Måndag 18 februari
Jag har haft en väldigt lyckad ledighet, med många aktiviteter och mycket socialt liv. På onsdagen hade Micke, min gamla granne från Ålgården, som nu är bosatt här i Stockholm, riggat lite spel. Tyvärr avvek två av hans kumpaner, men som tur var så kunde vi ringa in reservtrupper och fick därmed en helt okej afton i goda vänner lag.
På torsdagen hade jag min tid hos ögondoktorn, tyvärr en väldigt tidig tid vid 08.30, så jag behövde ju inte direkt fejka några vindlande ögon. Det var lite som en tidsresa att komma tillbaka till en sjukhusavdelning för skelning och jag fick en enorm flashback när doktorn satte upp lins-linjalen, som man ska titta genom på en klistermärkespapegoja, för jag kom ihåg precis detta från när jag var tre äpplen hög och var på Karlstads lasarett med mamma och pappa. Däremot hade de uppgraderat sina möjligheter att kolla folks syn, för det fanns en monterad maskin ute i en av korridorerna. Den var som ett litet kalejdoskop som doktorn skruvade lite på och så vips, så visste hon hur skarp min syn var.
Tanken på detta besök har funnits länge, men det har inte känts särskilt trängande. Jag är ju född med dubbelsyn, så det är inget hinder i vardagen. Planen var mest att se hur utvecklingen gått i genren och om det fanns någon fiffig operation tillhanda. Nu gjorde det inte det, utan doktorn förklarade att dubbelseendet inte kan tas bort, eftersom hjärnan ställt in sig på det här sättet att se. Däremot kan de gå in och dra rätt musklerna som håller ögat på plats och på så sätt rakställa blicken. Som hon naturligtvis måste, så berättade läkaren också om eventuella sidoeffekter, men balanserade upp de lite hiskeliga scenariona med att sjukhuset gjorde omkring 50 sådana operationer varje dag.
Det gav mig hur som helst nåt att tänka på. Mitt spelgäng hade varit rara nog att komma och spela hemma hos mig istället för ute i Sätra, vilket gjorde att jag fick sova lite och hann tvätta under kvällen. Dani och Jocke hjälpte till med maten, så det var riktigt lyxigt att ha gäster. Vi spelade både torsdagen och fredagen.
På lördagen fick jag besök från Göteborg, i form av Royne som bokat in ett toktidigt tåg, så det blev alldeles för lite sovet för mig. Vi hade Rasmus och Stoffe över på kvällen, vilket är gamla Arvikafolk, och dessutom Tomas och Sofia. Tanken var att hålla det litet och gå ut senare, men vi hade trevligt och förfesten drog ut långt in på kvällen. Då fick någon idén att vi skulle gå och bowla, varpå Tomas googlade fram närmaste bowlinghall på nätet. Den visade sig ligga två stenkast bort från mitt hem och när jag tittade på kartan blev jag lite konfunderad eftersom det bara var ett ödsligt kontorsområde på kartan. Men vi gick dit och hittade en ingång och en hiss som tog oss tre våningar ner i underjorden. Där hade de en gigantisk spelhall, med discobowling, servitriser på rullskridskor och allsköns arkadspel. Hur roligt som helst. Jag lyckades till och med slå ner alla käglorna åtminstone tre-fyra gånger. Sen blev det efterfest och hela kvällen var enormt trevlig.
På söndagen kollade vi på film och hittade grekisk hämtmat bara nedanför backen. Ibland visar sig Stockholm från sina bästa sidor. Måndagen var en jobbdag för mig och Royne tog tåget hem. Det kändes verkligen som att fylla på batterierna med en fullspäckad helg. Mycket nöjd.
På torsdagen hade jag min tid hos ögondoktorn, tyvärr en väldigt tidig tid vid 08.30, så jag behövde ju inte direkt fejka några vindlande ögon. Det var lite som en tidsresa att komma tillbaka till en sjukhusavdelning för skelning och jag fick en enorm flashback när doktorn satte upp lins-linjalen, som man ska titta genom på en klistermärkespapegoja, för jag kom ihåg precis detta från när jag var tre äpplen hög och var på Karlstads lasarett med mamma och pappa. Däremot hade de uppgraderat sina möjligheter att kolla folks syn, för det fanns en monterad maskin ute i en av korridorerna. Den var som ett litet kalejdoskop som doktorn skruvade lite på och så vips, så visste hon hur skarp min syn var.
Tanken på detta besök har funnits länge, men det har inte känts särskilt trängande. Jag är ju född med dubbelsyn, så det är inget hinder i vardagen. Planen var mest att se hur utvecklingen gått i genren och om det fanns någon fiffig operation tillhanda. Nu gjorde det inte det, utan doktorn förklarade att dubbelseendet inte kan tas bort, eftersom hjärnan ställt in sig på det här sättet att se. Däremot kan de gå in och dra rätt musklerna som håller ögat på plats och på så sätt rakställa blicken. Som hon naturligtvis måste, så berättade läkaren också om eventuella sidoeffekter, men balanserade upp de lite hiskeliga scenariona med att sjukhuset gjorde omkring 50 sådana operationer varje dag.
Det gav mig hur som helst nåt att tänka på. Mitt spelgäng hade varit rara nog att komma och spela hemma hos mig istället för ute i Sätra, vilket gjorde att jag fick sova lite och hann tvätta under kvällen. Dani och Jocke hjälpte till med maten, så det var riktigt lyxigt att ha gäster. Vi spelade både torsdagen och fredagen.
På lördagen fick jag besök från Göteborg, i form av Royne som bokat in ett toktidigt tåg, så det blev alldeles för lite sovet för mig. Vi hade Rasmus och Stoffe över på kvällen, vilket är gamla Arvikafolk, och dessutom Tomas och Sofia. Tanken var att hålla det litet och gå ut senare, men vi hade trevligt och förfesten drog ut långt in på kvällen. Då fick någon idén att vi skulle gå och bowla, varpå Tomas googlade fram närmaste bowlinghall på nätet. Den visade sig ligga två stenkast bort från mitt hem och när jag tittade på kartan blev jag lite konfunderad eftersom det bara var ett ödsligt kontorsområde på kartan. Men vi gick dit och hittade en ingång och en hiss som tog oss tre våningar ner i underjorden. Där hade de en gigantisk spelhall, med discobowling, servitriser på rullskridskor och allsköns arkadspel. Hur roligt som helst. Jag lyckades till och med slå ner alla käglorna åtminstone tre-fyra gånger. Sen blev det efterfest och hela kvällen var enormt trevlig.
På söndagen kollade vi på film och hittade grekisk hämtmat bara nedanför backen. Ibland visar sig Stockholm från sina bästa sidor. Måndagen var en jobbdag för mig och Royne tog tåget hem. Det kändes verkligen som att fylla på batterierna med en fullspäckad helg. Mycket nöjd.
Kommentarer
Trackback
