Loggboken

På måndagen var det mycket huliganslagsmål och ståhej i Stockholm, vilket var lite dystert på ett Israel-Palestina-vis eftersom supporterklubbarna hade kommit överens om att ha gemensamt tifo innan matchen och verkligen ta tag i bråket. Mitt passerkort slutade funka och jag missade tiden som vaktmästeriet hade öppet. Maria lät mig låna hennes kort, men jag kände mig ändå lite instängd alternativt utestängd, beroende på var jag var i bygget.

På tisdagen hade jag medarbetarsamtal med chefen och fick prata av mig. Det var en och en halv timmes intensiv kommunikation, men det gav en bra känsla och jag fick lite löften om fortsatt utveckling. Sen gick vi ut och firade Clas som fyllt femtio. Han fick en get i Mocambique, fin champagne, en stor blombukett och 16-årig whiskey, mest nöjd med det sistnämnda. Han tackade och bockade, det hölls tal och vi käkade tårta.

Jag fick krångla till mig ett nytt kort, men då gick istället mobilen sönder och jag fick ringa Sara från ett övergivet arbetsrum för att fixa nummer. Utan mobilen blir jag lite handikappad, eftersom den är väckarklocka, vanlig klocka, kommunikationsmedel, arkiv för en massa gamla telefonnummer samt mp3-spelare i ett. Väl hemma trixade jag lite med den och då vaknade den igen, fast nu med en spricka i nummerbrickan. Vi får väl se hur länge den håller.