Loggboken

Det är fortsatt förkylt, men inte fullt lika storartat nu som i helgen. Jag har varit ute två gånger och blivit jättetrött, men däremot så var det skönt att komma utanför sjukstugan, särskilt nu när våren äntligen har kommit till Stockholm.

I söndags fick jag slut på medicinförråden och begav mig till Kista galleria, mest för att de har den närmaste Telia-butiken och jag gjorde ett försök att lämna in mina hörlurar som oförskämt spelar upp ljud på tjugo procent av volymen. Personalen i telebutiken hävdade dock att jag måste höra av mig till den som sålde lurarna, i det här fallet en butik på nätet. Jag ser framför mig långa och krångliga procedurer i mailform, men det är väl bara att sätta igång.

Sara jobbar i närheten så hon kom förbi och vi gick och käkade grekisk mat. Sen hade min ork totalt tagit slut så vi skildes åt vid bussarna. Jag har lyckats styra om min dygnsrytm, så jag somnade klockan halv elva på kvällen, vaknade vid åtta och kände mig helt tidsförvirrad. Det var bara att gå upp och göra frukost och klura på vad folk gör uppe så tidigt om dagarna. Inte ens affärerna har öppet då; på Fridhemsplan öppnar allt klockan 10. Jag ringde den enda personen som jag visste var uppe vid den tiden, nämligtvis mormor. Hon blev glatt överraskad och vi pratade på i över en timme.

Det visade sig att min kusin Johanna, vanligtvis stationerad i Sälen, var på besök hos min andra kusin Emma, tryggt förankrad här i Stockholm, så jag bokade in en fika med systrarna Bergman. De hade satt sig på en uteservering i solen, men det var ändå ganska kylslaget, så vi gick lite i affärer i stället. Eller rättare sagt, Johanna, som inte tyckte Sälens shoppingutbud var mycket att hänga i granen, handlade loss medan jag och Emma gick och pratade i släptåg. Även detta blev jag trött av och åkte hem när shoppingrundan nådde Sergels torg.

Väl hemma gjorde jag en stor laddning korv stroganoff. Varje gång jag lagar mat så vill jag att det ska räcka i flera veckor, men av erfarenhet blir man rätt trött på samma mat dag ut och dag in. Nu kan det dock vara lite motiverat att slippa mecka i köket en massa, när man är lite risig. Min nyvunna sömnfas gjorde sig påmind vid tio-snåret, så det blev ungefär samma tider som gårnattens. Helmärklig känsla att sova de här tiderna.

I dag är det inte bara första april, det är även min mors 59-årsdag. Stort grattis till mamma!