid, så jag avböjde artigt.
Den här nattens sömn blev lång och djup och stördes inte av drömmar, dock ringde det folk hela morgonen och förmiddagen. Dels ringde Hanna fyra gånger innan jag var klar i huvudet nog att svara henne, en mäklare som undrade om jag fortfarande var med i leken och en man som ville hyra ut del av sin lägenhet till Sara. Jag hade nämligen mailat ut en allmän förfrågan på jobbet som han fått via kontakter.
Efter detta fick jag till slut nog och gick upp, men i allmänhet väl utvilad för första gången på mycket länge. Jag städade lägenheten och begav mig ner på stan för att träffa Hanna, som drog i väg mig på shoppingspree och mat på kinarestaurang. Det var trevligt att få bubbla av sig och höra lite om hur det går för henne nu för tiden.
Väl tillbaka kom Sara hem. Vi hann få pratat en hel del och käkade mackor. Nu ligger hon och sover inför morgonsdagens lägenhetsvisningar. Förhoppningen är att hitta något i Sollentuna/Solna eftersom jobbet är i Kista. Nån som vet nåt bra får gärna höra av sig!
Man drömmer så märkligt när man är sjuk och vaknar stup i kvarten, helt uppstressad av fiktiva situationer som man höll på med strax innan man vaknade. För mig speglar drömmar ofta den praktiska vardagen för stunden, och just nu är det mycket jobb; skaffa fram saker, placera dem på rätt ställe, prata med rätt folk, se till att allt är i ordning, och så göra allt om igen. Lite tröttsamt drömscenario faktiskt.
Tanken var att bli friskare för varje dag som går, men på måndagen, min första lediga dag, svängde det och blev sämre, samtidigt som jag hade ett inbokat redaktörsmöte på jobbet dessutom. Det var bara att masa sig upp och iväg. Blev inbjuden på fika hos Maria, en av mina två reporterkompisar på kvällarna. Det hade varit trevligt, men jag var i ett bedrövligt skick och hade tvättid, så jag avböjde artigt.
Den här nattens sömn blev lång och djup och stördes inte av drömmar, dock ringde det folk hela morgonen och förmiddagen. Dels ringde Hanna fyra gånger innan jag var klar i huvudet nog att svara henne, en mäklare som undrade om jag fortfarande var med i leken och en man som ville hyra ut del av sin lägenhet till Sara. Jag hade nämligen mailat ut en allmän förfrågan på jobbet som han fått via kontakter.
Efter detta fick jag till slut nog och gick upp, men i allmänhet väl utvilad för första gången på mycket länge. Jag städade lägenheten och begav mig ner på stan för att träffa Hanna, som drog i väg mig på shoppingspree och mat på kinarestaurang. Det var trevligt att få bubbla av sig och höra lite om hur det går för henne nu för tiden.
Väl tillbaka kom Sara hem. Vi hann få pratat en hel del och käkade mackor. Nu ligger hon och sover inför morgonsdagens lägenhetsvisningar. Förhoppningen är att hitta något i Sollentuna/Solna eftersom jobbet är i Kista. Nån som vet nåt bra får gärna höra av sig!
Kommentarer
Trackback
