Fredag 4 april
I tisdags var det strålande väder ute och jag bestämde mig för att gå ut på promenad, förkylningen till trots. Målet var att lära känna omgivningarna lite, så jag gick ner för berget till Karlbergs kanal och följde vattenlinjen. Efter bron där Essingeleden går så tog det stopp ganska omgående eftersom det låg ett stort industriområde där som de dessutom höll på att bygga om på. Jag följde vilset efter en tjej som promenerade med stavar framför mig. Hon såg ut som om hon visste var hon skulle. Det ledde runt hela komplexet och jag kom ut till strandkanten igen, på små asfalterade stigar högt uppe bland klipporna. Det var fin utsikt över Mälarens vatten som glittrade i solskenet.
Strax innan Tranebergsbron insåg jag att jag var rakt nedanför huset på Levertinsgatan där Göran och Micke bor, så jag slog en signal, men Göran var tyvärr på biblioteket och pluggade. Jag tog mig vidare till Fredhällsbadet som i princip är en träkuliss till nånslags badplats på Fredhälls klippor. Nu var det dock tillbommat och jag försökte ta mig runt och ut på klipporna, då jag nästan snubblade på en solbadare och vände om för att inte störa. Det var lite synd, för uppe från Snoilskyvägen kunde man se att klippvägen fortsatte i över en kilometer och att många stockholmare hade hittat dit. Jag fortsatte bort mot jobbet på Gjörwellsgatan och passerade både Rasmus hus och några som jag själv varit på visningar i.
Den första lägenhetsvisningen som jag var på förra året var i det så kallade Erlanderhuset, ett jättehögt vitt hus som är veckat som ett dragspel och ligger vid foten av Västerbron. Det var bara en till som bjöd på den lägenheten, ett litet fågelbo på tolfte våningen, men han var mer bevandrad i budkonsten och hade framför allt mer pengar. När jag nu gick förbi på promenaden så kunde jag inte riktigt låta bli att undra över hur det hade varit. Dels att bo ett stenkast från jobbet, kanske inte så bra, men ändå ha en lägenhet och dels hur fint det är där. Nedanför klippan som huset ligger på ligger Smedsuddsbadet, en helt vanlig liten sandstrand, men som hade varit trevlig att ha såpass nära, lite som sin egen.
Efter Rålambshovsparken började krafterna tryta så jag handlade på Fridhemsplan och begav mig sen hem, efter två timmar ute i solen. Det var helt okej, men jag tror att mindre och tätare exercis är bättre än de här en-gång-i-halvårets storprojekt.
På onsdagen blev det tvätt, disk och storstädning av lägenheten. Det finns så mycket vrår och skrymslen i ett hem fullt av grejer och när man alltid bara städar mot målet att nån ska komma på besök så blir det ibland lite fasadpolering av det hela. Det kändes lite som vårstädning och var skönt att ha gjort.
I går gick jag upp klockan sju för att bege mig till doktorn. Jag lämnade hemmet i god tid, men tog bussen åt fel håll vid Odenplan. Återresan gick trögt genom Stockholms morgontrafik och jag försökte ringa och säga att jag skulle bli lite sen, men de hade en telefonsvarare som glatt meddelade att öppettiderna var 9-15. Lite tokigt upplägg i mina öron. Jag fick komma in efter alla, men det gjorde inte så mycket eftersom jag hade tiden för mig.
Doktorn skickade iväg mig på blodprov och jag fick än en gång uppleva den något borrlika pumpen som de har med tillhörande refill-provrör. Fascinerande upplevelse. Sköterskan skrattade när jag pratade om pumpen och sa att det var mycket bättre än förr, eftersom man behövde joxa så mycket då och sen var nålen mycket större till de spruträddas fasa.
Efteråt gick jag och handlade kläder eftersom jag ändå var inne i stan och kom så småningom hem, lätt utsjasad och med begynnande migrän. Det åtgärdades med en halvslummer och en huvudvärkstablett, innan det var dags att bege sig till Tomas för spelkväll. Där låg jag på hans säng medan vi väntade på de andra och småpratade medan Tomas plockade iordning. Med min nyvunna dygnsrytm så tänkte jag att det var lika bra, eftersom jag antagligen skulle vara på sovhumör redan vid tiotiden, men det gick bra med lite kaffe och choklad. Vi hade en jättebra spelsession och på hemvägen fick jag sällskap av Göran, som det var länge sen jag träffade på tu man hand. Han följde mig till dörren för att sedan promenera hem till Fredhäll. Jag somnade som en stock.
Strax innan Tranebergsbron insåg jag att jag var rakt nedanför huset på Levertinsgatan där Göran och Micke bor, så jag slog en signal, men Göran var tyvärr på biblioteket och pluggade. Jag tog mig vidare till Fredhällsbadet som i princip är en träkuliss till nånslags badplats på Fredhälls klippor. Nu var det dock tillbommat och jag försökte ta mig runt och ut på klipporna, då jag nästan snubblade på en solbadare och vände om för att inte störa. Det var lite synd, för uppe från Snoilskyvägen kunde man se att klippvägen fortsatte i över en kilometer och att många stockholmare hade hittat dit. Jag fortsatte bort mot jobbet på Gjörwellsgatan och passerade både Rasmus hus och några som jag själv varit på visningar i.
Den första lägenhetsvisningen som jag var på förra året var i det så kallade Erlanderhuset, ett jättehögt vitt hus som är veckat som ett dragspel och ligger vid foten av Västerbron. Det var bara en till som bjöd på den lägenheten, ett litet fågelbo på tolfte våningen, men han var mer bevandrad i budkonsten och hade framför allt mer pengar. När jag nu gick förbi på promenaden så kunde jag inte riktigt låta bli att undra över hur det hade varit. Dels att bo ett stenkast från jobbet, kanske inte så bra, men ändå ha en lägenhet och dels hur fint det är där. Nedanför klippan som huset ligger på ligger Smedsuddsbadet, en helt vanlig liten sandstrand, men som hade varit trevlig att ha såpass nära, lite som sin egen.
Efter Rålambshovsparken började krafterna tryta så jag handlade på Fridhemsplan och begav mig sen hem, efter två timmar ute i solen. Det var helt okej, men jag tror att mindre och tätare exercis är bättre än de här en-gång-i-halvårets storprojekt.
På onsdagen blev det tvätt, disk och storstädning av lägenheten. Det finns så mycket vrår och skrymslen i ett hem fullt av grejer och när man alltid bara städar mot målet att nån ska komma på besök så blir det ibland lite fasadpolering av det hela. Det kändes lite som vårstädning och var skönt att ha gjort.
I går gick jag upp klockan sju för att bege mig till doktorn. Jag lämnade hemmet i god tid, men tog bussen åt fel håll vid Odenplan. Återresan gick trögt genom Stockholms morgontrafik och jag försökte ringa och säga att jag skulle bli lite sen, men de hade en telefonsvarare som glatt meddelade att öppettiderna var 9-15. Lite tokigt upplägg i mina öron. Jag fick komma in efter alla, men det gjorde inte så mycket eftersom jag hade tiden för mig.
Doktorn skickade iväg mig på blodprov och jag fick än en gång uppleva den något borrlika pumpen som de har med tillhörande refill-provrör. Fascinerande upplevelse. Sköterskan skrattade när jag pratade om pumpen och sa att det var mycket bättre än förr, eftersom man behövde joxa så mycket då och sen var nålen mycket större till de spruträddas fasa.
Efteråt gick jag och handlade kläder eftersom jag ändå var inne i stan och kom så småningom hem, lätt utsjasad och med begynnande migrän. Det åtgärdades med en halvslummer och en huvudvärkstablett, innan det var dags att bege sig till Tomas för spelkväll. Där låg jag på hans säng medan vi väntade på de andra och småpratade medan Tomas plockade iordning. Med min nyvunna dygnsrytm så tänkte jag att det var lika bra, eftersom jag antagligen skulle vara på sovhumör redan vid tiotiden, men det gick bra med lite kaffe och choklad. Vi hade en jättebra spelsession och på hemvägen fick jag sällskap av Göran, som det var länge sen jag träffade på tu man hand. Han följde mig till dörren för att sedan promenera hem till Fredhäll. Jag somnade som en stock.
Kommentarer
Trackback
