Loggboken

För mitt eget minne och loggbokens syfte så ska jag bara dra av vad som gjorts och hänt:

Tors 24 juni - jobbade på TT, fick gå lite tidigare för att hinna med sista tåget hem till Arvika.
Fre 25 juni - firade midsommarafton med syster Sara, Håvard och hans bror Vegard.



Lör 26 juni - lugn, skön midsommardag. Jag badade och de andra fiskade i Ullen.
Sön 27 juni - tågresa hem. Fastnade tre timmar i Gnesta för en nedriven ledning in mot Stockholm.
28-29 juni - nattpass på TT.
Ons 30 juni - badade på Långholmen med Dani och Henry
Tors 1 juli - Marie på besök från Uppsala.
Fre 2 juli - badade på Långholmen med Tomas och sedan dök Jocke och Jenny upp.
Lör 3 juli - firade Lovas 30-årsdag med ska-dans på Kolingsborg och efterfest i Skarpnäck. Present: en tidskapsel.



Sön 4 juli - jobbdag.
Mån 5 juli - måndagsklubben på Debaser, sen Sofia och Olle och nattdopp i Örnsberg.
Tis 6 juli - semifinalen Holland-Uruguay (3-2) avnjöts hemma.
Ons 7 juli - var hos Alex och Alessandra och kollade på semifinalen Spanien-Tyskland (1-0).
Tors 8 juli - reste till Göteborg, fikade hemma hos Malin och sedan brädspel hos Hoppe
Fre 9 juli - fest hos Emma, grillning innan och efter var det nattbad i den faktiska Bergsjön.



Lör 10 juli - hemresa till Stockholm. Mötte upp Tomas, Sara och Lova på utebaren i Rålambshovsparken, nattbad vid Smedsuddsbadet.
Sön 11 juli - badade med Sofia i Vinterviken och sen gick vi och kollade på VM-finalen Spanien-Holland (1-0).
Mån 12 juli - måndagsklubben på Mälarpaviljongen, bad vid Smedsuddsbadet med Therese och Sofia.
Tis 13 juli - jobbdag.
Ons 14 juli - reste till Arvika med ett festivaltåg och var hos familjen Fryxelius på kvällen.
Tors 15 juli - förfest hos Lova, skyndade in på Juliette Lewis och Arvikafestivalen.
16-17 juli - Arvikafestivalen.



Sön 18 juli - fick skjuts av Sara ut till huset i Ålgården. Skönt och lugnt.
Mån 19 juli - sov länge, bakade kanelbullar. Mamma och pappa kom hem från Danmark på kvällen.
Tis 20 juli - vi åkte och kollade på mammas tavlor på Björkenäs, Sara och Håvard kom på middag på kvällen
Ons 21 juli - solade och fick mamma och pappa att gå och bada
Tors 22 juli - kollade på familjen Heimdals nya taxvalp och hängde lite i stan med Sara och Håvard
Fre 23 juli - köpte present på Arvika Konsthantverk. Kollade på Saras arbetsplats. Middag med mamma och pappa hemma.



Lör 24 juli - Hannas 30-årsfest på landet utanför Grums
Sön 25 juli - hemresa på kvällen till Stockholm.
Mån 26 juli - måndagsklubben på Indigo. Två islänningar och en japan på besök.
Tis 27 juli - hängde med Sofia, gick och badade, åt sushi och slutligen rollspelsjox hos Peter på kvällen.

Efter en lång vår och försommar har så äntligen semestern kommit. Nedräkning pågick under sista arbetspasset och det gick trögt. Att jobba under sommartorkan innebär att man sysslar uteslutande med vädret, algblomningen och drunkningar. Under en av kvällarna som jag jobbade inträffade en tredjedel av månadens samtliga drunkningstillbud. Alla har sina mardömsscenarion och att drunkna råkar vara mitt, så det blir väldigt obehagligt att sitta och ta emot samtalen på löpande band. Jag vet inte riktigt hur det kommer sig; jag har inte varit med om någonting eller så. Vatten är ett opålitligt element i min bok bara.

Det blev muntrare sedan, när jobbet tog slut och semestern startade. Jag började friskt med spel med Tomas, Göran, Dani och Jocke, hemma hos mig. Ove dök upp senare på kvällen efter att ha varit funktionär på Pridefestivalen. Jag blev erbjuden att följa med på Pride några gånger, men tog inte chansen. Kanske skulle ha varit roligt, men jag siktade på fridfulla lediga dagar istället.

På torsdagen försökte jag sova ut riktigt länge, men Hanna ringde mig fyra gånger och när jag till slut svarade ville hon att jag skulle komma med och bada. Vad har man vänner för om inte att dra med en ut i solskenet? Sickla ligger sydost om Södermalm och har en egen liten sjö precis nedanför Hannas hyreshus. Vi låg i solen och flämtade en bra stund och sen var det bara att plumsa i från bryggan. Mitt första bad för året och det händer sista juli. Hanna skulle vara med i TV4:s morgonsoffa och hade gjort slut med killen. Vi käkade mat på restaurang Sjöpärlan som låg längs med stranden och begav oss sen in till Slussen för att gå på jobb-öl med DN.se.

På fredagen hade jag vänner över på ett mindre kalas. Det började egentligen med att jag och Sofia skulle dricka lite vin ihop och se om någon annan ville hänga med. Kändes klart somrigt att folk var på idén på kort varsel och jag fick dessutom träffa lite nya människor, eftersom Tomas hade långväga besök. De var också rollspelare och sken upp när jag hade GothCon-muggar i skåpet. Det är rätt kul när man stöter på likasinnade; de har spelat samma spel, sysslat med samma fritidssysselsättningar och skrattar åt samma saker.

Lördagen blev en uppsamlingsdag inför resan västerut på måndag, då jag först ska till huset i Kungshamn och hälsa på föräldraskapet som har huserat där hela sommaren och därefter ska jag till Göteborg veckan efter. Jag ska bada, jag ska läsa böcker och jag ska hänga med folk utan att stressa. Hur bra som helst.

Mina lediga perioder är alltid ganska kompakta och det ska man väl vara glad över, men den här gången blev det nästan löjligt. Efter ett intensivt arbetspass hade jag redan lovat bort mig alla dagar utom torsdagen, då jag skulle till tandläkaren. Måndag var det spel hos Tomas med Göran, Dani, Jocke och Ove; en riktig långkörare med många dramatiska moment, och trevligt umgänge. Jag och Göran delade taxi hem, eftersom vi inte hittade rätt busshållsplats vid Medborgarplatsen och för att det spöregnade. Man ska aldrig låta naturen köra med en.

På tisdagen åkte jag till Marie och Daniel i Uppsala och testade biljettlöst på tåget. Det gick mycket, om inte nästan lite misstänkt, smidigt, då konduktören bara gluttade på mitt ID-kort och sedan lät mig åka. Väl framme byggde de om i centrum så jag lyckades inte lokalisera rätt busshållsplats för andra dagen i rad och gick nästan hela vägen. När jag hoppade på bussen tog de trettio kronor istället för min framräckta tjugolapp och jag missade att trycka på stoppknappen, så jag fick ändå gå en bra bit. Mina sämst spenderade busspengar nånsin, skulle jag tro.

Det blev mat på mysig restaurang, bowling med några bekanta till värdparet, vidaregång till ett uteställe vid Fyrisån och dessutom lyckades jag tajma in att Samuel kom dit, eftersom han var hemma i Uppsala. Sen blev det nattamat hemma hos Marie och lite efterfest. Kompakt dag, helt i linje med livet i övrigt.

Det finns en hel marknad av livsstilsprofeter som tipsar om hur man ska hushålla med sin tid och sin ork, men jag har alltid sorterat in dem i samma fack som aromaterapeuter. Att slå mynt på stressade människor är rätt oetiskt över lag. Men, det finns något att hämta här. Jag får ut mycket av mina kompakta ledigheter, men de går i ett hysteriskt tempo och jag tror att det beror på viss felanvändning av den befintliga tiden. Jag ska klura på hur jag ska lösa det. Bara rent tankebildsmässigt ser jag ju defragmenteraren på datorn framför mig.

Dagen efter gick åtminstone i ett härligt trögt flöde, med lite pizza och lite flanerande i solen. Åtminstone tills dess att jag beställde biljett tillbaka till Stockholm. Det visade sig att tåget skulle gå om fyrtio minuter och jag klickade i det, med visst berått mod, eftersom jag är en sån som behöver vara länge på stationen i förväg. Jag rafsade samman mina saker, sade ett hastigt farväl och sprang ner till bussen. Min plånbok innehöll inga trettio kronor så jag fick medelst Marie på telefon fixa sms-biljett. Det kom två bussar förbi, ingen var rätt, och tiden började rinna iväg. Jag hade ju dessutom i villan inte beställt biljettlöst, den här gången när jag verkligen borde ha gjort det, så även biljetter skulle tas ut. Till slut kom rätt buss, det var bara det att den skulle stanna vid varje rödljus hela vägen in till staden och i centrum trasslade två barnvagnar ihop sig när den ena skulle på och den andra av. Tack vare jobbet så har min stresströskel blivit betydligt bättre, men det här var en pärs. Men, vi kom fram, jag fick ut biljetterna och jag hann sätta mig ner innan tåget rullade ut från stationen.

Tågresor är dock i sina bästa stunder väldigt avstressande. Det var tomt i min vagn och jag hade musik i hörlurarna. Den heta dagen hade falnat till en behagligt sval sommarnatt när jag kom fram till Stockholm och jag beslöt mig för att haka på brädspel hemma hos Tomas, med Anna-Kerstin, Jocke och Ove. Det var kul och vi stannade kvar lite extra för att sitta och prata i lugn och ro.

Torsdagens tandläkarbesök gick väl, förutom att den i övrigt mycket sympatiska tandsköterskan körde in röntgenutrustningen i gomseglet på mig. Allt jag hade var tandsten, och det var skönt att höra efter fyra års bortavaro från tandhygienkontroller. Samuel, som var i stan på arbetsintervju, kom till Fridhemsplan och vi gick och käkade ihop. Var riktigt trevligt och vi fick chansen att prata lite mer i frid och ro, efter tisdagens ystra Uppsalakalas. Väl hemma började jag iordningställa lägenheten inför det sista arbetspasset innan semestern och tvätta. Tomas kom över och höll mig sällskap. Vi lagade lasagne och käkade ananasklyftor. Det var väldigt lugn och trevlig avslutning av ledigheten.

Ibland får jag tips att inte spendera så mycket tid med att hatta runt och försöka träffa alla, men det är ett lite felriktat råd. Jag blir glad och avslappnad när jag väl är bland vänner och det är liksom min hobby. Men någonstans läcker det ju tid. Jag ska defragmentera och se om det hjälper.

Det är ibland svårt att få rätt som konsument; sakerna man köper funkar inte, företagets support förstår inte problemet eller så har man inte sina kvitton/lösenord/användaruppgifter i ordning. Snårigt och frustrerande. Det svåraste av allt är att reklamera något som redan använts eller hänt; fastfrusna SJ-tåg, ett par skor som plötsligt tappar spännet, dataparafernelia. Det är uppenbarligen misstänkt snyltigt att försöka få pengarna tillbaka för något som man använt.

Jag minns att jag sa "det här kommer aldrig gå, jag kommer att fastna i byråkratin".

För två månader sen gick mina mobilhörlurar sönder. Jag gick till en telefonbutik och frågade om råd. De hävdade att då saken var köpt på nätet så skulle jag vända mig till det företaget vilket jag också gjorde. Dustin, som det heter, meddelade i sin tur att jag måste vända mig till deras lagningsföretag. Anovo, som det heter, skickade mig ett paket som det bara var att lägga ner hörlurarna i och posta. Jag fick ett papper med lite nuffror på.

Två månader senare börjar jag ana oråd. Min mailväxling med lagningsföretaget har hittills gått ungefär så här:

Åsa: Hej! Det här har hänt. Här är alla nuffror. Var är min grej?

Anovo: Hej själv! När hände det här? Har du ett kollinummer?

Åsa: Det hände vid följande tid. Nej, ingen sån nuffra.

Anovo: Vi behöver verkligen den nuffran.

Åsa: Och jag har verkligen inte den nuffran. Har ni tappat bort min grej?

Anovo: Det kan vi inte veta utan nuffran.

Åsa: Känner du också att vi talar förbi varandra lite?

Det går mig lite över huvudet hur de tänkt att man ska känna till uppgifter som de inte ger till en från början. Alldeles oavsett så är jag fast i en byråkratisk loop och det hjälper på intet sätt att säga "vad var det jag sa" till sig själv. Vi får väl se hur det slutar.

I övrigt har jag haft en mustkramande, men ack så rolig ledighet. Fredag - utgång på Söder med Emma, Olle, Tomas, Björn och Malin. Lördag - stort kalas i Tomas mammas lägenhet, en fantastisk femrummare i tornet på Medborgarplatsen, med temat "alla tar med en likörsort så blandar vi drinkar". Söndag - pusta ut. Måndag - spel hos mig med Dani, Ove, Tomas och Göran. Tisdag - spel hemma hos mig med Björn, Göran och Tomas. Idag började jobbet igen och det roligaste var väl att Christer Fuglesang blev uttagen att åka rymdskepp igen.

I dag rann nyheterna till och det blev en hektisk kväll. Först skickade Iran upp en missil, lite på volley, och det blev genast dålig stämning i Vita Huset. Och, eftersom USA ska smälla upp krigsmaskiner i Tjeckien, även i Ryssland som tog chansen att beklaga läget. De i sin tur hotar att rikta kärnvapnen mot Centraleuropa och Israel är missnöjt för att Iran rasslar med sablarna. Världsläget är lite rörigt nu.

Ryssarna har även andra problem då deras rymdfarkost som regelbundet besöker ISS uppe i omloppsbanan på det senaste kommit ur kurs när de ska till att landa. Detta ska nu lösas med en högst irreguljär rymdpromenad på torsdag. Nån kille på Nasa är på semester så vår egen astronaut Christer Fuglesang ska sitta med under hela förloppet. Vi fick nys om det och min sommarvikarie Kristina sattes på att intervjua honom. Tydligen saknar den aktuella delen av rymdstationen fästen just där, så det ska bli spännande att se hur det går.

Vidare var det Almedalsveckan på Gotland och idel utfall från olika parter i FRA-frågan. iPhone hade också villkorat släppet av sin 3G-grunka till omkring midnatt svensk tid och slutligen satte busstrejken igång i samma veva. Kristina hade en ohemulig afton eftersom vi skickade ut henne att åka med den sista bussen in till garaget, men det blev en schysst avrundning på kvällen och hon verkade tycka att det varit skoj.

Jag på min kant satt mest och flämtade under arbetstrycket. Övertid till två på natten blev det.

Första dagen på jobbet var lugn och sövande, ända fram till klockan ett då det var dags att gå hem. Då kollapsar förhandlingarna om busstrejken och det är bara att starta upp datorn igen. Men, det hade varit bra mycket mer frustrerande att gå hem och upptäcka att man missat det med fem minuter.

Det hände en lite obehaglig sak också under kvällen; en av sommarvikarierna berättade att hans mor ringt och att han var tvungen att resa hem till Helsingfors eftersom hans far var saknad till sjöss. De hade sökt i två dygn och när jag kom till jobbet på tisdagen hade nattchefen sett på en finsk nyhetssida att de hittat delar av vraket.

Olle och Emma bodde granne med mig när jag hade lägenheten på Hägerstensåsen och på lördagen var det utflyttningsfest hos dem. Jag fick återbesöka kära gamla Bäckvägen, med sina hundra frisörsalonger och den lilla kiosken som kortläsaren aldrig funkar i. Tomas bjöd på finmiddag innan i sin mors lägenhet i tornet vid Medborgarplatsen på Söder. Det var väldigt gott och vi satt lite på balkongen och drack vin. Sån ska sommaren vara!

Hos Emma och Olle var det Guitar Hero och många ur umgängeskretsen var där, vilket var trevligt för det har varit lite för lite större tillställningar på det senaste. Vi körde på hela natten och tog taxi hem på morgonkvisten. Grymt roligt kalas, helt enkelt. På söndagen lånade vi åter Tomas mors lägenhet för att spela spel med Dani, Ove och Jocke. Viss trötthet, men det gav som det brukar en lätt fnissig stämning. Jag hann precis med min tunnelbana och kom hem i all ordning.

Jag hade supereffektiva dagen på torsdagen. Frysen är avfrostad, ny mat inhandlad. Jag fick tvättat, dammsugit, städat, diskat och till och med en tid hos tandläkaren. En liten nesa var att jag, i min städmani, lyckades ha ner hörlurarna till datorn på golvet så att ena lurens koppartrådar gick av och jag nu bara har ljud ett öra. Det är faktiskt mer enerverande än man kan tro, så det blir till att köpa nya helt enkelt.

På fredagen hade jag Tomas, Björn, Göran, Sofia och Micke över på spel. Det var folkfyllt och roligt. Jag var i episoder utspelad, men det gav å andra sidan en chans att skriva ikapp på karaktären. Göran var kvar länge och pratade.

Jag sov i en hel evighet, men det har inte varit helt gott om sömn det senaste, så det var välbehövligt.

Dagen bestod av ett besök i Bredäng och det var lite härjigt att ta sig ut. Busstrejken har gjort tunnelbaneresandet till en riktig närkontaktsport. Björn och Malin har jag inte sett på länge så det var väldigt roligt att hänga lite. Björn gjorde röra som jag fick designa och sen satt vi hela kvällen och pratade. Jag fick rusa till tunnelbanan, eftersom sista turen in till stan verkligen betyder sista. Men jag kom på vagnen, hoppade av vid Hornstull och fick en skön promenad hem i sommarnatten.

Efter visst klurande har jag insett att min frys inte har någon avstängningsknapp; däremot stängs både kylen och frysen av om man vrider ratten ner till noll. Det innebär att jag nu kan frosta av frysen ordentligt, men att i princip allt är förstört. Jag tog iskubsbehållaren och försökte tränga ihop allt på samma hylla i kylen, men det känns lite som att återproviantering är ett måste. Men ibland är det bra med en omstart.

Det hände lite mer under de sista två dagarna på passet, så det blev inte så tokigt drygt som det var i helgen.

Busstrejken i Stockholm gick igång vid midnatt natten till tisdag och det blev helt plötsligt lite apokalyptisk stämning i staden. Alltså, det var fullkomligt odramatiskt händelseförlopp, men känslan blev ändå lite orolig. Hur ska det gå, hur ska folk göra? Vi började fundera på hur det skulle gå för alla nattvandrare som missat att det var strejk och sen föll tankarna naturligt på exakt hur fullbokade taxibolagen måste bli. Och då finner jag mig på redaktionen tänkandes att det är gott om medarbetare som tar sig hem med taxi och så helt plötsligt hade kaoset nått hela vägen in. Som tur var lyckades vi ordna det för alla och nu när strejken väl pågår så ordnar folk det i förväg.

En liten lustig sak som hänt är att min frys frostade igen, suckade djupt och puttade upp dörren. Jag menar verkligen, som i ville inte gå igen. Så det var bara att börja frosta av. Ljudet av droppande och krasande är ganska trivsamt hur som helst.

Tyvärr har jag sovit bedrövligt och varit enormt trött, men nu är arbetspasset slut och det ska bli skönt att få vila ut.

På vägen till jobbet så passerade jag genom Liljeholmens tunnelbanestation, utanför vilken det satt en liten grupp punkare. De satt på asfalten nästan i öppningen till stationen, spelade skramlig musik och drack folköl. Jag kände att det är lite svårt för olika missnöjesgrupper nu för tiden. Allting känns så ordnat och folk är ganska svårprovocerade.

Väl nere på tunnelbanetåget dök dock sagda gäng upp igen och slog sig ner mitt i vagnen på golvet med orden "Här blir bra!". Den lilla flickan som jag satt mittemot tittade nyfiket på dem och en oroad pensionär satt och skruvade på sig. Nu tänkte jag att det hade potential till att bli lite besvärligt åtminstone, eftersom punkarna satt och fingrade på sin slitna bandspelare. Men si, när de väl satte på musiken så var det Beatles och Johnny Cash. Lillflickan nynnade med och den gamla farbrorn stampade takten. En ganska gemytlig resväg till jobbet, helt enkelt.

Dagens telefonsamtal blev en helt intern familjefråga, då jag pratade med Sara, mamma och mormor i rask följd. Jag hade sagt att jag kanske skulle åka ner till mormor i Nyköping när mamma och pappa kom dit på onsdag eller torsdag, men blev tvungen att ställa in det hela, vilket skapade lite missnöje. Men jag fick tag på mormor mellan Allsång på Skansen och Morden i Midsummer och vi fick pratat en del, vilket kändes bra.

Efter lite sms-trafik visade det sig att Oskar var i stan och när jag slutade så var han fortfarande ute så jag bad taxichauffören att ta mig till Kellys istället för hem, där jag hittade Oskar längst in i ac/dc-dundret med en cola och några andra människor.

En av flickorna som satt bredvid började jag prata med lite och hon undrade vad det var för jobb som jag just kommit av skiftet från. Så jag berättade och hon frågade frågor om hur goda kontakter jag hade på tidningen, särskilt gällande musikrecensioner. Jag skrattade och sa att jag inte var nån vidare bra kontakt i det sammanhanget och att allt jag kunde göra var att demonstrativt gå upp till kulturen och lägga en demo nånstans synligt. Då log hon ett iskallt leende och sa att det faktiskt var en skiva hon hade gjort. Jag blev lite ställd över känsligheten kring det hela. Hur ska jag veta vem hon är? Vi är två totala främlingar som träffas på en bar; allt man kan göra är att skoja lite och kallprata om underhållande saker. Folk är så konstiga.

Det visade sig att Oskar mellanlandat på vägen till Gotland och att hans båt inte gick förrän på morgonen, så vi åkte hem till mig och filosoferade till tidig morgon, då han skulle iväg och jag höll på att somna sittandes. Skoj med spontana besök!

Just i dag så tittade jag inte på nätet innan jag gick till jobbet och just i dag så hade det hänt stora grejer. Ingmar Bergman hade dött och det var full rull hela dagen. Inte bara i svenska medier heller utan i hela världen; det finns ganska få svenskar som är så kända att det blir globala toppnyheter när de går ur tiden. Det är spännande att jobba när det händer saker, men det är också svårt när det är många kockar i samma soppa.

Jag hann med att i varierande utsträckning prata lite med Karin, Hoppe, Anders och Lena på telefon under kvällens lopp. De sista två var ute och svirade och upprätthöll en lång tradition av att ringa när de är ute och har roligt, medan jag ofelbart jobbade och slet. Får ta igen detta när jag åker till Göteborg snart.

Jag sov i över tio timmar, vilket är mycket för mig. Det kändes bra och i dag har det varit väldigt harmoniskt. Till och med de mer stressande momenten på jobbet hade ingen större effekt på mitt upphöjda lugn. Irak vann asiatiska mästerskapen och det blev ett väldans liv världen över. Idrott förbrödrar, åtminstone tillfälligt.; fyra människor dog av avlossade glädjeskott i Bagdad. Symptomatiskt på något vis. Världen är för full av skjutvapen, är min enkla analys.

Jag lyckades ha en spilldag som resulterade i idel bekymmersamma fläckar. Nån som vet hur man får bort tusch?

Fick fatt i Sara nånstans kring matdags och pratade en massa om den senaste tidens utsvävningar. Hon är bra på att rationalisera och få med känslor också. Jag tror att småsyskon i slutändan får ett urval av sina äldres goda egenskaper. Jag undrar hur jag blivit om jag varit mellanbarn eller minsting. Antagligen lite mindre dogmatisk i mitt tänkande.

En verkligt underlig dag och jag håller fortfarande på att smälta den, känns det som.

Jag fick inte sovit särskilt mycket och väcktes av felställda alarm och borrande grannar. Men det var en gemytlig morgon och det ganska länge sen jag var vaken så länge innan jag måste iväg. Hann med en hel del och kom för tidigt till jobbet, till på köpet.

Men själva jobbandet var lite tungt. Som tur var så var det en stillsam dag på jobbet.

Jag hann läsa en hel del av tidningen idag och dessutom komma ikapp lite i mina andra föredragna medier; Fokus och Journalisten. Det finns så lite tid över för att djupläsa nu för tiden.

Det var en tung dag att komma upp på, efter gårdagens eskapader på stan, men den artade sig snabbt. En av mina blocket-krokar hörde av sig och vill hyra ut sin nyrenoverade etta med balkong på Kungsholmen till mig i ett år. Han var i Lund nu, men vi skulle ses på onsdag eller torsdag, och kolla på lägenheten. Detta kan vara lösningen på mitt ganska grundläggande tak-över-huvudet-problem Dock hade han tagit bort sin annons från blocket.se, så jag kunde inte titta närmare på vad jag svarat på. Det lär jag väl få se, antar jag.

Sen jobbade jag mina tio timmar och avslutade kvällen med lite nygamla nöjen.

Jag mötte Emil vid Telefonplan och åkte för att träffa David och Kalle vid Medborgarplatsen. Vi käkade på en av de gigantiska uteserveringarna där och jag fick äta en av de största pommes-frites-tallrikarna som jag nånsin sett. Sen gick vi till Vampire Lounge, ett fantastiskt ställe som låg hemligt till i en källarvåning med grottväggar, dunkel belysning och sims-möbler. Där drack vi drinkar tills stängningsdags och åkte taxi hem.

Björn följde med och vi pratade esoteriska saker tills det var dags för honom att ta nattbussen hem. En klart underhållande afton, som innehöll idel mer eller mindre smickrande uppenbarelser om min existens i Stockholm.

Återigen ringde de från jobbet och undrade om jag kunde hoppa in, vilket jag avböjde vänligt men bestämt. Sen lyckades jag inte somna om och var alldeles lagom vimsig när jag skulle möta Björn inne i stan. Vi gick och satte oss i en park och förde en underhållande dialog om små och stora ting. Detta var till syfte att jag skulle arbeta upp aptit och när den artade sig så gick vi och åt på en av de stora uteserveringarna på Medborgarplatsen.

Dit kom även Malin så småningom och vi lyckades nästan klura ut restaurangens mindre användarvänliga system för att beställa saker innan vi gick därifrån. Sen trillade vi in på Kvarnen och Björn träffade en annan Björn som han kände och jag fick lite sällskap av det gänget i fållan som de har utanför där man måste stå om man ska ta lite frisk luft. Det var roligt för den-andra-Björn hade hört talas om lajvet i Göteborg och att det skulle vara bra. Alltid värmande att höra gott om ens gamla förening.

Kvällen slutade med taxifärd hem och därifrån kunde Björn ta en av nattbussarna. Den var packade till bredden och väldigt högljudd, så jag var inte helt avundsjuk på hans resa.

Det var hur som helst mycket trevligt att få prata av sig och gå ut lite.

Idag har jag gått på en lägenhetsvisning vid Hornstull på Södermalm. Lägenheten var rymlig, upprustad, hade högt till tak och låg fantastiskt till... Med andra ord, det är kört. Numera kan jag faktiskt ta pulsen lite på hur lägenheten är och hur många som kommer på visningen, och den här går för över det dubbla utgångspriset, spår jag i vinden.

Jag har kommit till den slutgiltiga insikten att det inte går att köpa lägenhet på Södermalm eller på Kungsholmen i nuläget för mig, så den rimliga strategin är ju att börja vidga vyerna. Området där jag bor nu är inte så tokigt och Bromma ligger bra till för mitt jobb. Över huvudtaget grön linje skulle funka bra. Sökandet går vidare.

Efter denna nedslående upplevelse begav jag mig till spelbutiken, som varje tisdag har öppet hus för allsköns figurspelare, wow-fantaster, magic-knytt och så vi förstås, brädspelarna. Byggnaden är till och med konstruerad likt en dungeon, med flera stora rum där varje grupp huserar, och allra längst ner i mörkret i källaren är brädspelsavdelningen. Idag spelade vi Imperial, som jag spelat förut och inte fick grepp om då heller. Men det var skoj ändå.

Jag mådde lite knas idag, men det blev bättre när jag kom hem och fick i mig lite mat, som jag mumsade i mig till den nyhemlånade tredje säsongen av Inuyasha. Det är del i mitt projekt att hitta manga som passar mig. Hittills har i princip bara Princess Mononoke och Ghost in the Shell biti på mig.

Jag ska sluta att sova med telefon i närheten när jag sover. Blev väckt av en av cheferna på tidningen som undrade om jag kunde hoppa in. Det finns en gräns för min arbetsmoral och den går nu för tiden vid att hoppa in extra när jag jobbar skift. Man behöver sina ledigheter.

Men jag kände en spökande press från vikarietiden, att alltid ställa upp, och det var mäkta skönt att nu kunna tacka nej, utan att behöva förklara sig. Chefen bad visserligen mycket artigt, men han frågade efter att jag skulle hoppa in två dagar. Det skulle ha givit sju dagars arbetsvecka, med tio timmar om dagen. Vet inte riktigt hur de tänkte där, men rätt var det inte.

Istället begav jag mig hem till Tobias och Anna och äventyrade lite. Det blev en spännande kväll, med stora kval för karaktären och mycket tärningsrull. Trevligt med återkommande spelsessioner, men nu ska värdfolket bege sig till Tomas i Japan, så vi kan inte spela på ett bra tag.

Det har varit Harry Potter-rush över världen och därmed också på tidningen. Så mycket att man blir något trött på hela saken, samt att jag hade en mardröm om att Harry Potter eldade upp mina taxikvitton. Efter denna bisarra start på dagen så pallrade jag mig till tidningen och pratade med Carro hela vägen dit. Hon hade blivit förkyld på ett lajv och jag hade svårt att höra vad hon sa, vilket inte hjälptes av att bussen från Hornstull kryllade med Hammarby-fans som sjöngskrek ramsor. Men det var skönt att få pratat länge.

Väl på jobbet var det segt så att det nästan blev tråkigt och jag fick Andreas att visa mer av funktionerna på facebook.com. Kul pill och när jag kom hem mitt i natten så satt jag länge och letade rätt på gamla klasskamrater och arvikabor. Somnade toksent.