Göteborg på besök
Det är en väldigt konstig känsla när ens vänner träffar varandra för första gången, men det ska erkännas att jag får en liten kick av det. Det är spännande och roligt att föra ihop olika kompisgäng och se hur det går.
Bakgrunden är väl att jag lever högt på just det här; att lära känna folk, ha många sociala kontakter och hålla i dem. Gärna nära och personligt; då trivs jag som bäst. För varje gång jag har flyttat så har jag fått börja snickra på en ny bekantskapskrets, men med den uttalade strategin att fortfarande hålla i den förra. Det gick ganska lätt med Arvika-folket som bodde i Göteborg; de kom på Pennygången-festerna och lärde snabbt känna lajvarna. En del hoppade till och med på lajvet. Detta har varit ett problem med Stockholm. Här bor inga sporadiska göteborgare och att ha hufvudstaden som resmål verkar inte ha slagit igenom stort i väst. På samma sätt har stockholmsgänget inte färdats över gnällbältet i någon större utsträckning. Hittills är alltså kännedomen om respektive umgängeskrets nästan enbart baserad på mina berättelser och det vanliga sättet, när sociala kluster går in i varandra, inträffar inte riktigt.
Men i helgen kom då Hoppe på besök och det kändes kul att visa runt i min vardag och mitt nya hem. Jag hade inte riktigt planerat nåt stort, men eftersom det verkade finnas intresse så lyckades jag sno ihop en spontan fest och förbluffande många kom på några timmars varsel. Eller ja, förbluffande stor del av de jag känner, ska väl sägas. Kompisarna i Stockholm är få, men naggande goda. Det gick hur som helst väldigt bra. Hoppe och Tomas utbytte glatt spelledartips och skrockade åt samma drag hos mig. Sånt är ju visserligen retsamt, men det finns en trygghet i att ha kvar egenheter och identitet över tid och rum. Folk var kvar till sent och vi lekte lekar. Stoffe kom förbi också, så jag fick minst en ur varje gammal falang, då han är gammal Arvika-bo.
Jag har saknat Hoppe stort och det kändes schysst att kunna presentera gänget i Stockholm.
I övrigt var det jobb fredag till tisdag, spel på onsdagen och firmafest med tidningen på torsdagen. Den var stor och påkostad. Jag hade roligt, men tyckte att det är klart trevligare när vi har mindre tillställningar med avdelningen i stället. Nu blev det så mycket intryck och folk som man skulle prata med och lite för utspätt.
Bakgrunden är väl att jag lever högt på just det här; att lära känna folk, ha många sociala kontakter och hålla i dem. Gärna nära och personligt; då trivs jag som bäst. För varje gång jag har flyttat så har jag fått börja snickra på en ny bekantskapskrets, men med den uttalade strategin att fortfarande hålla i den förra. Det gick ganska lätt med Arvika-folket som bodde i Göteborg; de kom på Pennygången-festerna och lärde snabbt känna lajvarna. En del hoppade till och med på lajvet. Detta har varit ett problem med Stockholm. Här bor inga sporadiska göteborgare och att ha hufvudstaden som resmål verkar inte ha slagit igenom stort i väst. På samma sätt har stockholmsgänget inte färdats över gnällbältet i någon större utsträckning. Hittills är alltså kännedomen om respektive umgängeskrets nästan enbart baserad på mina berättelser och det vanliga sättet, när sociala kluster går in i varandra, inträffar inte riktigt.
Men i helgen kom då Hoppe på besök och det kändes kul att visa runt i min vardag och mitt nya hem. Jag hade inte riktigt planerat nåt stort, men eftersom det verkade finnas intresse så lyckades jag sno ihop en spontan fest och förbluffande många kom på några timmars varsel. Eller ja, förbluffande stor del av de jag känner, ska väl sägas. Kompisarna i Stockholm är få, men naggande goda. Det gick hur som helst väldigt bra. Hoppe och Tomas utbytte glatt spelledartips och skrockade åt samma drag hos mig. Sånt är ju visserligen retsamt, men det finns en trygghet i att ha kvar egenheter och identitet över tid och rum. Folk var kvar till sent och vi lekte lekar. Stoffe kom förbi också, så jag fick minst en ur varje gammal falang, då han är gammal Arvika-bo.
Jag har saknat Hoppe stort och det kändes schysst att kunna presentera gänget i Stockholm.
I övrigt var det jobb fredag till tisdag, spel på onsdagen och firmafest med tidningen på torsdagen. Den var stor och påkostad. Jag hade roligt, men tyckte att det är klart trevligare när vi har mindre tillställningar med avdelningen i stället. Nu blev det så mycket intryck och folk som man skulle prata med och lite för utspätt.
Kommentarer
Trackback
