Söndag 9 december
Gårdagen dominerades av Salem-marscherna och kommunikation med goda vänner som alla befann sig på kalas. Hoppe firade 28-årsdagen hemma i Göteborg och jag fick prata på högtalarsystemet med folket på festen. Kontrastrikt att höra tjo och tjimm i bakrunden medan man själv befinner sig i en tyst DN-byggnad, men det var trevligt att höra allas röster.
Vidare var Marie, min gamla vapendragare från gymnasiet i Stockholm och befann sig på en fest i Östberga, från vilken hon skickade sms om utvecklingen. När arbetspasset var slut beslöt jag mig för att ta mig dit och det var bra; dels för att det var en skojig fest men allra mest för att få träffa Marie och Daniel, hennes pojkvän.
En av de första sakerna de sa till mig var dock "Idol?" med stark skepsis. Jag hade inget bra svar till dem, utom att jag reserverat mig i ett tidigt skede. Men vad hjälper det?
Det blev som väntat en något mer tröttande arbetsdag i dag. Trodde väl inte riktigt att det skulle hända så mycket på en söndag, men det blev ytterligare skottdramor i USA, den här gången mot två kristna inrättningar i Colorado. Jag och Clas reflekterade över att det alltid blir massakrar just när vi jobbar. Vi har klockat in på samtliga större dödsskjutningar det senaste halvåret.
På hemfärden fick jag åka det högst speciella taxibilen som finns i Stockholm; handikappslimousinen. Det är egentligen en minibuss med discobelysning i baksätet. Man blir alltid lite gladare efter att ha åkt i den.
Vidare var Marie, min gamla vapendragare från gymnasiet i Stockholm och befann sig på en fest i Östberga, från vilken hon skickade sms om utvecklingen. När arbetspasset var slut beslöt jag mig för att ta mig dit och det var bra; dels för att det var en skojig fest men allra mest för att få träffa Marie och Daniel, hennes pojkvän.
En av de första sakerna de sa till mig var dock "Idol?" med stark skepsis. Jag hade inget bra svar till dem, utom att jag reserverat mig i ett tidigt skede. Men vad hjälper det?
Det blev som väntat en något mer tröttande arbetsdag i dag. Trodde väl inte riktigt att det skulle hända så mycket på en söndag, men det blev ytterligare skottdramor i USA, den här gången mot två kristna inrättningar i Colorado. Jag och Clas reflekterade över att det alltid blir massakrar just när vi jobbar. Vi har klockat in på samtliga större dödsskjutningar det senaste halvåret.
På hemfärden fick jag åka det högst speciella taxibilen som finns i Stockholm; handikappslimousinen. Det är egentligen en minibuss med discobelysning i baksätet. Man blir alltid lite gladare efter att ha åkt i den.
Kommentarer
Trackback
