Loggboken

Hemmajul i Arvika för första gången på många år. Vi har spenderat jularna på farmors ålderdomshem eller hos den lilla släktklicken i Nyköping, men nu var vi alla hemma i det vintriga och ombonade hemmet i Ålgården. Jag hasade runt i pås-sockor och mors fleecekläder, eftersom jag tydligen blivit domesticerad av storstan och glömt hur kallt det är på golvet hemma. Pappa gjorde sitt till och eldade friskt. Vattnet i kranarna var antingen iskallt eller brännvarmt, och mitt rum, som ligger intill skorstenen var skönt uppvärmt hela tiden.

Jag brukar ju få nånslags släng av julstämning i mitten av december och försöka ösa på med pyssel, julsånger och adventsljus, men det här året löste det sig genom Hanna som hade ställt till med julfest i dagarna innan vi åkte hem. Det var en mingelkväll i hennes lägenhet i Sickla, med gröt, glögg, gran, mistel, pepparkakor, julgodis och överdåd. Jag är nu ingen mingelmänniska, men jag börjar känna igen folk i Hannas umgängeskrets och hade dessutom med mig Jimmy. Vi villade runt lite och hade allmänt trevligt, trots en ihärdig förkylning som jag dragit på mig.

Typiskt ledighetsfenomen, man blir sjuk när man slappnar av. Senare på kvällen åkte vi in till stan och mötte upp Jocke och Tomas med sällskap, som vidare följde med på efterfest hos Jimmy. Riktigt rolig kväll. Söndagen ägnades åt videotittande och intag av bakfyllegodis.

På måndagen åkte jag hem och möttes upp av föräldrarna. Tågresan blev shanghaiad av en bekant som jag jobbat med på Arvika Nyheter och som nu gick på konstfack i Stockholm. Trevligt att prata, men lite bekymmersamt, då jag tänkt mig läsa och snooza. Sara och Håvard hade kommit tidigare på kvällen så det blev familjesammankomst och middag.

Julen flöt på med mys, mat, spel, ett besök hos Håvards familj ute i obygden och en utgång i Arvika stad. Det var Lova som sytt ihop oss och det var jättekul att ses. Vi har ungefär samma relation till själva staden och kunde därför kombinera berått mod med komik. Efter ett glas vin på ett gammalt hak, beslöt vi oss för att göra en visit hemma hos Royne, där han satt med bröderna Fryxelius. Ett trevligt återseende och en bra förfest inför själva utgåendet. Just utevarandet hade jag nog kunnat hoppa, det är lite bedrövligt att gå ut i ett potpourri av gamla bekanta, varav man är jätteglad att se en fjärdedel och resten är bara besvärligt.

På väg till taxin mötte jag en kille som förr i tiden hjälpte oss i bandet när vi var nya på Blå Huset. Jag frågade lite hur det stod till och han sa att han stod precis där han stått alla andra utekvällar i Arvika; på huvudgatan, funderandes på om han skulle gå hem, eller trängas i kön till grillen, kanske däcka eller bara somna av uttråkning. Det var en klart ångestfylld inblick i tillvaron hemmavid, även om man så klart kan vara trött på sina rutiner var man än är. Men jag fick den distinkta känslan av att han inte bara menade samma mönster, utan faktiskt deja vu-upplevelser, med exakt samma upplägg på utekvällarna.

Jag spenderade lite mer tid med mamma och pappa, fick tag på den sista biljetten ut från Arvika, bokstavligt talat, och har nu kommit tillbaka till Stockholm. Årets julklapp ska nu paketeras upp och brukas; en sk Sleeptracker Pro som är en klocka man har på armen, vilken mäter sömnrytmen och väcker en när det passar bäst inom ett förinställt intervall. Ska bli kul att se om det funkar!