Fredag 4 januari
I går insåg jag att jag verkligen blivit tokförkyld och övervägde kort att kanske inte masa mig till jobbet, men det tog emot och när man kommer igång så går det ganska bra.
Storyn för dagen var att Aftonbladet blivit hackat av ett litet gäng dissidenter som tog på sig dådet på Flashback. Detta är då ett forum på nätet som praktiserar total yttrandefrihet och tillåter samtal om precis allt, utom barnpornografi. Där kunde man läsa att hacker-gänget varit inne på Aftonbladets interna mail-system i några veckor och skickat okynnesmail mellan medarbetarna, samt tagit sig in på deras Facebook-konton och stökat runt.
På Flashback undrade många varför de inte gjort bättre saker, det vill säga laddat hem hemligt material och liknande. Konspirationsteoretikerna kontrade då med att det kan vi inte veta om de gjorde eller ej. Saken är polisanmäld och det var lite nervöst i leden på Flashback eftersom en del läsare tagit chansen att gå in på de öppna länkarna som fanns. Tydligen ska man använda nåt som heter proxy för att inte kunna spåras när man går in i system på det där viset.
Jag fann hela saken ganska omotiverad. Visserligen tyckte de osande illa om Aftonbladet på forumen där, men vad vanns egentligen? Om man ska vara samhällsomstörtande så får man göra det ordentligt eller låta bli.
Mot slutet av arbetspasset hörde Tomas och Dani av sig och undrade om jag ville komma över. De hade filmkväll och jag kände att jag likagärna kunde äta min Findus-mat och slöa i sällskap som att göra det hemma i lägenheten. Det var ett bra val och jag unnade mig taxi hem, så jag kom i säng i bra tid också.
Idag hade förkylningen flyttat in i öronen och jag vägde återigen i frågan om jag skulle gå till jobbet, men gick ändå. Det var bra, för jag hade lovat att ta tag i lite redaktörssaker innan mötet på måndag, vilket jag fick gjort nu. Dessutom dök Hanna upp till fredagsfikat och vi bestämde oss för att ses i veckan. Det var länge sen och jag har saknat henne. Det är bara en våning som skiljer oss, men man hinner sällan gå förbi ändå.
Jag blåste upp luft i öronen någon gång under aftonen och var sedan helt lomhörd. Erika skrattade och kallade mig för bubbel-flickan på grund av att jag audiellt var helt okontaktbar trots att hon sitter på armlängdsavstånd. Framemot elvasnåret flashade TT på att Slas hade dött så det blev full rulle in i det sista, med att göra runor, bibliografier och få kulturen att skriva minnesord. En riktlinje för nivåer i kändisskap uppenbarade sig för mig; denna riktlinje är att när ens barn måste informera TT att man gått bort så är man stor.
Väl hemma traskade förkylningen prompt ner i luftrören och la sig tillrätta.
Storyn för dagen var att Aftonbladet blivit hackat av ett litet gäng dissidenter som tog på sig dådet på Flashback. Detta är då ett forum på nätet som praktiserar total yttrandefrihet och tillåter samtal om precis allt, utom barnpornografi. Där kunde man läsa att hacker-gänget varit inne på Aftonbladets interna mail-system i några veckor och skickat okynnesmail mellan medarbetarna, samt tagit sig in på deras Facebook-konton och stökat runt.
På Flashback undrade många varför de inte gjort bättre saker, det vill säga laddat hem hemligt material och liknande. Konspirationsteoretikerna kontrade då med att det kan vi inte veta om de gjorde eller ej. Saken är polisanmäld och det var lite nervöst i leden på Flashback eftersom en del läsare tagit chansen att gå in på de öppna länkarna som fanns. Tydligen ska man använda nåt som heter proxy för att inte kunna spåras när man går in i system på det där viset.
Jag fann hela saken ganska omotiverad. Visserligen tyckte de osande illa om Aftonbladet på forumen där, men vad vanns egentligen? Om man ska vara samhällsomstörtande så får man göra det ordentligt eller låta bli.
Mot slutet av arbetspasset hörde Tomas och Dani av sig och undrade om jag ville komma över. De hade filmkväll och jag kände att jag likagärna kunde äta min Findus-mat och slöa i sällskap som att göra det hemma i lägenheten. Det var ett bra val och jag unnade mig taxi hem, så jag kom i säng i bra tid också.
Idag hade förkylningen flyttat in i öronen och jag vägde återigen i frågan om jag skulle gå till jobbet, men gick ändå. Det var bra, för jag hade lovat att ta tag i lite redaktörssaker innan mötet på måndag, vilket jag fick gjort nu. Dessutom dök Hanna upp till fredagsfikat och vi bestämde oss för att ses i veckan. Det var länge sen och jag har saknat henne. Det är bara en våning som skiljer oss, men man hinner sällan gå förbi ändå.
Jag blåste upp luft i öronen någon gång under aftonen och var sedan helt lomhörd. Erika skrattade och kallade mig för bubbel-flickan på grund av att jag audiellt var helt okontaktbar trots att hon sitter på armlängdsavstånd. Framemot elvasnåret flashade TT på att Slas hade dött så det blev full rulle in i det sista, med att göra runor, bibliografier och få kulturen att skriva minnesord. En riktlinje för nivåer i kändisskap uppenbarade sig för mig; denna riktlinje är att när ens barn måste informera TT att man gått bort så är man stor.
Väl hemma traskade förkylningen prompt ner i luftrören och la sig tillrätta.
Kommentarer
Trackback
