Loggboken

Det långa passet börjar närma sig sitt slut och det känns skönt. I perioder är vi ju lediga väldigt mycket, men å andra sidan så innebär det långa passet två 53 timmars arbetsveckor. Mot slutet är man rätt mosig i huvudet.

Söndagen innehöll inga större begivenheter förutom att Maria lyckades vrida innehållet i sin skärm 90 grader utan att veta hur det gått till. Under mycket övertrött fnissande och Homer Simpson-skämt lyckades vi återställa den.

Idag var det Idrottsgalan, ännu ett jippo som skulle följas minutiöst från hemmaplan. Det är faktiskt väldigt likt Tetris; nu fick Anja Pärson ett pris, snabbt ut med bild och ny text och nu fick Zlatan Jerringpriset. Iväg med en nyhetsflash och ut med det gamla, in med det nya. Mitt i detta så dog en norsk journalist av skador han ådragit sig i ett attentat i Kabul. Hans porträtt låg ute på de norska tidningarnas hemsidor hela kvällen, och man antar ju att det ska gå bra för killen. Så helt plötsligt dör han. Det blev rörigt, eftersom Erika var uppsydd på direktrapportering och Maria gått hem. Men, det gick ändå.

Kände dock hela tiden att vi gjorde för lite på det. Tänk om en svensk journalist dött i bombattentat utomlands och Carl Bildt hade fått springa och gömma sig i källaren på ett lyxhotell för att undfly intermezzot.

Imorgon är sista dagen och sen är jag ledig i kvadrat. Har bokat upp mig för fulla muggar, ska bli roligt.