Loggboken

Sara hade börjat tvätta när jag vaknade, så jag fortsatte projektet när hon begett sig till jobbet. I ungefär samma veva kom Björn över. Han hade haft målare över tidigt på morgonen och var trött. Vi gjorde kaffe och sen kom Tobias som varit på skolan. Efter lite tvättande och lajvsnack kom även Tomas och Göran, så det blev värsta fikasessionen.

När tvätten var färdig gick vi och åt på kinarestaurang vid Fridhemsplan. Göran kunde stila fint med sina språkfärdigheter. Jag förstod ungefär en femtedel av vad servitrisen sa, men "ka fei" (kaffe) är ju både internationellt och lätt att komma ihåg. Därefter begav sig Tomas och jag för att möta Dani inne i stan, där vi gick på karaoke-afton.

Det är något finskamerikanskt över karaokesjungande i barmiljö, har jag kommit fram till. Kitschigt och vemodigt vackert i en märklig mix. De som sjunger verkar gå dit bara för sina fem minuter i ljuset från spotlighten och discokulan. De sjunger bra, en del helt strålande, men det blir som den ensamma sångerskan i en amerikansk dancehall som gör ett mästerligt uppträdande medan folk är fulla och pratar med ryggen åt henne. Neil Gaiman beskriver det här väldigt träffande i sina böcker.

Dani gick upp mot slutet och sjöng Eva Cassidys "Autumn Leaves". Det var väldigt fint och jag är alltid lika imponerad av folk som törs gå upp på scener. Vi fortsatte kvällen lite till och slutade på ett nattöppet kebabställe. Sen tog jag bussen hem och slapp stämpla min remsa eftersom busschauffören antingen var en vänlig själ eller så hade han faktiskt tappat bort sin stämpel.