Loggboken

Jaha, då var det spikat till slut då.

I maj sökte jag tjänsten som tidningens reporter i Göteborg, dels för att en del av mig ville tillbaka och dels för att det var en makalös position. Jag skulle ha fått skriva, vilket ju är vad jag utbildat mig till och tänkt mig. Det hade varit ett ensamt arbete, men utmanande och tufft. Jag skulle ha fått täcka Norge också, vilket skulle ha fört mig närmare mitt egentliga favoritområde; utrikesrapportering. Det hade kort och gott varit ett bra steg i karriären.

Sommaren gick och det var tyst. Jag frågade personalchefen i september och han sa att tillsättningen lagts på is, eftersom det var andra stora omgörningar på tidningen som skulle ros i land först. När de var färdiga frågade jag igen. Personalchefen sa att jag inte var bortglömd eller avskriven.

Nu på sista arbetsdagen av sista arbetspasset för året råkade jag höra två medarbetare som stod och pratade. Den ene berättade för den andre att tjänsten var tillsatt av nån extern människa; de som sökt internt på redaktionen behövdes för mycket på sina positioner.

Och så var det över, klart och färdigt.

Med den senaste tidens utveckling kan jag inte säga att jag är missnöjd, men nånstans är det ändå en dröm som går om intet. Alldeles oavsett respektive stads attraktionskraft, och vänner som hejjat på (åt varsitt håll), så är det här i slutändan min egen boll. Lite sorgligt att det inte blev nåt, men nu har jag å andra sidan ett väldigt fördelaktigt läge.

Jag har en pojke som tycker om mig, fina vänner och en jobbsituation som jag uppenbarligen kan ställa krav på eftersom de behöver mig så mycket.

I övrigt har mamma och pappa varit på besök. Eftersom jag ändå skulle upplåta lägenheten och sova hos Jimmy, så tyckte jag att det var lika bra att de träffades allihop, så jag hade bjudit över honom på middag. Det var spännande åt alla håll och kanter, den där gamla grejen att jag gärna drar ihop mina olika nära och kära. Det känns så fånigt att inte introducera dom för varandra, dom man hänger med, och lite är det ju att visa upp personerna. Titta vilken bra människa jag hittat! Sen finns det ju lite skrockigt runt att just visa upp sin pojkvän för föräldrarna, men det gick glimrande. Äta mat och dricka vin är ju trevligt bara i sig och sen satt vi länge och pladdrade.

På fredagen tog jag och pappa en sväng till Ikea och köpte en bäddmadrass, lite stryktåliga plantor och en förtida julklapp i form av en usb-hårddisk. Väl hemma skaffade vi grekisk ta-hem-mat och hade en trevlig kväll. Jimmy hade ägnat kvällen åt jobbets julbord och verkade nöjd med tillställningen. Dagen därpå var det jobbdags och sen har arbetsdagarna tickat ner till jullovet. Som jag har nu. Känns enormt skönt.