Loggboken

Sprang till jobbet eftersom vi hade avdelningsmöte och kom dit tio minuter försent. Det är alltid lika besvärande att komma sent till ett möte. Vi börjar bli rätt många nu så jag fick smyga mig runt rummet för att hitta en stol längs med väggen. Allting låter så mycket i små konferensrum där folk gör sitt bästa för att inte låta; jackan prasslar, det låter som sten mot sten när man drar ut stolen och det låter förvånansvärt mycket när man är lätt andfådd i ett vindstilla rum.

Men det var ett okej möte. Nu för tiden är vi så många att det känns som om det mesta löser sig på ren personalkraft.

Jag satt och väntade in räntebesked från Amerika, när det plingade till i nyhetssverige och en, under de senaste dagarna, rätt jagad dam beslutade sig för att sluta sitt jobb. Detta ledde till febril aktivitet och mycket telefonerande till statsvetare och motvilliga politiker. Själva händelsen gav kvällen ett litet tryck på gaspedalen och tiden flög iväg.

Jag åt fisk i matsalen och lyssnade på Spanarna på podradio. Vid hemgång beslöt jag mig för att promenera hem för första gången och fick sällskap i telefonen av Moa som var på väg hem i Göteborg. Det var trevligt att få pladdra lite. Väl hemma höll Sara på att somna, men jag hann framför grattis på födelsedagen och kränga på henne min present, bestående av ett gymkort på Friskis och Svettis.