Torsdag 29 maj
Ännu en fartfylld ledighet har gått förbi, med en helt acceptabel blandning av aktiviteter.
På måndagen var vi bjudna till Micke och Göran, då den förstnämnda fyllde år och firade det med först fika för släkten och därefter middag för vännerna. Jag, Sofia och Tomas kom i skarven mellan de två grupperna, så vi fick hälsa på Mickes föräldrar och vara artiga och belevade över hövan. Jag kom i slang med ett par blivande kyrkomusiker och en inflyttad italienare på festen, utöver de jag redan kände. Var kul att träffa Mickes vänner för första gången.
Dagen därpå var det en ännu större baluns i form av Sofias 25-årsfirande som hölls på en japansk restaurang i Vasastan. Tomas visade hur man åt Shabo Shabo; själva borden är utrustade med nedsänkta gasspisar där man antingen kan koka eller steka de godsaker som kommer in. Jag börjar få in snitsen på ätpinnar, något som tidigare utgjort viss hinder gällande det asiatiska köket.
Sofias närmaste bestod på bjudningen av oss, alltså gänget jag redan känner, några gamla gymnasiekompisar och ett stort glatt gäng från hennes klass på Konstfack. Efter maten gick vi ner i källaren där det hade hyrts ett karaokerum för hela gänget. Lustigt fenomen, då folk inte kände varandra och helt plötsligt skulle uppträda inför hela samlingen. Tomas gjorde hjältedådet att öppna, med en japansk kärleksballad och därefter lossnade folk.
Jag har aldrig varit på karaoke och har aldrig ens sjungit i en mikrofon, så jag höll mig stillsam. Många gick upp och gjorde ganska roliga saker, om de inte kunde sjunga, och ganska fantastiska insatser, om de kunde. Efter ett tag kändes det inte lika spänt, så när Tomas föreslog en duett, så sa jag ja. Vad jag exakt sa ja till var Queens Bohemian Rhapsody; en inte alltför simpel sång, med passager av finsång, rock och opera i ett högt tempo, men det gick faktiskt helt okej. Skönt att luta sig på nån som kan sjunga och roligt att testa.
Efter karaoken följde Göran och Tomas med hem till mig och vi var vinfnissiga till sent. Det var en mycket lyckad baluns. Dagen efter gjorde sig detta något påmint, men vi spelade spel ihop med Dani, Jocke och Ove, så det planade ut sig. Tomas sov över och vi käkade sen brunch på torsdagsmorgonen på min balkong. Jag hann tvätta, städa och sitta en stund i solen vilket var bra för det var en strålande dag i Stockholm. Göran kom över en kort stund innan det var dags att bege sig ut till Sätra för en repris av gårdagen. Vi käkade och hade en vild och rolig spelsession. Resan hem blev lite snurrig eftersom det kom på en hel bataljon av våryra Konstfackstudenter på nattbussen och sedan var alla bussar från centrum i oordning på grund av Irakkonferensen i stan, så man fick ta taxi med resegaranti hem.
Vidare har jag nu skickat in min ansökan så vi får se vart det bär.
På måndagen var vi bjudna till Micke och Göran, då den förstnämnda fyllde år och firade det med först fika för släkten och därefter middag för vännerna. Jag, Sofia och Tomas kom i skarven mellan de två grupperna, så vi fick hälsa på Mickes föräldrar och vara artiga och belevade över hövan. Jag kom i slang med ett par blivande kyrkomusiker och en inflyttad italienare på festen, utöver de jag redan kände. Var kul att träffa Mickes vänner för första gången.
Dagen därpå var det en ännu större baluns i form av Sofias 25-årsfirande som hölls på en japansk restaurang i Vasastan. Tomas visade hur man åt Shabo Shabo; själva borden är utrustade med nedsänkta gasspisar där man antingen kan koka eller steka de godsaker som kommer in. Jag börjar få in snitsen på ätpinnar, något som tidigare utgjort viss hinder gällande det asiatiska köket.
Sofias närmaste bestod på bjudningen av oss, alltså gänget jag redan känner, några gamla gymnasiekompisar och ett stort glatt gäng från hennes klass på Konstfack. Efter maten gick vi ner i källaren där det hade hyrts ett karaokerum för hela gänget. Lustigt fenomen, då folk inte kände varandra och helt plötsligt skulle uppträda inför hela samlingen. Tomas gjorde hjältedådet att öppna, med en japansk kärleksballad och därefter lossnade folk.
Jag har aldrig varit på karaoke och har aldrig ens sjungit i en mikrofon, så jag höll mig stillsam. Många gick upp och gjorde ganska roliga saker, om de inte kunde sjunga, och ganska fantastiska insatser, om de kunde. Efter ett tag kändes det inte lika spänt, så när Tomas föreslog en duett, så sa jag ja. Vad jag exakt sa ja till var Queens Bohemian Rhapsody; en inte alltför simpel sång, med passager av finsång, rock och opera i ett högt tempo, men det gick faktiskt helt okej. Skönt att luta sig på nån som kan sjunga och roligt att testa.
Efter karaoken följde Göran och Tomas med hem till mig och vi var vinfnissiga till sent. Det var en mycket lyckad baluns. Dagen efter gjorde sig detta något påmint, men vi spelade spel ihop med Dani, Jocke och Ove, så det planade ut sig. Tomas sov över och vi käkade sen brunch på torsdagsmorgonen på min balkong. Jag hann tvätta, städa och sitta en stund i solen vilket var bra för det var en strålande dag i Stockholm. Göran kom över en kort stund innan det var dags att bege sig ut till Sätra för en repris av gårdagen. Vi käkade och hade en vild och rolig spelsession. Resan hem blev lite snurrig eftersom det kom på en hel bataljon av våryra Konstfackstudenter på nattbussen och sedan var alla bussar från centrum i oordning på grund av Irakkonferensen i stan, så man fick ta taxi med resegaranti hem.
Vidare har jag nu skickat in min ansökan så vi får se vart det bär.
Kommentarer
Trackback
