Torsdag 22 november
Ännu en dag av doktorsbesök, men nu har jag äntligen fått ut allt jag vill ha. Ny migränmedicin och en remiss till ögonsjukhuset för att kolla upp om det går att operera min skelning. Det här med att vänsterögat inte hänger med riktigt har varit med mig hela livet, men i och med att det hänger ihop så intimt med huvudvärk och trötthet så känner jag att det är dags att se vad läkarvården har att erbjuda. Sen blir ju synen hela tiden sämre på det ögat som inte används, så bättre nu än sen.
Jag hade en glad doktor med kort kjol och piffiga örhängen. Hon frågade en massa om mitt leverne och i vanlig ordning så får man ju en liten dos skuldkänslor när man inte tränar och stressar alldeles för mycket. Men hon fixade recept och tipsade om lite bra grejer. Dock ville hon att jag skulle ta ett par vanliga blodprov för att utesluta möjliga märkligheter. Jag har inte tagit blodprov på säkert tio år och gick nyfiket ner till labbet med min lapp på obegripligt medicin-lingo. Där hade labbtjejen en surrande nål som var någon slags pump. Den slurkade raskt ut en massa blod och det hela var ganska fascinerande.
Därefter åkte jag och Tobias ut till Jocke i Sätra för att spela spel. Jag blev ganska trött under spelsessionen, men jag har svårt att tänka mig att det berodde på åderlåtningen. Det var ju högst en halv deciliter blod och man har ju en väldans massa att ta av. Som jag förstått det så lämnar folk som ger blod 4,5 deciliter vid varje tillfälle.
Tomas, Ove och jag följdes åt på hemvägen och när jag kom hem hade Sara hunnit gå och lägga sig.
Jag hade en glad doktor med kort kjol och piffiga örhängen. Hon frågade en massa om mitt leverne och i vanlig ordning så får man ju en liten dos skuldkänslor när man inte tränar och stressar alldeles för mycket. Men hon fixade recept och tipsade om lite bra grejer. Dock ville hon att jag skulle ta ett par vanliga blodprov för att utesluta möjliga märkligheter. Jag har inte tagit blodprov på säkert tio år och gick nyfiket ner till labbet med min lapp på obegripligt medicin-lingo. Där hade labbtjejen en surrande nål som var någon slags pump. Den slurkade raskt ut en massa blod och det hela var ganska fascinerande.
Därefter åkte jag och Tobias ut till Jocke i Sätra för att spela spel. Jag blev ganska trött under spelsessionen, men jag har svårt att tänka mig att det berodde på åderlåtningen. Det var ju högst en halv deciliter blod och man har ju en väldans massa att ta av. Som jag förstått det så lämnar folk som ger blod 4,5 deciliter vid varje tillfälle.
Tomas, Ove och jag följdes åt på hemvägen och när jag kom hem hade Sara hunnit gå och lägga sig.
Kommentarer
Postat av: Gwellmyn
Så jag och Danni "följdes inte åt" på hemvägen då eller? =P
Postat av: Modey
Jo, det är klart. Nu ljugade jag ju. :)
Trackback