Måndag 7 april
Tillbaka i jobblunken igen. Fredagen var komaseg, helt otroligt händelselös, men det kom igen på lördagen, då allt hände.
En brand i Sollentuna stoppade tågen norrut från Stockholm. Vi köpte bilder och hade lite alarmerande rubriker. Då började det även brinna i Göteborg, på ungefär samma nivå; stoppad fartygstrafik i Göta älv och enorm, bolmande svart rök. De åt liksom upp varandras lebensraum på hemsidan och det var svårt att värdera vilken som var värst. Det löste sig på ett makabert sätt när en tioårig flicka försvann i dalaorten Stjärnsund och det fick segla upp i topp istället.
Den historien har fortsatt under hela passet och folk läser som tokiga. Jag antar att det är samma mekanik bakom, som med den försvunna brittiska flickan Madeleine. Händelsen är enkel och tydlig, man kan sätta sig in i de drabbades känslor och det finns ett kittlande, avgrundshemskt element av att inte veta, men gissa vad som hänt. Lite som med skräckfilmsmonster; de är som läskigast innan man får se dem, för hjärnan frammanar mycket ruskigare bilder än vad filmskaparna kan åstadkomma i specialeffekter.
Vidare har det varit en massa ståhej kring den olympiska eldens färd genom världen, med en stor mängd demonstranter som lekt tafatt med facklan. Den och tillhörande löpare kringgärdades av ett garde blåklädda fackelväktare från Kina och en yttre ring av dels brittiska cykelpoliser i illgula jackor och dels, när det var Frankrikes tur, av polis på rullskridskor. Clas skrev en rätt upplysande fakta-genomgång av hur det funkar med OS-elden; det visade sig att det finns reserveldar i närheten som också de har tänts i originalbrasan i Aten och att särskild personal sover i skift för att alltid kunna stå vakt.
Själv hade jag, något mindre pompöst, problem med de vårskor som jag dragit fram ur garderoben. Första paret gav skavsår på min annars ganska tjockhudade häl, andra paret tryckte mot hälsenan så hela foten värkte, men som tur var funkade det tredje perfekt. Dock två dagar av trampdynerelaterade problem.
På söndagen träffade jag Dani och Tomas efter jobbet. De hade tittat på nyaste Battlestar Galactica och druckit drinkar. Vi begav oss till Patricia och hittade Karin. Jag var väl inte på mitt mest peppade humör och när det blev lite segt, så kändes det helt rätt att åka hem till mig för lite prat och pasta.
I dag gjorde en vän av ordning mig en otjänst, då jag ställde min kaffemugg vid maskinen och gick på toa. När jag kommer ut är kaffet uthällt och pappmuggen slängd. Så kan det gå. Som tur fanns det mer.
En brand i Sollentuna stoppade tågen norrut från Stockholm. Vi köpte bilder och hade lite alarmerande rubriker. Då började det även brinna i Göteborg, på ungefär samma nivå; stoppad fartygstrafik i Göta älv och enorm, bolmande svart rök. De åt liksom upp varandras lebensraum på hemsidan och det var svårt att värdera vilken som var värst. Det löste sig på ett makabert sätt när en tioårig flicka försvann i dalaorten Stjärnsund och det fick segla upp i topp istället.
Den historien har fortsatt under hela passet och folk läser som tokiga. Jag antar att det är samma mekanik bakom, som med den försvunna brittiska flickan Madeleine. Händelsen är enkel och tydlig, man kan sätta sig in i de drabbades känslor och det finns ett kittlande, avgrundshemskt element av att inte veta, men gissa vad som hänt. Lite som med skräckfilmsmonster; de är som läskigast innan man får se dem, för hjärnan frammanar mycket ruskigare bilder än vad filmskaparna kan åstadkomma i specialeffekter.
Vidare har det varit en massa ståhej kring den olympiska eldens färd genom världen, med en stor mängd demonstranter som lekt tafatt med facklan. Den och tillhörande löpare kringgärdades av ett garde blåklädda fackelväktare från Kina och en yttre ring av dels brittiska cykelpoliser i illgula jackor och dels, när det var Frankrikes tur, av polis på rullskridskor. Clas skrev en rätt upplysande fakta-genomgång av hur det funkar med OS-elden; det visade sig att det finns reserveldar i närheten som också de har tänts i originalbrasan i Aten och att särskild personal sover i skift för att alltid kunna stå vakt.
Själv hade jag, något mindre pompöst, problem med de vårskor som jag dragit fram ur garderoben. Första paret gav skavsår på min annars ganska tjockhudade häl, andra paret tryckte mot hälsenan så hela foten värkte, men som tur var funkade det tredje perfekt. Dock två dagar av trampdynerelaterade problem.
På söndagen träffade jag Dani och Tomas efter jobbet. De hade tittat på nyaste Battlestar Galactica och druckit drinkar. Vi begav oss till Patricia och hittade Karin. Jag var väl inte på mitt mest peppade humör och när det blev lite segt, så kändes det helt rätt att åka hem till mig för lite prat och pasta.
I dag gjorde en vän av ordning mig en otjänst, då jag ställde min kaffemugg vid maskinen och gick på toa. När jag kommer ut är kaffet uthällt och pappmuggen slängd. Så kan det gå. Som tur fanns det mer.
Kommentarer
Trackback
