Loggboken

Hade en bedrövlig natt, då jag först inte lyckades somna och sen vaknade upp en massa gånger, kallsvettig i tron att jag försovit mig. Det märkliga med sådana dagar, när man är alldeles grusig och förbi, är att de ofta blir ganska bra. Jag tror det har nåt med autopiloten att göra. Man faller tillbaka på intuition och saker tenderar att lösa sig smidigare än när man brottas med dem. Jag hann knappt sätta mig innan det small till, i form av ett världsrekord av Susanna Kallur och därefter var det en tempofylld afton.

I matsalen var det harstek, vilket fick mig att haja till lite. Köttätande i sig är inget problem för mig, men ibland, när jag inte riktigt kan separera djuret i naturen med maträtten på tallriken så blir jag lite sjåpig. Men det gick ner som tur var, för jag var avgrundshungrig och alternativet var en outtalbar rätt som aviserades som starkt kryddad, vilket inte heller går hem hos mig.

Emellan varven ringde jag och mailade lite kring den kommande ledigheten som verkar bli fylld med roliga saker. Pratade även med Sara som hade en dust med världen och ville inte höra "men det bara är så". Vi är stoiskt lagda fast på olika områden, skulle man kunna säga.