Good times
Så var semestern till ända. Temat för resan verkade vara goda nyheter; Sara och Håvard kom som sagt in på sina utbildningar, mot alla odds i samma stad, och nu har de även lyckats få fatt i ett sagolikt boende i Malmö. Det är en slags lyxig liten villa i Limhamn, 200 meter från havet, vars ägare spenderar året i USA. Att inte få ha det på sommaren vägs upp med att de då inte behöver betala hyra för de månaderna, vilket är klockrent. Vidare klarade Carro ett svårt prov och jag ska få min första "kompisbebis". Storartade nyheter från alla håll och kanter.
Själv gled jag runt och gjorde roliga saker. Det var brädspelskvällar och hemmakalas och krogaftnar för hela slanten. Jag fick socialiserat med i princip alla kompisarna och inte som tidigare tempofyllda veckoslut någon enstaka gång utan flera gånger. Det var grymt!
På tisdagen tog Carro med mig till Mos nya företag. Mo varandes en av de mer intensiva figurerna i Göteborgs-galleriet hade helt plötsligt bestämt sig för att starta eget säljbolag. Det gick tydligen bra och väggarna på det centralt belägna kontoret var prydda med hetsiga ordstäv och slogans som fick en att genast vilja sätta sig ner vid en telefon och börja sälja. Jag höll på att få entreprenörs-hjärtklappning av att bara vara där så vi fick lämna stället för att gå till det betydligt frisammare café Talang.
För er som inte känner till café Talang så är det stället dit alla lajvarna går varje tisdags- och torsdagseftermiddag, för att fika ihop, smida ränker och socialisera. Det är med andra ord lite lustiga samtalsämnen just de dagarna, men personalen har vant sig vid oss och vi utgör sedan länge en ganska viktig del av deras kundbas. På den tiden som jag var med och skötte lajvet så var caféet lite av ett kontor för mig, så det känns ibland som att gå och hälsa på en gammal arbetsplats. Det är kul att se hur det går och höra vad som hänt.
Eftersom Carro skulle upp tidigt på onsdagen så åkte jag hem till Vegard efteråt för att spela brädspel med Josef och Royne. Det var skönt att hänga med Arvika-pojkarna och vi satt uppe till sena natten. Dagen därpå åkte jag till Stefan och Magda för spel, där även Hoppe, min gamla vapendragare och sambo dök upp. Det är schysst hur lätt man glider in i det igen, att vara i Göteborg. Flera har ju uttryckt förvåning över att jag varit borta i nu över två år, men det beror väl delvis på att jag åker tillbaka ganska ofta och att man har en plats där.
På torsdagen blev det åter café Talang med efterföljande utgång på Haket, ett uteställe vid Masthuggstorget, som är värd för olika alternativscener, denna gång Synthhaket. Jag vet inte riktigt hur det har kommit sig, men synth är den musikstil som jag har haft mest att göra med genom livet. Arvikafestivalen var klart inriktad på den, även om viss urvattning har skett på senare år, och under ungdomstiden var de två största subkulturerna i staden synthare och raggare. En besynnerlig mix. Jag har nu inte lärt mig särskilt mycket om musikstilen, men folket som tillskriver sig den känns bekanta och hemtama för mig.
På fredagen kom Sara och Håvard till staden efter sin turné i Skåne. De hade mycket att berätta om sitt nya fabulösa hus och var på strålande semesterhumör. Tanken var en stilla hemmakväll, men det växte till ett mindre kalas och var väldigt roligt. Vegard bor i en härlig etta med tillhörande innegård. Då det blivit lite trångt där, så åkte jag med hem till Royne efter kalaset och fick se hans nya lya i Kortedala, som var tilltagen och hade hunnit bli ganska ombonad.
På lördagen var äntligen Carro igång och tillgänglig för lek, så vi bjöd över folk på kalas där. Det är lite svårt för mig att tillverka kalas i Göteborg eftersom jag är lägenhetslös, men Carro tyckte att det var en bra idé och jag försökte göra mig nyttig genom att dammsuga och hjälpa till att handla. De kompisar jag inte hunnit träffa under veckan kom och så även Tove, som det var minst tusen år sedan jag träffade sist. Hon hade skaffat hund som ägnade sig åt att blogga. En del kan finna detta sött, men jag tycker mest att det är lite onaturligt. Mamma mia, hundar som bloggar!
Söndagen blev en dag av stillhet och långsamma utfärder för att skaffa mat och godis. Jag och Carro fick med oss Jonathan, hennes pojkvän, hem och spelade lite spel. När de var tvungna att gå och lägga sig på grund av jobb, så åkte jag över till Royne igen. Det blev en hel del taxiåkande den här resan, men jag hade redan innan bestämt mig för att spendera pengar nu när det ändå var semester och allt. Det kostade dock inte så förfärligt mycket eftersom Göteborg har billiga taxibolag, och det var skönt att få med sig baktung packning kors och tvärs över den ganska vidsträckta staden.
På måndagen blev lägenheten invaderad av Roynes mor, hennes väninna Eva-Lena och dennas två barn. Vi stannade artigt på fika och sen rymde vi fältet till Vegard i Gamlestan. Det blev en kortare tur in till King's Head, en krog på Andra Långgatan, men viss trötthet hade nu börjat infinna sig så det blev fredligt.
Tisdagen ägnades åt kiv med SJ. Igen. Jag hade bokat en resa och fyllt i ombokningsbarhet, som kostar pengar. Dock hade jag valt att resa biljettlöst och inte läst det finstilta, där det tydligen gick att läsa att resan då inte kunde ombokas inom 24 timmar innan. När jag försökte komma hem till Stockholm lite tidigare, eftersom det planerades rollspel på kvällen, så fick jag veta detta av en högst Kafka-artad telefonist på SJ. Varför? Varför ha en regel som förstör för mig, nu när jag vill underlätta trycket på deras biljettapparat? Varför uppmärksammar inte internetbokningen att jag betalat för motsättningsfulla saker? Till råga på allt blev tåget försenat med fyrtio minuter. Jag är nu i officiell fejd med SJ.
Hemma hann jag ställa ner sakerna, sätta på kaffe och andas ut innan gänget kom. Det var Tomas, Dani, Ove, Jocke och Göran och vi hade en trevlig session. Kändes skönt att vara hemma, men det är klart uppslitande att Göteborg fortfarande lockar och drar. Detta kommer väl att lösa sig inom kort. Antingen får jag jobbet i Göteborg, eller så blir jag kvar i Stockholm och då är det bara att satsa.
Onsdagen blev uppsamlingsdag, med tvätt och storhandling, medan torsdagen ägnades åt ett besök i Årsta hos David och hans kamrater. Vi käkade grekiskt och spelade spel. En helt okej avrundning av semestern. Imorgon börjar jobbet igen.
Själv gled jag runt och gjorde roliga saker. Det var brädspelskvällar och hemmakalas och krogaftnar för hela slanten. Jag fick socialiserat med i princip alla kompisarna och inte som tidigare tempofyllda veckoslut någon enstaka gång utan flera gånger. Det var grymt!
På tisdagen tog Carro med mig till Mos nya företag. Mo varandes en av de mer intensiva figurerna i Göteborgs-galleriet hade helt plötsligt bestämt sig för att starta eget säljbolag. Det gick tydligen bra och väggarna på det centralt belägna kontoret var prydda med hetsiga ordstäv och slogans som fick en att genast vilja sätta sig ner vid en telefon och börja sälja. Jag höll på att få entreprenörs-hjärtklappning av att bara vara där så vi fick lämna stället för att gå till det betydligt frisammare café Talang.
För er som inte känner till café Talang så är det stället dit alla lajvarna går varje tisdags- och torsdagseftermiddag, för att fika ihop, smida ränker och socialisera. Det är med andra ord lite lustiga samtalsämnen just de dagarna, men personalen har vant sig vid oss och vi utgör sedan länge en ganska viktig del av deras kundbas. På den tiden som jag var med och skötte lajvet så var caféet lite av ett kontor för mig, så det känns ibland som att gå och hälsa på en gammal arbetsplats. Det är kul att se hur det går och höra vad som hänt.
Eftersom Carro skulle upp tidigt på onsdagen så åkte jag hem till Vegard efteråt för att spela brädspel med Josef och Royne. Det var skönt att hänga med Arvika-pojkarna och vi satt uppe till sena natten. Dagen därpå åkte jag till Stefan och Magda för spel, där även Hoppe, min gamla vapendragare och sambo dök upp. Det är schysst hur lätt man glider in i det igen, att vara i Göteborg. Flera har ju uttryckt förvåning över att jag varit borta i nu över två år, men det beror väl delvis på att jag åker tillbaka ganska ofta och att man har en plats där.
På torsdagen blev det åter café Talang med efterföljande utgång på Haket, ett uteställe vid Masthuggstorget, som är värd för olika alternativscener, denna gång Synthhaket. Jag vet inte riktigt hur det har kommit sig, men synth är den musikstil som jag har haft mest att göra med genom livet. Arvikafestivalen var klart inriktad på den, även om viss urvattning har skett på senare år, och under ungdomstiden var de två största subkulturerna i staden synthare och raggare. En besynnerlig mix. Jag har nu inte lärt mig särskilt mycket om musikstilen, men folket som tillskriver sig den känns bekanta och hemtama för mig.
På fredagen kom Sara och Håvard till staden efter sin turné i Skåne. De hade mycket att berätta om sitt nya fabulösa hus och var på strålande semesterhumör. Tanken var en stilla hemmakväll, men det växte till ett mindre kalas och var väldigt roligt. Vegard bor i en härlig etta med tillhörande innegård. Då det blivit lite trångt där, så åkte jag med hem till Royne efter kalaset och fick se hans nya lya i Kortedala, som var tilltagen och hade hunnit bli ganska ombonad.
På lördagen var äntligen Carro igång och tillgänglig för lek, så vi bjöd över folk på kalas där. Det är lite svårt för mig att tillverka kalas i Göteborg eftersom jag är lägenhetslös, men Carro tyckte att det var en bra idé och jag försökte göra mig nyttig genom att dammsuga och hjälpa till att handla. De kompisar jag inte hunnit träffa under veckan kom och så även Tove, som det var minst tusen år sedan jag träffade sist. Hon hade skaffat hund som ägnade sig åt att blogga. En del kan finna detta sött, men jag tycker mest att det är lite onaturligt. Mamma mia, hundar som bloggar!
Söndagen blev en dag av stillhet och långsamma utfärder för att skaffa mat och godis. Jag och Carro fick med oss Jonathan, hennes pojkvän, hem och spelade lite spel. När de var tvungna att gå och lägga sig på grund av jobb, så åkte jag över till Royne igen. Det blev en hel del taxiåkande den här resan, men jag hade redan innan bestämt mig för att spendera pengar nu när det ändå var semester och allt. Det kostade dock inte så förfärligt mycket eftersom Göteborg har billiga taxibolag, och det var skönt att få med sig baktung packning kors och tvärs över den ganska vidsträckta staden.
På måndagen blev lägenheten invaderad av Roynes mor, hennes väninna Eva-Lena och dennas två barn. Vi stannade artigt på fika och sen rymde vi fältet till Vegard i Gamlestan. Det blev en kortare tur in till King's Head, en krog på Andra Långgatan, men viss trötthet hade nu börjat infinna sig så det blev fredligt.
Tisdagen ägnades åt kiv med SJ. Igen. Jag hade bokat en resa och fyllt i ombokningsbarhet, som kostar pengar. Dock hade jag valt att resa biljettlöst och inte läst det finstilta, där det tydligen gick att läsa att resan då inte kunde ombokas inom 24 timmar innan. När jag försökte komma hem till Stockholm lite tidigare, eftersom det planerades rollspel på kvällen, så fick jag veta detta av en högst Kafka-artad telefonist på SJ. Varför? Varför ha en regel som förstör för mig, nu när jag vill underlätta trycket på deras biljettapparat? Varför uppmärksammar inte internetbokningen att jag betalat för motsättningsfulla saker? Till råga på allt blev tåget försenat med fyrtio minuter. Jag är nu i officiell fejd med SJ.
Hemma hann jag ställa ner sakerna, sätta på kaffe och andas ut innan gänget kom. Det var Tomas, Dani, Ove, Jocke och Göran och vi hade en trevlig session. Kändes skönt att vara hemma, men det är klart uppslitande att Göteborg fortfarande lockar och drar. Detta kommer väl att lösa sig inom kort. Antingen får jag jobbet i Göteborg, eller så blir jag kvar i Stockholm och då är det bara att satsa.
Onsdagen blev uppsamlingsdag, med tvätt och storhandling, medan torsdagen ägnades åt ett besök i Årsta hos David och hans kamrater. Vi käkade grekiskt och spelade spel. En helt okej avrundning av semestern. Imorgon börjar jobbet igen.
Kommentarer
Trackback
