Måndag 10 december
Äntligen fritid. Jag begav mig ut i julruschen på Drottningsgatan för att försöka inhandla dels klappar till familjen och dels nåt att ha på sig på under jul och nyår. Min garderob är mer praktisk än stilig och Sara muttrar så fort jag drar fram gamla finkläder ur den.
Drottninggatan var uppklädd däremot. Guldgirlanger och tinderljus hängde mellan hustaken, det var enormt mycket folk ute och gatumusikanternas skönsång blandades med affärernas egna högtalarmusik. Det var som att gå runt på ett cirkusområde och jag fick en klar känsla av att befinna mig i materialismens epicentrum.
Jag vimsade runt ett bra tag och fick med mig lite saker hem som jag blev rätt nöjd med. Jag har aldrig varit inne i galleriorna som ligger där, så i ett försök att ta mig ut ur en av dem kom jag ut på Hötorget och blev stående förbryllad inför synen som mötte mig. Istället för den sedvanliga ansamlingen av marknadsstånd med tillhörande högljudda försäljare som ropar ut priser var hela torget fyllt med svarta bilar inringade av blått rep-staket. Först trodde jag att det var någon slags bilutställning, men alla fordonen såg väldigt likartade ut; blanksvarta Mercedes på prydlig rad. Det enda som skiljde dem åt var att några hade små nationsflaggor i fronten. Då först gick det upp för mig att Konserthuset mitt emot är platsen för Nobelfesten som tydligen var i full gång.
Hann prata på telefon med pappa två gånger idag och spikade datum för hemfärd; den 21 december. Jag tänkte även att det var klokt att boka hemresan från Göteborg på nyårsdagen, eftersom det kan vara visst tryck den dagen.
Hemma fick jag städat och fixat en massa. Det kändes nyttigt. Sara kom hem och vi pratade en massa. Det är ju tyvärr så att hon flyttar ut i och med att vi åker hem till Värmland. Synd, för det har varit trevligt med sällskap och det är osäkert i vilken stad hon och Håvard landar i. Ett av förslagen, baserat på huruvida de kommer in på sina sökta studieorter, är Umeå och det låter ju både långt bort och kylslaget.
Nu sover hon och det ska jag också göra.
Drottninggatan var uppklädd däremot. Guldgirlanger och tinderljus hängde mellan hustaken, det var enormt mycket folk ute och gatumusikanternas skönsång blandades med affärernas egna högtalarmusik. Det var som att gå runt på ett cirkusområde och jag fick en klar känsla av att befinna mig i materialismens epicentrum.
Jag vimsade runt ett bra tag och fick med mig lite saker hem som jag blev rätt nöjd med. Jag har aldrig varit inne i galleriorna som ligger där, så i ett försök att ta mig ut ur en av dem kom jag ut på Hötorget och blev stående förbryllad inför synen som mötte mig. Istället för den sedvanliga ansamlingen av marknadsstånd med tillhörande högljudda försäljare som ropar ut priser var hela torget fyllt med svarta bilar inringade av blått rep-staket. Först trodde jag att det var någon slags bilutställning, men alla fordonen såg väldigt likartade ut; blanksvarta Mercedes på prydlig rad. Det enda som skiljde dem åt var att några hade små nationsflaggor i fronten. Då först gick det upp för mig att Konserthuset mitt emot är platsen för Nobelfesten som tydligen var i full gång.
Hann prata på telefon med pappa två gånger idag och spikade datum för hemfärd; den 21 december. Jag tänkte även att det var klokt att boka hemresan från Göteborg på nyårsdagen, eftersom det kan vara visst tryck den dagen.
Hemma fick jag städat och fixat en massa. Det kändes nyttigt. Sara kom hem och vi pratade en massa. Det är ju tyvärr så att hon flyttar ut i och med att vi åker hem till Värmland. Synd, för det har varit trevligt med sällskap och det är osäkert i vilken stad hon och Håvard landar i. Ett av förslagen, baserat på huruvida de kommer in på sina sökta studieorter, är Umeå och det låter ju både långt bort och kylslaget.
Nu sover hon och det ska jag också göra.
Kommentarer
Trackback
