Moment 22
Det är ibland svårt att få rätt som konsument; sakerna man köper funkar inte, företagets support förstår inte problemet eller så har man inte sina kvitton/lösenord/användaruppgifter i ordning. Snårigt och frustrerande. Det svåraste av allt är att reklamera något som redan använts eller hänt; fastfrusna SJ-tåg, ett par skor som plötsligt tappar spännet, dataparafernelia. Det är uppenbarligen misstänkt snyltigt att försöka få pengarna tillbaka för något som man använt.
Jag minns att jag sa "det här kommer aldrig gå, jag kommer att fastna i byråkratin".
För två månader sen gick mina mobilhörlurar sönder. Jag gick till en telefonbutik och frågade om råd. De hävdade att då saken var köpt på nätet så skulle jag vända mig till det företaget vilket jag också gjorde. Dustin, som det heter, meddelade i sin tur att jag måste vända mig till deras lagningsföretag. Anovo, som det heter, skickade mig ett paket som det bara var att lägga ner hörlurarna i och posta. Jag fick ett papper med lite nuffror på.
Två månader senare börjar jag ana oråd. Min mailväxling med lagningsföretaget har hittills gått ungefär så här:
Åsa: Hej! Det här har hänt. Här är alla nuffror. Var är min grej?
Anovo: Hej själv! När hände det här? Har du ett kollinummer?
Åsa: Det hände vid följande tid. Nej, ingen sån nuffra.
Anovo: Vi behöver verkligen den nuffran.
Åsa: Och jag har verkligen inte den nuffran. Har ni tappat bort min grej?
Anovo: Det kan vi inte veta utan nuffran.
Åsa: Känner du också att vi talar förbi varandra lite?
Det går mig lite över huvudet hur de tänkt att man ska känna till uppgifter som de inte ger till en från början. Alldeles oavsett så är jag fast i en byråkratisk loop och det hjälper på intet sätt att säga "vad var det jag sa" till sig själv. Vi får väl se hur det slutar.
I övrigt har jag haft en mustkramande, men ack så rolig ledighet. Fredag - utgång på Söder med Emma, Olle, Tomas, Björn och Malin. Lördag - stort kalas i Tomas mammas lägenhet, en fantastisk femrummare i tornet på Medborgarplatsen, med temat "alla tar med en likörsort så blandar vi drinkar". Söndag - pusta ut. Måndag - spel hos mig med Dani, Ove, Tomas och Göran. Tisdag - spel hemma hos mig med Björn, Göran och Tomas. Idag började jobbet igen och det roligaste var väl att Christer Fuglesang blev uttagen att åka rymdskepp igen.
Jag minns att jag sa "det här kommer aldrig gå, jag kommer att fastna i byråkratin".
För två månader sen gick mina mobilhörlurar sönder. Jag gick till en telefonbutik och frågade om råd. De hävdade att då saken var köpt på nätet så skulle jag vända mig till det företaget vilket jag också gjorde. Dustin, som det heter, meddelade i sin tur att jag måste vända mig till deras lagningsföretag. Anovo, som det heter, skickade mig ett paket som det bara var att lägga ner hörlurarna i och posta. Jag fick ett papper med lite nuffror på.
Två månader senare börjar jag ana oråd. Min mailväxling med lagningsföretaget har hittills gått ungefär så här:
Åsa: Hej! Det här har hänt. Här är alla nuffror. Var är min grej?
Anovo: Hej själv! När hände det här? Har du ett kollinummer?
Åsa: Det hände vid följande tid. Nej, ingen sån nuffra.
Anovo: Vi behöver verkligen den nuffran.
Åsa: Och jag har verkligen inte den nuffran. Har ni tappat bort min grej?
Anovo: Det kan vi inte veta utan nuffran.
Åsa: Känner du också att vi talar förbi varandra lite?
Det går mig lite över huvudet hur de tänkt att man ska känna till uppgifter som de inte ger till en från början. Alldeles oavsett så är jag fast i en byråkratisk loop och det hjälper på intet sätt att säga "vad var det jag sa" till sig själv. Vi får väl se hur det slutar.
I övrigt har jag haft en mustkramande, men ack så rolig ledighet. Fredag - utgång på Söder med Emma, Olle, Tomas, Björn och Malin. Lördag - stort kalas i Tomas mammas lägenhet, en fantastisk femrummare i tornet på Medborgarplatsen, med temat "alla tar med en likörsort så blandar vi drinkar". Söndag - pusta ut. Måndag - spel hos mig med Dani, Ove, Tomas och Göran. Tisdag - spel hemma hos mig med Björn, Göran och Tomas. Idag började jobbet igen och det roligaste var väl att Christer Fuglesang blev uttagen att åka rymdskepp igen.
Kommentarer
Postat av: Arktos
åh en annan sorts titel! Det är redan roligare att läsa din blogg.
inlägget påminner mig om Kafkas Processen. Första gången jag förstod mig på den boken var när flera år efter att ha läst den råkade ut för en liknande situation. Skillnaden var att mina problem handlade om bussarnas avgångar och förbindelser. Det slutade med att jag efter att ha snurrat en och en halv timme hamnade på ruta ett och gick den dryga kilometern jag hade till målet.
Postat av: Carro
Pause i bloggandet nu eller, (du har ju inte skrivit på ett tag eller har jag för mycket tid nu när det är semester)? Jag giller o läsa den, förgyller min vardag lite :) kram
Trackback