Loggboken

Såhär går det när man inte skriver regelbundet, det var två veckor sedan sist. Samtidigt har det varit en väldigt hektisk tid.

Efter Örebro-resan var jag rätt trött och det får väl ses som helt hållet mitt eget fel. Jag jobbade två dagar och fick tokmigrän, som inte ville ge sig, så jag var hemma de sista två dagarna. Min nya bekantskap, som jag fikade med på söndagen efter Örebro-resan, heter Jimmy och visade sig vara intresserad av att ses mer, vilket jag också var, så vi hade gjort upp att vi skulle gå på Sofias inflyttningsfest ihop på lördagen och äta på restaurang Landet innan.

Kanske lite hastigt på, att presentera honom för vännerna på andra gången som vi träffades nånsin, i livet. Det löste sig mycket smidigt på fredagen, dan innan festen, då jag kände mig piggare och vi bestämde oss för att gå ut och äta efter hans jobb. Han jobbar precis nedanför bergsknallen som jag bor på i Stadshagen, så vi gick till ett italienskt ställe vid Fridhemsplan. Det är trångt och mysigt, med stearinljus och skållhet mat i keramikformar, och det var väldigt trevligt att sitta och prata och lära känna varandra lite mer i lugn och ro.

Jimmy bor i Aspudden, tio minuters promenad från Landet vid Telefonplan, och i för mig mycket bekanta nejder efter tiden på Hägerstensåsen. Vi var hemma hos honom lite innan och det kändes stabilt med ett hem som liknade mitt, om inte till formen så till innehållet, även om han hade mer spelböcker än jag. På Landet käkade vi finmat och hade en väldigt date-artad stund. Det kändes roligt, för jag har inte gjort så mycket sånt av min tid i singelvärlden.

Sofia bodde i korridor inne i konstfackkomplexet, alltså nästgårds från restaurangen, så det var bara att skutta dit sen. På det hela taget lite nervöst för mig, man vill ju gärna att alla ska gilla varandra, men det gick alldeles utmärkt. Stockholmarna verkade gilla Jimmy och han tyckte att de var trevliga och bra människor. Vid sidan av detta var det dessutom en mycket lyckad fest, vi stannade till morgonvagnarna.

Söndagen var vilodag och måndagen ägnades åt spel med Tomas, Jocke, Dani och Ove. På tisdagen hade jag bjudit över Jimmy hem till mig och det var en pirrig upplevelse. Mycket fjärilar i magen och förhoppningar. Vilka infriades helt och fullt. Det är skönt när man hittar någon som det känns som att man känt hela livet, men ändå kommer som en glad överraskning rakt in i ens tillvaro. Det var svårt att återgå till arbetet; man går runt på små moln och kan inte sluta le. Min nyhetschef tittade misstänksamt på mig när jag satt och småfnissade för mig själv och inte bråkade om nåt på hela dagen.

Det tråkiga är så klart mina arbetstider. Men jag upptäckte en bra sak; ett projekt på jobbet som jag sysslar med, kan tillåta mig att komma in samt lämna jobbet nån timme tidigare. Detta utnyttjade jag på fredagen, fick dels gjort lite uppfriskande omväxlande sysslor och kunde åka hem till Jimmy efter jobbet. Jättebra! Och arbetspasset känns kortare och lättare när man bryter av det.

Det är lite magiskt och surrealistiskt, men jag har på två veckor fått en pojkvän. Jag var lite rädd att jag ska vakna upp, eller rättare sagt han, och det ska försvinna, men nu börjar den oron falna. Han saknar mig när vi inte är tillsammans och när vi är det så känns allt bra. Det är kvillrande roligt och spännande. Och det är skönt att ha någon som tycker om mig såhär mycket.