Måndag 13 augusti

Det var mindre lustigt att visa vår ofunktionella fyra på Pennygången för folk och jag hade missbedömt tiden nåt enormt, vilket gjorde att det kom folk med en timmes mellanrum och stannade i tio minuter. Det var två par och ett tjejgäng, varav det sista fotograferade lägenheten och stannade åtminstone lite längre för att lyssna på mina förklaringar att hyresbolaget måste renovera innan nån kunde flytta in. Jag lyckades koka ner min upprörda känslor till sms som jag skickade till mina inneboende. Den ena svarade rimligt och jag började så smått lugna ner mig.

Sen åkte jag till Carro som satt och snickrade ihop ikeamöbler i Västra Frölunda. Jag blev erbjuden en massa flyttkartonger och fick prata en massa, med tillhörande pizza och varm&kall. Sen hörde Moa av sig som satt på Rockbaren och jag begav mig dit för Carro var trött och ville sova. Rockbaren var ganska som jag minns den och det var trevligt på gränsen till nostalgiskt att träffa göteborgsfolk igen. Moa följde med hem.

Vi gick upp efter för lite sömn och hon följde mig till Brunnsparken. Där stötte vi på Berra. Det är märkligt, men i Göteborg kan jag numera stöta på folk som jag känner på stan varje gång jag är där. Det händer ju aldrig nånsin i Stockholm. Jag sprang på Tobias vid ett tillfälle av en slump i Gamla Stan, men det är allt.

Tågresan tillbaka till Stockholm var mer behaglig än den föregående, då bokningspersonalen den här gången slumpat in mig på tyst avdelning. Först blev jag irriterad över att inte kunna telefonera fritt, men anpassade mig förvånansvärt snabbt till knappnålstystnaden. I Herrljunga klev det på en dam som talade högljutt i mobilen, och spräckte mina försök att somna in, tills en av pensionärerna väste åt henne. Sen halvslumrade jag till Stockholm utan att nånsin somna på riktigt, vilket nog var bra för då brukar resten av dagen vara förstörd.

Jag tog mig hem till lägenheten på Hägerstensåsen, åt en inhandlad portion snabbmat, duschade och begav mig mot jobbträffen på Mosebacke, helt färdig, men övertygad om att ifall jag nu tagit mig hem för denna begivenhet, så bör jag masa mig iväg på den.

Det var trevligt och ganska givande. Jag stannade kvar med Axel och Johannes, med vilken jag delad taxi en bit och kom hem, mindre pigg och helt ärligt, totalt slutkörd. Det är en pärs att leva på två kuster samtidigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0