Loggboken

Oj, oj, oj, nu har jag inte skrivit på över en vecka. Det har varit en sak och en allena som upptagit det mesta av tankekraften och det var min arbetsintervju som var på tisdagen. Jag vet inte riktigt varför det blev så viktigt för mig. Det var länge sen jag hade en prov-liknande situation i livet, vilket antagligen bidrog lite och sen är det en stor grej att ändra på grundförutsättningarna i livet.

Men, nu när det är gjort så tror jag inte att jag behöver grunna så mycket mer. Oavsett hur bra det gick så finns det faktorer som spelar in utom min förmåga att påverka.

Tillbaka en vecka: Måndagen och tisdagen var såvitt jag minns arbetsdagar innehållandes lite krångel och lite rutin. Onsdagen ägnades åt en tur till Hökarängen för att titta på lägenhet med Tomas. De såg bra ut, även om vi tvistade om vilken av dom som var de facto bäst. Hoppas att han får någon av dem. Därefter begav vi oss in till stan och käkade med Dani på Stekpannan, för att sedan avrunda på Indigo, ett litet piffigt ställe på Götgatan som hade genomtänkt punktbelysning, bra musik och findrinkar.

Torsdagen var hektisk, då jag först hade möte på jobbet, därefter skulle till Södermalm och till sist hem till lägenheten för att spela med Göran, Ove, Tomas, Jocke och Dani. Fredag och lördag var hemmadagar, välbehövda sådana, med små utflykter för att handla mat och några lugna solstunder uppe på terrassen på taket. Jag trodde först att det skulle vara upptaget där, men det verkade tomt och öde, som om ingen varit uppe på evigheter. Det blev riktig mat och långa samtal med mormor och mamma på telefon, samt idel tillbakalutat tittande på tv-serier på datorn.

Intervjun låg hela tiden och spökade i bakgrunden så jag läste på så gott det gick och samlade ihop mina utspridda arbetsbetyg och artiklar. De senare var faktiskt inte så tokiga som jag mindes dem och jag kopierade upp ett litet urval. På söndagen var det spel igen och jag gjorde sommarmat i form av potatis, lax och sås. Vi spelade till sent och det var riktigt skoj. På måndagen åkte jag till Söder igen innan jobbet och försökte där frenetiskt fråga äldre och visare kollegor om råd om intervjun.

Jag var nervös och sov inte så värst bra natten innan, men kom upp i god tid. Själva intervjun var svårtolkad. Jag pratade på och fick veta lite saker om själva tjänsten, men det som det kan falla på är ju att jag inte är tillräckligt meriterad. Jag har inte skrivit på år och dag och tjänsten kräver mycket på den punkten. Vissa stunder av samtalet kändes det som om jag hade det i en liten ask och andra helt tvärtom. Personalchefen bröt ganska abrupt och sa att han skulle höra av sig. Det i sig kändes lite som att det var kört, men man vet aldrig.

Resten av dagen blev hysterisk, ety det var dags för Sverige att spela sin första match i EM tillhörande hype. Jag fick ett glatt sms om att komma med till Kungsträdgården och titta på matchen i goda vänners lag, vilket var lite bittert för det hade ju naturligtvis varit en jätterolig aktivitet. Senare på kvällen hörde Moa och Linnea av sig från festivaläventyr i de småländska skogarna och vi gjorde upp om att träffas när jag kommer till Göteborg.

Själva matchrapporteringen gick bra och det var ju en klart förlösande känsla att gossarna kunde göra mål också. Vi hade blivit tilldelade dagpassets bildredaktör och jag lyckades göra mig osams med honom, på lite oklara grunder. Han är väl van vid att styra och ställa på bildfronten dagtid och när jag istället för att vänta in hans finbilder slängde in några andra i väntan så tog han illa upp. Som tur var är han en i grunden fridens människa så vi hann bli sams också innan kvällen tog slut. Jag kände mig lite färdig då denna dag var till ända. Intervju, dålig sömn, dålig månfas, totalstressande nyhetsläge och lite gräl. Men det är bra att veta att man överlever sådana här dagar också.