Torsdag 16 augusti
Jag och mina tågresor. De går aldrig väl. Och då har jag ändå inget problematiskt förflutet ombord på tåg, utan ganska goda minnen á la inre-resan-reklam för SJ.
Den här gången så hade jag för första gången på länge bokat ett Intercitytåg istället för X2000, vilket slog mig när de ropade ut Enköping som en av de första stationerna. Enköping? Det är ju på väg till Uppsala. Är jag på fel tåg? Sen ropade de ut Arboga. Öh, är inte det i Dalarna? Mina geografiska färdigheter har förfallit kraftigt sedan högstadiet, vilket jag också insåg och tog det lugnt. Sen blir vi sena på grund av ett signalfel och får gå på halvfart ett tag. Då meddelar de i högtalarsystemet att det är totalstopp mellan Katrineholm och Hallsberg så resande till Södertälje är det kört för. Södertälje, tänkte jag förvirrat. Kör vi i cirklar?
Jag beslutade mig för att det var hög tid för kaffe, för att inte tappa koncepterna helt. Cafévagnen var tyvärr ganska full, i ordets dubbla betydelse, så där fanns ingen ro att få. När jag återvände till min plats så hade fyrsitsen fyllts på med två herrar ur finansvärlden som bredde ut sig både på bordet och gällande benplats. Så när ensamsätet tvärs över gången blev tomt i Örebro så flyttade jag diskret dit. Det var visserligen ett ensamsäte med ett bord och en motsatt stol, men jag tänkte att jag skulle få vara ifred. Men icke.
Finansnissarna hittade raskt folk de kände på tåget och som mal till lykta så drog sig fler och fler dit. En av dessa slog sig absurdt nog inte ner mitt emot de två herrarna utan mitt emot mig. Sen påbörjade han en svada tvärs över gången som kunde ha varit en parodi på företagare i medelåldern, utfört av Killinggänget. Det var siffror hit, det var möten dit och det var engelska uttryck "ja, som vi säger; under-sized and over-prized, ni vet". Detta samtidigt som jag försökte prata med mamma på telefon och jag än en gång inte fick plats med fötterna i en annars ganska rymlig vagn.
Till slut lyckades jag blänga bort honom så han gick och satte sig hos de sina. Något trött och butter kom jag fram till Göteborgs central 40 minuter försenad. Sen bar det av till Pennygången och samtal med Hoppe som var hemma.
Den här gången så hade jag för första gången på länge bokat ett Intercitytåg istället för X2000, vilket slog mig när de ropade ut Enköping som en av de första stationerna. Enköping? Det är ju på väg till Uppsala. Är jag på fel tåg? Sen ropade de ut Arboga. Öh, är inte det i Dalarna? Mina geografiska färdigheter har förfallit kraftigt sedan högstadiet, vilket jag också insåg och tog det lugnt. Sen blir vi sena på grund av ett signalfel och får gå på halvfart ett tag. Då meddelar de i högtalarsystemet att det är totalstopp mellan Katrineholm och Hallsberg så resande till Södertälje är det kört för. Södertälje, tänkte jag förvirrat. Kör vi i cirklar?
Jag beslutade mig för att det var hög tid för kaffe, för att inte tappa koncepterna helt. Cafévagnen var tyvärr ganska full, i ordets dubbla betydelse, så där fanns ingen ro att få. När jag återvände till min plats så hade fyrsitsen fyllts på med två herrar ur finansvärlden som bredde ut sig både på bordet och gällande benplats. Så när ensamsätet tvärs över gången blev tomt i Örebro så flyttade jag diskret dit. Det var visserligen ett ensamsäte med ett bord och en motsatt stol, men jag tänkte att jag skulle få vara ifred. Men icke.
Finansnissarna hittade raskt folk de kände på tåget och som mal till lykta så drog sig fler och fler dit. En av dessa slog sig absurdt nog inte ner mitt emot de två herrarna utan mitt emot mig. Sen påbörjade han en svada tvärs över gången som kunde ha varit en parodi på företagare i medelåldern, utfört av Killinggänget. Det var siffror hit, det var möten dit och det var engelska uttryck "ja, som vi säger; under-sized and over-prized, ni vet". Detta samtidigt som jag försökte prata med mamma på telefon och jag än en gång inte fick plats med fötterna i en annars ganska rymlig vagn.
Till slut lyckades jag blänga bort honom så han gick och satte sig hos de sina. Något trött och butter kom jag fram till Göteborgs central 40 minuter försenad. Sen bar det av till Pennygången och samtal med Hoppe som var hemma.
Kommentarer
Postat av: Gwellmyn
Det är av sådana anledningar som jag alltid, alltid, alltid! bokar platsbiljett och väljer då "Salong" så att jag slipper plats med bord. På så vis slipper jag sitta med en massa folk jag inte vill prata med och dessutom behöver inte tåflörta med andra människor.
Trackback
