Loggboken

Gick till jobbet med vissa möda, eftersom förkylningen inte gett med sig. Det var avdelningsmöte, det första som hände på dagen, men eftersom jag var tvungen att gå på tremötet så hann jag inte höra så mycket. Första dagen på ett pass är som bekant alltid lite förvirrad för man har inte hunnit komma in i saker, så jag kände att det var bäst att åtminstone själv ha gått på överlämningen.

Sen var det fullt ös och tilltagande förkylning som gällde. Högljudd, otrevlig hosta, lite febervibbar och ont i kroppen. Vid niotiden tog jag ett avgörande beslut att stanna hemma från jobbet imorgon. Det satt långt inne, men vad lever man för liv när man känner att man inte kan vara hemma sjuk en enda dag någonsin? Och dessutom drar man med sig sjukdom till jobbet, vilket bara bidrar till en allmän bakterieflora som har stora likheter med läget på ett dagis.

Min reporter Maria fick uppgiften att hoppa in som mig och hon verkade ta det med ro. Vi pratade lite om rutiner och teknik och jag sa att de fick ringa. Att det ska kännas så jämrans ruttet att vara hemma från jobbet.