Loggboken

Dagen D - besiktningsdagen. Jag vaknade hos Carro och följde med henne till Frölunda torg när hon skulle till jobbet på Volvo. Pennygången såg sliten ut, men ren, och jag resignerade inför att prövningen får gå som den går nu. Besiktningsmannen - som hette Manne - gick runt med en clipboard och kryssade och skrev noteringar, utan att säga ett knyst, vilket var lite oroande. Han frågade bara tre saker:

Manne: "Var är den sista dörren?"
Åsa: "Ehm, vi har inte tagit ut någon dörr ur lägenheten? Jag vet inte."
Manne: "Ja, tyvärr stod det inget om nån saknad dörr så vi måste debitera för den."

Manne: "Var är nyckeln till förrådet?"
Åsa: "Har vi haft ett förråd?"
Manne: "Jaa."
Åsa: "Ehm, ja, då vet jag inte. Det var åtta år sen och vi har i alla fall inte använt något förråd."
Manne: "Tyvärr måste vi debitera för den också då."

Manne om brännmärkena i plastgolvet i köket: "Vi kommer att byta ut golvet, men av ren nyfikenhet; vad hände här?"

Sen fick jag skriva under på den högst modesta summan av 1570 kronor, vilket jag gjorde så snabbt jag bara kunde. Lättnaden var enorm.

Jag begav mig till Talang och åt mat, samt pratade med en hög bekanta lajvare, för att sedan gå vidare till Synthhaket där det var fler gamla kända ansikten. Sist på kvällen fick jag sovplats hos Moa och vi åkte ett gäng upp till Tycho Brahe-berget, efter ett provianteringsstopp i Brunnsparken. Det var en mycket brokig skara, men kombinationen gav goda effekter och vi hade en klart underhållande efterfest.