Loggboken

Höstens första förkylning – har lite svårt att bedöma styrkan på Saffir-Simpson-skalan. Den kanske är dramatisk för att den är först? Det enda jag vet säkert är att den fick fritt spelrum i och med att jag var med och hjälpte Björn att flytta i lördags. Nu hade den nog brutit ut i alla fall, men det brukar vara nåt som knuffar hälsan över kanten.

Kanske för att man blir varm och kall om vartannat under flyttande och anstränger sig mer än vanligt. För egen del har flytthjälp blivit min enda regelbundna form av träning och varje gång tänker jag att jag borde träna mer inför just såna här tillfällen. Sen glömmer man bort det till nästa gång.

Hur som helst, flytten gick finfint och jag fick träffa Björns pappa och syster för första gången. Trevligt att träffa de andra också visserligen för det har varit lite väl sällan på sistone. Här nedan har Alessandra fixat flyttfika i det nya köket efter flera timmars idogt slit. Erik till vänster och Alex till höger.



Innan detta hann jag ha Sofia, Erik och Olle över på fredagsmys. Planen var att vi skulle spela spel, men vi satt och åt och pratade så länge att det inte hanns med.

På fredagen var jag också på arbetsförmedlingen och skrev in mig, något som i vanlig ordning var mer krångel med än man tycker att det borde. (Jag glömmer alltid att packa ner den, men min plan är att ständigt bära med mig ett exemplar av Kafkas Processen för att kunna plocka upp i sammandrabbningar med byråkrater.) När systemet som jag skulle skriva in mig i slutligen havererade klockan 16.05 så gav handläggaren med sig och snabbprocessade mig. Min första arbetslösa dag spolierades dessförinnan av att de ringde från jobbet och ville att jag skulle jobba.

I onsdags var det spel i Husby, i tisdags hos mig och i måndags var måndagsklubben på dagen-efter-valet-aktiviteter, men avslutade på fantastiska Peppar, där Olle fick sin utlovade färgglada födelsedagsdrink (en tradition jag upphåller sedan min första tid i den stockholmska bekantskapskretsen).



Innan dess var det val och jobb. Jag satt på redaktionen tills dess att alla valdistrikten räknats in på valnatten. Pratade med taxichauffören på hemresan, han hade kört folk av och an mellan olika valvakor hela kvällen och hade radion på. Vi pratade lite politik, mycket Förbifart Stockholm från hans sida, men det var trevligt. Det känns alltid lite befriande att folk öppnar sig när stora saker händer i samhället.

Jag spenderar mina tillgångar på vaccin just nu. Det kan inte riktigt ses som lyxliv. Däremot syftet med alla sprutor och antikoleragroggar får nog anses som relativt överdådigt. Carro och jag ska fira hennes 30-årsdag med en resa till varmare trakter, närmare bestämt Kap Verde-öarna.

Ilha do Sal har sol 350 dagar om året och hotellet ser ut typ som bilden nedan. Helt klart spännande och nåt att se fram emot såhär i höstmörkret.

Hösten har kommit till Stockholm. Det har blivit rått och kallt om kvällarna, löven har börjat gulna på träden utanför min balkong och jag har fått börja brottas med den dystra tanken på att det är långt till nästa sommar. Brottningsmatchen går rätt bra, men jag har sympati för folk som påverkas starkt av väder och årstider.

Det hände en spännande grej natten/morgonen som jag gick av förra jobbpasset. Sittandes vid datorn till alldeles för sent/tidigt hörde jag plötsligt en helikopter dåna förbi strax utanför. "Det måste vara en polisjakt som heter duga", tänkte jag, helt övertygad om att myndigheter kontrollerar luftrummet. Strax därefter fick jag TT-flashen om Västberga-rånet. Stadsdelen Västberga ligger precis på andra sidan stora vägen från mig, så det var riktigt nära. Det var fortfarande aktuellt när jag återvände till jobbet efter min ledighet och nu börjar jag bli heligt trött på det.

Lediga dagar är till för att avnjutas, men tyvärr har det varit lite småskraltigt med migrän och trötthet. Jimmy och jag kom iväg på resturangbesök och lite shoppande i alla fall. (Jag glömde inte att köpa en T20 när jag väl var i SF-bokhandeln.) På fredagen var vi en sväng på Landet med Erik och Sofia, varpå de, med en hög konstfackkamrater, kom upp till min lägenhet efteråt. Mycket trevligt och dessutom fyllde Tomas med sällskap senare på kvällen.

Nu har Tomas begivit sig till Malmö och jag inväntar fredagen då jag själv ska följa efter. Sara fyller 25 år i november och nu ska det firas. Ser fram emot en liten semester i södern.

Nu har jag gått ur Svenska kyrkan. Det tog ett par år, men nu är det gjort.

Kommandes från en liten stad så har man ganska mycket med kyrkan att göra, utan att egentligen välja det. Ingen av föräldrarna är religiös, men ändå blev det kyrkans barntimme, och senare sjunga i kören. Skolavslutningar, julsamling, allt skedde i kyrkan. På gymnasiet blev vi kompisar med prästsonen som hade tillgång till katakomberna under församlingshemmet där vi kunde spela spel ohämmat nätterna igenom.

När jag var femton år dök konfirmationen upp som en gubbe i lådan. När man är femton så vet man ingenting. Jag tänkte att det är bäst att hålla sig öppen för allt och dessutom skulle mormor bli nöjd. Problemet visade sig dock när själva initieringsriten närmade sig. Jag var ju inte döpt.

Det löstes med ett slags nöddop; en mycket märklig upplevelse för hela familjen. Ingen kunde riktigt hålla sig allvarlig. Sen fick jag tillstånd att knapra oblat i kyrkan - efter ett år av diffusa filosofiska diskussioner som prästen ständigt försökte rikta mot det teologiska.

Därefter har jag vuxit upp och fått en stabil moral, helt utan teism. Jag beter mig väl mot folk, jag säger ifrån när jag tycker annorlunda och jag respekterar andras åsikter. Allt som kvartstod var kyrkoskatten och den behåller jag gärna, eftersom min begravning är säkrad och jag förutsätter att samhället hushåller med mina övriga skattepengar så att behövande inte måste vända sig till kyrkan.

I övrigt har det varit fullt ös, både på jobbet och i det sociala livet. Lova har kommit till staden och vi har varit ute två gånger, varvid jag som kortast fick träffa hennes nya hyresvärd. Jag har spelat lite spel i olika konstallationer och lyckats ta mig an ganska många praktiska sysslor. Under tiden har Sara utfört akademiska stordåd nere i Malmö och jag är så stolt över henne. Det är någonting verkligen speciellt över att slita för något och sedan klara av det, med väl godkänt. Go lillasyster!

Jimmy fyllde år i veckan och vi hade ett litet kalas hemma hos mig på fredagen. Lite lustigt med en hel hög av hans killkompisar som gäster, men Lova var där och senare på kvällen kom Sofia och Erik. Det blev överdos på ost, kex och godsaker, samt idel skönsång och en gemytlig efterfest.

Jag gillar värdskapet som grej. Alltså inte i nidbilden av den överpresterande värdinnan, utan snarare som idé; möjligheten att skapa en miljö som andra trivs i. Förr i tiden hade jag huset i Ålgården och i Göteborg hade vi en stor umgängeskrets. Här i Stockholm är det lite lurigare med fester och sammankomster, det känns som att man bor mer inpå folk och man har definitivt mindre yta att röra sig med.

På lördagen tittade vi på fotboll. Det var Sverige-Ungern och måste vinna. Nu har jag ingen teve, så det fick bli restaurangen nere på gatan. Jag tycker generellt att det finns nåt klart mysigt att titta på fotboll ute. Man blir liksom tjenis med personalen och det är lite livat. Servitören var av balkan-ursprung och stoltserade med att Sverige inte skulle klara sig utan Zlatan. Vilket han har helt rätt i.

Idag söndag kom Jimmys syster Nima nedresande med man och barn för att forsla hit ett par möbler som stått uppe i Tärnsjö i ett halvår. Jag gjorde sen entré, men hann med att fika lite samt genera den 12-årige sonen i familjen genom att tilltala honom direkt. Nima frågade om han var blyg för mig varpå han sa ja och roterade undflyende på snurrstolen. Jag har glömt hur det var att vara i mellanstadieåldern, man var lite lustig då.

Resten av dagen spenderades med att bygga Ikeamöbler. Lite kul, men tidskrävande.

Förutom Arvika så finns det fem platser i Sverige som jag verkligen känner till. Rent navigeringsmässigt skulle jag knappt klara mig i resten av landet, utan karta och förvirrad uppsyn. Vi reste en del med familjen när vi var små och jag har besökt vartenda landskap söder om Gävleborg, men det är suddigt i minnet.

Där jag hittar är:

• Nyköping (Södermanland), där mormor och kusinfamiljen bor, en proper mellanstad med Maria Gripe-kuliss och mycket båtar.

• Kungshamn (Bohuslän), där farmor och farfar bodde, ett vinpinat samhälle i ren västkustmiljö; välbesökt på sommaren och öde på vintertid. Mer båtar.

• Göteborg, där jag bodde under studenttiden

• Stockholm, där jag bor nu

• Uppsala, dit jag for för att se hur livet skulle ha blivit

Alla som skulle läsa vidare efter gymnasiet i Arvika åkte nämligen till Uppsala och det skulle jag också ha gjort om det inte vore för att journalisthögskolan låg i Göteborg. Min praktik lyckades jag dock förlägga till Upsala Nya Tidning (ålderdomlig stavning) och flyttade in i studentghettot Flogsta i en arton kvadratmeter stor låda. Två hus bort bodde Therese och tre hus bort bodde Marie, mina gamla Arvikavänner. De förgyllde tiden i den uppländska residensstaden och jag har gjort mängder med resor dit efteråt för att hälsa på dem. Allra vanligast sammanfaller det med Valborg, som firas med större intensitet i Uppsala än någon annanstans i riket.

Den här helgen hade dock Marie bjudit hem mig till henne, för att Therese flyttat tillbaka igen, efter ett par år i utlandet. Eller ja, Oslo. Hon hade arbetat på rättsmedicin på Oslo-polisen och förföll ha haft samma uppgifter som de i CSI-serierna, men utan teveglamour. Jag frågade henne om 17 maj och det verkar vara översättbart med Uppsalas Valborgsfirande. Marie var jag lite mer uppdaterad kring eftersom jag varit uppe flera gånger, men det var skönt att stanna uppe sent och prata om livet som det är nu. Dagen efter blev det pizza och hemfärd.

Bara att resa genom Uppsala är lite mysigt. Man känner igen sig och man vet var man ska ta vägen. En känsla som länge undgått mig i Stockholm. Men det berodde väl främst på att jag hela tiden var ute och reste till något av mina övriga fyra geografiska ankare. På tal om det ska jag åka till Göteborg nästa helg, för att fira Carros födelsedag och förhoppningsvis hinna träffa lite göteborgare.

Övrig tid har ägnats åt jobbet, en sån där påfrestande period när jag har 53-timmars arbetsvecka i två veckor. Det bröts av snyggt när Tomas påminde mig om att Olle firade 25 i sin nya lägenhet i Husby. Jag åkte dit efter jobbet, fick social skjuts och blev inte nämnvärt trött dagen efter heller. Mycket lyckat.

Peter, en av vännerna i Göteborg, skulle upp till Stockholm för att demonstrera och undrade om han fick låna soffan. Det passade bra, eftersom jag just blev ledig den måndagen och Peter föreslog även att vi kunde gå ut och ta en öl. Han skulle träffa Stockholmschefen för företaget han jobbar på och jag hängde med.

Vi mötte upp chefen med entourage på O'Learys vid Centralen och då jag trodde att detta var på grund av fotbollsintresse (allsvensk match på storbildskärm i bakrunden) så försökte jag börja i den änden. Så var dock inte fallet. Killen som jag pratade med började i stället på tråden flådiga bilar och jag skrynklade ihop hjärnan för att komma på saker att säga om fordon. Han var inne på att köpa en Humvee, en slags amerikansk jeep, för 1,6 miljoner. Jag noterade en viss enorm inkomstskillnad, men tänkte att folk är folk.

Mat blev det på en restaurang i Vasastan och Peter pratade mycket med chefen. Jag försökte engagera den enda damen i sällskapet i konversation, men hon var klart mer intresserad av sin pojkväns uppmärksamhet. Den enda gången hon vaknade till var när jag sa att jag var kvartsdansk, på uppkommen anledning, då hennes mor var danska. Själva chefen var en sprudlande entreprenörssjäl med mycket att säga om allt. Han var bundis med alla från taxichaufförerna till restaurangägaren, bjöd på allt, trots milda försök från min sida att kompensera honom, och han berättade med inlevelse om sitt företaget.

Jag fick uppfattningen att säljare är ett släkte för sig; de förväntas vara väldigt rappa och att det är en hård, för att inte säga brutal tillvaro i ett trångt Stockholm. Ger man inte allt för företaget så vet man var dörren är. Vidare berättade chefen att han inte brukade gå på Stureplan så mycket längre. Det var så många markörer som vi skilde oss på; kvinnosyn, attityd, referenser, så att det blev komiskt till slut. Jag skrattade lite med Peter, när de andra var borta från bordet, och ännu mer när vi väntade på taxin utanför. Då sa nämligen chefen att han tyckte att jag var en smart tjej, som använde "många flerstaviga ord".

Nästa stopp på vägen var Icebar, en väldigt bisarr del av lobbyn till ett av de centrala hotellen. I ett mörkt rum slängde personal på oss en poncho i eskimå-stil och vi fördes in i en sluss. När den pyst färdigt kom vi in i en frusen värld av folk i likadana värmande kläder. Baren och väggarna var av isblock och till och med drinkarna serverades i urgröpta iskuber, som smälte när man klumpigt sippade på dem med handskbeklädda händer.

Där mötte ytterligare en bekant upp och om honom berättades att han tagit upp golf, enbart för att kunna säga vilket handikapp han hade. Som lyckligt lottad hade hans första slag varit en hole-in-one och det kunde han leva bra på. Då han själv nämnde sig vara en av de som frekventerar Stureplan så berättade jag historien om reportaget som DN gjorde, då de tog ett gäng från Södermalm och ett gäng från Stureplan och lät dem gå ut en kväll i varandras miljöer. Den bekante verkade mest tycka att det var en konstig idé.

Vi besökte därefter sagda Söder, men tjugosex våningar upp i en cocktailbar med enbart glasfönster och fantastisk utsikt åt alla håll. Tomas berättade senare att de övriga våningsplanen var studentlägenheter, men att restaurangen vi varit på satt upp en skylt som undanbad sig studenter på besök. Efter detta betalade chefen taxin hem och jag försökte en sista gång betala, men han skakade bara på huvudet.

Det var en väldigt spännande kväll. Peter var nöjd och jag tyckte att det hela varit underhållande, vad det gäller kulturkrockar och insyn i en något annorlunda värld än vad jag är van vid. Chefen var ju givmild och överlag en entusiasmerande person, även om jag inte skulle säga sympatisk. Men han försökte och jag försökte och det gick att umgås.

I övrigt har det varit ett tag sedan jag skrev; jag var på födelsedagskalas hos Björn och Malin, vilket var trivsamt, vi spelade brädspel med Tomas, Ove, Anna-Kerstin, Jocke och Dani, jag har fått hem min dator och min trådlösa hörlurar, laddat över en massa från den gamla datorn och jobbat i fem dagar. Efter Peters besök har det varit lugna dagar. Jag hade Tomas och Tobias över på fika, mat, pratstund och lite tillbakalutat spelande. Det var gôtt.

Göta-petter! Nu har jag tryckt på knappen.

För ungefär två år sedan började min dator låta som en ställverk i Oskarshamn; ett högstämt surrande som inte ville ge sig. Man vänjer sig vid det efter ett tag, men tanken föddes ändå på att det kanske var dags att köpa sig en ny dator. Den hade ju ändå sex-sju år på nacken, men det  har verkat så överflödigt då det gamla skrället, trots sina buggar och brister, fortfarande fungerade. Hjälpligt.

Men nu har jag alltså köpt mig en laptop. Sara gillar inte mitt uttal; jag säger lapptopp och hon är mer för det engelska och mer faktiska laäpptopp. En gång beslöt sig mormor att ta en PRO-kurs i engelska vid 80-års ålder. Det sägs att ens inlärningsförmåga avstannar med tiden, men mormor gav det en ärlig chans. Tyvärr föll hon på uttalet och jag, i ett försök att vara behjälplig, skrev ner hela kapitel ur boken på låtsasfonetiska. Det var mycket "aj wånt" och "jo käänt", men det hjälpte inte. Jag tycker ändock att det var en beundransvärd insats från mormors sida.

Alldeles hur som helst så har det här året gått i uppgraderingarnas tecken. Jag har varit hos tandläkaren för första gången på flera år, jag har skaffat nya migräntabletter och gjorde åtminstone ett försök till att korrigera min skelning, även om det föll pladask vid den förkirurgiska undersökningen.

Doktorn: Ser du verkligen fortfarande två papegojklistermärken?
Åsa: Öh, ja.
Doktorn: Då är det här ingen idé.

Varför skulle jag helt plötsligt, efter ett helt liv av dubbelseende, sluta göra det för att hon trixar med specialglasögon och linsuttröttning? Nä, det blev det inget med, men tanken var ändå att se huruvida jag kunde bättra på mitt allmänna tillstånd. Jag har även köpt nya hörlurar, ett par trådlösa till datorn och ett par att hänga runt halsen till mobilen. Sammantaget syftar ju investeringarna till att förbättra livssituationen. Mindre krångel, skönare leverne, spara tid. På min senaste Göteborgs-visit skrockade Jonathan att jag höll på att levla och det ligger nåt i det.

Jag var till och med på stan igår och klämde på bärbara datorer hos Siba samt besökte en Telia-butik. Den var lite mer avancerad i sin kundhantering än jag var van vid. Lokalen var enorm, men med mycket få varor i sig. Jag gick fram till mina hörlurar och försökte dra i dom, men de satt fastlåsta och på hänglåset stod att jag skulle kontakta personalen. Jag ser mig omkring. Butiksbiträdena var utspridda i lokalen; en del verkade ströva fritt, andra satt bakom diskar med oklar kategorisering. Jag gick tveksamt fram mot några, men alla verkade upptagna med kunder. Till slut inser jag att det är ett kösystem och att personalmänniskorna kom ut till kunden med rätt nummer. Finurligt och kundvänligt, men man förväntades bara förstå systemet, så fort man kom in i butiken.

Det blev promenad hem sen, vilket från Hötorget till Stadshagsplan är en okej sträcka. Jag vill nu egentligen inte bli en sån som promenerar, utan i uppgraderingens tecken, kanske hellre komma så långt att jag springer eller nåt annat. Men krypa först, jogga sen.

Då uppgraderingar tar tid så får de ske mestadels under ledigperioderna. Jag har just kommit av ett skift och det var verkligen tråkigt. Ingenting hände, förutom sent en kväll, då en parvel villade bort sig på Kvikkjokk-fjället. Det var jobbigt att arbeta med, eftersom man i det läget trodde att barnet inte skulle klara natten. Nu blev det ju en solskenshistoria till slut, då killen hade hållit sig varm genom att gå tills det mörknade, gömt sig i ett stenröse för skydd undan regn och käkat medhavd matsäck och blåbär. I övrigt har det inte hänt så mycket, sen senaste skrivelsen.

Ikväll ska jag på födelsedagskalas hos Malin och Björn.

Lördagen ägnades åt återhämtning efter gårdagens kalas och fri lek. Sara var på Värmdö och träffade nån gammal folkhögskolekompis, så jag hade lägenheten för mig själv.

På söndagen åkte jag ut till Tobias i Skogås och spelade spel hela dagen. Jag skulle ha träffat Greger för att lämna över nycklarna till Hägerstensåsen-lägenheten, men han ställde in, så vi får ta det i veckan,

Allt som allt, en  mycket välbalanserad ledighet, skulle jag säga. Träff med arbetskamraterna, eget kalas, egen vilotid, fick tvättat, handlat lite kläder för första gången på evigheter och fick spelat spel. Perfekt blandning!

Saras "jag är vad jag äter!":

Lördag

Frukost: Två mackor med ost, skinka och skagenröra
En pizza (tomat, ost, skinka, fläskfilé, champinjoner och lök)

Söndag

Frukost: Råggröt, knäckebröd med ost och kaffe
Lunch: Omelett med kalkon och sås
Proviva Mango
Middag: Bakad potatis, en halv kyckling och egen skagenröra

Kalasdag. Jag mötte upp Tobias vid Fridhemsplan kring kl 16 och gick och köpte tilltugg. Hushållet har egentligen inte så stort utbud av glas, bestick och annat som behövs när man bjuder in många personer, så jag kände att ett set vinglas på Åhléns inte kunde vara fel.

Vi hade en plan att tillverka pinn- och plockmat, vilket Sara gjorde med bravur. Tomas kom med två guldpåsar med bubbel som inflyttningspresent, sen började det trilla in fler folk. Tyckte att det var trivsamt att kunna ha fest hemma hos sig själv igen, även om lägenheten egentligen är lite liten för det. Det var sammanlagt arton personer här och det var nog för att det skulle ge lite riktig vimmel- och mingelkänsla.

Omkring tolvsnåret begav vi oss ut och gick på klubb i Gamla Stan allihop. De hade en helt okej innergård att komplettera det kokvarma dansgolvet där allt man kunde göra var sardindansen. Efter stängningsdags tappade Tomas, jag och Sara bort de andra, och gick istället på egna äventyr. Sara fick mat och vi hittade så småningom en taxi hem vars chaufför hade en egen DC-hubb med 25.000 Elvislåtar, enligt egen utsago.

Väl hemma så gick det riktigt snabbt och lätt att plocka ihop och ställa ner i diskmaskinen, vilket var skönt dagen därpå. Bra kalas.

Saras "jag är vad jag äter!":

Frukost: Två leverpastejsmackor
Lunch: Spaghetti och fläskfilé med vitlökssås
Snittar med skinka, tomat och basilikablad
Chips och drinkar
Lakritsshots
En Big Bite (korv med bröd)

Sara var iväg till Sollentuna på intervju för ett gruppboende. Hon gick vilse, men det ordnade sig ändå. Jag hade en lång skön sovmorgon, milt avbruten av telefonen då och då. Måste lära mig att  slå av den när jag ska sova ut.

Kvällen ägnades åt  arbetskamrater  från tidningen som hade stämt träff på Sacrecoeur på Södermalm. Stället var målad i varm orange med en massa speglar på väggarna. Handfatsdelen av toaregionen såg ut som ett litet tropiskt vattenhål och bartendern hade en plackett på bardisken som proklamerade att här arbetade vinnaren av priset för bäste Pilsner Urquell-upphällare 2006.

En av fotograferna som var med ute visade sig ha gått i samma klass i Nyköping som vår kusin Emma i 1:an till 6:an. Världen är rätt liten. Vi avslutade kvällen med nattamat på MacDonalds och pladder till sent hemma i lägenheten.

På torsdagen tog vi oss samman och gick på shoppingtur vid Fridhemsplan. Sara fick även möta stockholmssäljare inne på gymmet hon skulle kolla på, där en kille försökte vrida på frasen "du kan bara köpa årskort" till att passa Saras "jag ska bara vara här i tre månader". Han lyckades inte nånstans.

Vi handlade mat, krukväxter och lite köksgrejer. Sen åkte vi hem och käkade kött.

Saras "jag är vad jag äter!":

Onsdag

Frukost: Två leverpastejsmackor, ett ägg och en kopp kaffe
Kaffe och två kakor
Lunch: Spaghetti och köttbullar
Tre drinkar
Kvällsmat: McChicken med minimorötter och mjölk

Torsdag

Frukost: Äggröra, kalkon och tomat
Kaffe
Lunch: Spaghetti och köttfärssås
Middag: Fläskfilé, tsatsiki och grillade tomater
Citronfromage

Mitt Internet har lämnat mig och flyttat till Saras dator, trots idoga försök att få det att komma tillbaka. Jag gjorde min sista dag på passet och det var tungrott. Sara fick hoppa in på sitt timvikariat idag och ska på en intervju för en halvtidstjänst imorgon. Vi har mest ätit, sovit och jobbat med andra ord.

Jag har blivit inbokad av mitt jobb att gå på en dags utbildning i bildjournalistik den 16 oktober. Har aldrig blivit fortbildad förut så det känns nytt och lite fånigt. Det som jag skulle vilja är att få åka på konferens, vilket kan bli aktuellt i och med att nya organisationen ska kicka igång.

Har planerat helgen lite och fått med mig lite folk i detta. Som det ser ut nu ska vi vara här på fredag och gå ut när klockan blir för mycket för att spela musik och väsnas i huset, vilket enligt den lilla foldern som jag hittade i ett av skåpen vid inflyttningen inträffar senast klockan 23.

Sara har i varje fall gjort bakgrundsarbetet till sin "jag är vad jag äter!":

Måndag

Frukost: En leverpastejmacka med saltgurka, en ost- och skinkmacka med tomat, ett glas proviva med Päron- och kiwismak och ett ägg
En kopp kaffe och mörk choklad
Lunch: Pastasallad och korv
Middag: Köttfärssås och spaghetti

Tisdag

Frukost: Två leverpastejsmackor med saltgurka och ett ägg
En banan
Lunch: Spaghetti och köttfärssås
En mandarin
Ett helt paket Extra drops med päronsmak (inte helt bra för magen att göra så, meddelar Sara)
En kopp te
En kexchoklad

Lite seg start på dagen, men vill man ha social tillvaro så får man lida pin. Fick titta en massa på fotboll den här kvällen, vilket var en fröjd. Matsalen hade potatisgratäng och kött att erbjuda. Fina grejer. Satt och lyssnade på ett gäng från en annan redaktion i huset. En av tjejerna hade ett indignerad utlägg om kvällstidningarnas ställning, om hur de förr i tiden gjorde riktiga neddykningar i folks liv och hade starka reportage som sin grej. "Och hur fan är det nu, det är ingenting!"

Jag känner inte att jag är gammal nog att minnas när kvällstidningarna var bra och bröt mot mallar och normer. Och jag håller med tjejen. Vad är planen med dagens kvällstidningar? Å andra sidan så kan man ju ifrågasätta sånt gällande all medieverksamhet, hur blev det här egentligen?

Olle bjöd på spontan feedback på nya layouten i går också. Han var upprörd över att det såg ut som ett disco med alla blinkande grejer på sidan. Jag tycker faktiskt att det ser bättre ut nu. Han skulle sett den animerade annonsen som var förra året där små, små bilar körde in och ut ur två annonsblock som låg på olika ställen på ettan. Jag blev åksjuk bara av att titta på det.

Kom hem och pratade lite med Sara, som hade tvättat alla mina lakan och fixat fint.

Saras "jag är vad jag äter!":

Frukost: Äggröra och skinka med en kopp kaffe
Lunch: Pastasallad (rödlök, oliver, fetaost, bönor, tomat), yoghurtdressing och köttbullar
Kexchoklad och en kopp kaffe
Middag: Mos (morot och kålrot), cocktailkorvar och ketchup
Ett glas ekologisk Proviva-juice (äpple och kiwi-smak)

Jobbet var något besvärligt på lördagen; dels så hade vi driftstörningar och dels var det tokmycket att lägga ut eftersom söndagstidningen alltid är väldigt välfylld. Efter slitiga timmar så åkte jag till Olle som hade haft kräftskiva och fick träffa hela gänget av stockholmare samt några nya ansikten. Sara var fortfarande lite krasslig och stannade hemma.

En av festdeltagarna var från Hisingen och lät precis som Gimp (en av mina gamla bekanta från Göteborg), i dialekt, tonfall och hela kroppsspråket. Dock inte till personligheten. Men jag behandlar folk utefter vilka de påminner om, vilket kanske inte är helt klockrent, men i det här fallet var det mest nostalgiskt.

Olle fick två decimeterstora helikoptrar som man kunde flyga runt med i rummet. Det kändes som ett högst tredimensionellt dataspel. Framtiden är här. Helikoptrarna påminde starkt om såna där långbenta jättemyggor när de svävade runt och ibland förlorade fallhöjd, ibland kraschade bland skålar och glas. Konstruktionen verkade stryktålig, som tur var.

Jag stannade till sist och åkte taxi hem med Tomas. Sara sov när jag kom hem. Som tur var lämnade honom dagens "jag är vad jag äter!":

Frukost: En leverpastejmacka, ett ägg och en kopp kaffe

Lunch:Spaghetti och köttfärssås

Ett glas Proviva äppeldryck

Kvällsmat: Pastasallad (rödlök, fetost, bönor, oliver och tomat), skinka och dressing

Mörk choklad och rödvin

Gick till jobbet och fick träffa den nya nyhetschefen Caspar, som jag pratat med en del via mail under hans tid som London-korrespondent. Kvällen förlöpte lugnt tills ännu ett plan fick nödlanda i München.

När jag kom hem på kvällen satt Sara och kommunicerade med Håvard via internettelefon, vilket vi fortsatte med över högtalarsystem lite.

Saras "jag är vad jag äter!":

En banan
Frukost: Fyra skinkmackor och en kopp kaffe
Lite godis
Middag: Spaghetti och köttfärssås
Kvällsmat: Spenatsoppa och två varma mackor
Ett ägg

Vaknade förvirrad av att jag hörde röster, men det var Sara som pratade i telefon i köket. När hon gått till jobbet tog jag mig samman och begav mig ner till Fridhemsplan för att handla.

Det finns en hel del saker som jag tänkt införskaffa; ett par tofflor (det är kallt på golvet), krokar, växter och annat pynt, men när jag gick där i Åhlens-djungeln så blev det ingenting inhandlat. Stockholm känns för stort i shoppingavseende. För att hitta exakt det man söker och precis så bra som man tänkt sig så måste man ju ge sig ut på en expedition med karta, lykta, matsäck, i förväg uppsatta mål och tio meter rep. Det skulle ta en evighet.

Så istället strosar man runt i förhoppningen att prylen bara ska dyka upp i ens blickfång, vilket är ungefär lika fruktbart som att fågelskåda på känn. Dessutom började jag bli nedtyngd av matkassen och störd av regnandet och trött på att irra, så det slutade med att allt jag kom hem med var ett par sugkoppskrokar för femton spänn.

Sen kom syster hem vid elvatiden efter ett lite tungt arbetspass och blev tvungen att lägga sig tidigt eftersom hon måste gå upp klockan fem.

Sara hävdar att hon minsann har större kapacitet än så här, men detta är ändå dagens "jag är vad jag äter!":

Frukost: Två äggmackor och en kopp kaffe
Lunch: Spaghetti och köttfärssås
Plommonpaj med vaniljvisp och en kopp kaffe
Middag: Spaghetti och köttfärssås
En kopp kaffe
En banan

Sov länge och gick upp sent. Efter att Sara hade gått till jobbet kom Tobias och Göran förbi och fikade, varpå vi bestämde oss för att gå ut på kvällen. Göran gick hem för att laga pannkakor, men jag och Tobias åkte till Medborgarplatsen och gick på McDonalds. Sen möttes vi upp på Underbara bar, som tyvärr, för aftonen hade livemusik; ett något spretigt coverband som spelade Leonard Cohen och Bruce Springsteen av alla saker.

Tomas och Malin slöt upp och vi var där tills det stängde. Sen skaffade vi nattamat till Göran och Malin som åkte hem, medan jag och Tomas ninjade oss in på ett fortfarande öppet Kvarnen. Mycket trevlig kväll. Sara sov när jag kom hem.

Men, hon lämnade i alla fall dagens avsnitt av Saras "jag är vad jag äter!":

Frukost: Fil med Allbran, två leverpastejmackor
En kopp kaffe
Lunch: Pasta, köttbullar och champinjoner
En banan
Fyra skinkmackor
Middag: Nudlar, tonfisk, chilioliver, fetaost

Idag har jag varit inne hela dagen. Sara stack iväg på sin arbetsintervju för ett gruppboende på Kungsholmen och det gick vägen. Nu ska hon jobba där och bo hos mig. Vid hemkomsten lagade jag lunch åt henne och lyssnade på hur det gått.

Sen skulle Sara tillbaka dit för att fika med personalen på kvällen och då var min tanke att haka på brädspelsgänget, men just den här dagen beslutade sig de för att åka ut till Bagarmossen. Vi bokade in lite happenings längre fram istället som kan bli bra.

Till kvällsmaten passade vi på att testa gasugnen. Klar Hans och Greta-varning på den företeelsen, men det funkade i alla fall.

Sara ville vara med i bloggen eftersom hon nu är en väl integrerad del av min vardag. Här är Saras återkommande inslag "jag är vad jag äter!":

Detta har Sara ätit idag.

Frukost: En kopp te och två äggmackor
En kopp kaffe och lite nötter
En kopp kaffe på jobbet
Middag: Potatis, spenat och torskcrispy, ett glas mjölk till
En halv Twix
En kopp te och rulltårtebit på jobbet
Kvällsmat: Varma mackor och tre glas "juice"

Jag mötte Tomas på Centralen för att gå och hämta Sara från tåget. Vi åkte hem med alla hennes grejer, drack kaffe, pratade med Tomas och lunchade. Det blev en snabb genomgång av en ny rollkaraktär som kanske kan spelas lite längre fram. Jag har tyvärr inte alltför mycket tid att lägga på min egentligen främsta hobby, men det är bara att hoppas på att det tajmar. Skulle verkligen vara skoj att komma igång med nåt igen.

När Tomas hade åkt så möblerade jag och Sara om lägenheten, skapade plats för hennes saker och fick undan en massa av det krafs som låg kvar framme sen flytten. Sen åkte vi och kollade var hon skulle på arbetsintervju imorgon, vilket bara är tjugo minuters gångväg härifrån. På hemvägen stannade vi först till för att käka och sedan hos Katta på Pressbyrån vid Fridhemsplan.

Nu ska vi försöka synka ihop våra respektive dygnsrytmer; vilket vill säga att Sara ska lägga sig och jag ska försöka vara tyst av mig. Det omvända kommer att prövas imorgon när hon vaknar och jag sover.

I dag när jag kom till jobbet var både Clas och Andreas sjuka, vilket ett ögonblick gjorde mig klart oroad att det skulle bli en besvärlig kväll. Dock hade de fixat inhoppare på båda platserna, så det gick bra. Det som inte var så trevligt med den här kvällen var dock den flygplanskrasch som inträffade i Thailand.

Att sitta och titta på ocensurerade bilder från en olycka gör en ganska illa till mods. Det gör även själva historien; om anhöriga som måste underrättas, närgångna beskrivningar och att man vet vad de omkomna heter. Det här jobbet innehåller så många bitar; båda bra och dåliga. Det här är det dåliga.

När jag kom hem så åt jag mat och plockade lite i lägenheten. Imorgon är jag ledig och ska åka och hämta Sara vid tåget.