Loggboken

Äntligen! Sommarens första bad avklarat; jag drog med alla vännerna ner till Långholmen efter en måndagsklubb på Hornstull. Olle fattade galoppen med en gång och vi kastade oss i med stor förtjusning. Andra var lite mer tveksamma, men både Vigdis, Olles besök från Island och Mikael, en av Tomas bekanta och tillika granne i Midsommarkransen, hoppade i vattnet. Att bara ligga och flyta under en stjärnströdd himmel som sakta får färg bakom Västerbron är rogivande och ger hela stadslivet en nyans till.

Innan dess har det varit en hektisk helg av Göteborgsbesök och gamla kändisar. Karin spenderade helgen i Stockholm och kom förbi med Siri på söndagen. Vi käkade pestopastasallad i Svandammsparken och min kamera tog alldeles för ljusa kort. Siri gillade bitarna ananas och druvor, men framförallt singoallakexen som hon bestämt placerade ett i varje hand. Väl uppe i min lägenhet hällde hon ut alla tärningar på golvet och gömde ett stort antal under soffan. När jag senare skulle rensa ut skattgömman så hittade jag även en halvsmält kaka där. Bebibus!

 

När jag skulle hjälpa mor och dotter ombord med alla grejer på deras tåg mot Göteborg lyckades jag med konststycket att fastna i änden av den sista vagnen, den som bara har utgång åt ena hållet. När så tågvärdinnan (eller tågföraren har Carro lärt mig) ropade ut att det var en minut till avgång, så hann jag helt enkelt inte välta tillräckligt många pensionärer på min väg mot utgången. Det var bara att snällt åka med till Flemingsberg, som turligt nog ligger på en pendeltågslinje.

 

Gick faktiskt väldigt smidigt att rätta till det hela och jag hade en tidning med som jag aldrig får läst i vanliga fall för jag har så korta sträckor av kollektivtrafik att läsa den på. Nu är jag och SJ kosmiskt kvitt – en gång i mitten av 90-talet hoppade jag på ett tåg i farten och den karman (undvikandet av olycka och att jag hann med) får nu ses som förbrukad.

 

Under lördagen var det vila och lite loj fotbollstittning som gällde, fram till att Tove helt oväntat ringde och var i stan. Hon och Lars kom förbi på en sen middag och jag fick visa upp mitt Midsommarkransen lite grann. Mysigt och kul – sist vi sågs var ju på hennes 30-årsfest.

 

Dagen innan det gick i ett rasande tempo, men jag höll hela vägen. Upp klockan sex på morgonen (helt galet tidigt för att vara jag) och jobba på TT. Fick till och med den äran att stå för två av fem huvudhistorier på dagens PM till tidningarna (menyn från vilken de väljer och vrakar). En kan du läsa här, till exempel.

Därefter raka spåret hem och svida om för att få besök i form av Helena, Lova, Olle och Vigdis. Vi satt en liten stund på min balkong och gick sedan för att käka på Tre Vänner. Vi åt så vi storknade och Vigdis visade nutidshistoriska urkunder från finanskrisens begynnelse, i form av visakort från Kaupthing. Spexigt! Sen bar det av till Landet och en spelning med Arvikabandet Kilroy. Vi mötte gamla och nya bekanta och hade en grym kväll!

 

 

I övrigt har vi spelat två gånger hemma hos Göran och nu bär det av hem till Ålgården för midsommarfirande.

Nu har det hänt en massa igen. Det verkar som om 2010 inte riktigt vill vara som alla andra år; jag har fått sparken, fått nytt jobb och gjort slut med pojkvännen. Och det är bara hittills. Det som slår mig är att kristider verkligen lär en att sköta sig själv. Dels att faktiskt måna om sitt välmående; hedonism uppblandat med klosterlik vila, men också det rent strategiska. Man får insyn i vad man vill ha ut av livet, man lär sig att påverka händelsutvecklingen i den riktningen och man går stärkt ur upplevelsen.

Mitt största orosmoment är att jag ska bli arg, bitter och cynisk. Det vore faktiskt inte bra. Jag vet att det bor en liten nihilist i mig och jag gör mitt allra bästa för att inte ge den näring.

Över till händelserna.

Idag måndag gick jag på Helenas sista måndagsklubb och eftersom hon är liten charmad av det tjusiga livet så gick vi med på att hålla den på Riche. Jag har aldrig varit där förr, men det var lite lustigt att klientelet ändå levde upp till fördomarna så mycket. Igår söndag var Marie på besök, min gamla gymnasiekumpan och älskade vän, som bor i Uppsala till vardags. Vi hade en mysig stund och käkade vegetariskt och ostbricka. Jag har ätit ost och kex sen mamma och pappa var här för ett tag sedan. Och det är inte slut än. Jag försökte tvinga detta på både spelgruppen i lördags och festgänget på fredagen. Båda helgaktiviteterna var klart mysiga; dels avslut i Danis kampanj och dels vinkväll med nya och gamla vänner.

Innan dess var det jobbdagar på TT. Jag fick skriva om lite olika ämnen och börjar baka in mig i strukturen. Innan det var det förberedande inför Björns nyaste kampanj, något som jag försökt tänka igenom under mina lugnare stunder, men det vill sig inte riktigt. Jag har försökt att gå på långpromenader eller jogga och lyssna på musik, men tankarna vandrar vilt och det går liksom inte att koncentrera sig.

Det kan bero på att helgen dessförinnan blev helt kaotisk då det tog slut med Jimmy då. Det är då fan vad svårt det ska vara. Jag ville ha något som han höll med om men i slutändan inte kände att han kunde ge utan att göra avkall på sig själv. Eller nåt sånt. Så himla tråkigt. Detta skedde på lördagen. Jag tog värn i Konstfack-tornet på måndagen, med Sofia och Peter, en lasagne, mycket rödvin och lite spel.

Innan dess var det utgång med Sara och Lova på fredagen, gravöl med DN.se på torsdagen, jobb på onsdagen, migrän på tisdagen och demonstration samt måndagsklubb på Morfar Gingko. Och innan dess minns jag inte riktigt. Det var nog jobbinskolninngen på TT som tog på krafterna och avslutades med en helt oavsiktlig schlagerkväll i Husby.