Loggboken

I dag var det en märklig blandning av högt och lågt på jobbet. På den låga sidan var det sista delfinalen i Melodifestivalen, men det var avklarat ganska snabbt och gav nåt att göra med händerna, i alla fall. Det är det bästa jag kan säga om det. Sara påminde mig på telefon om att schlager ter sig för mig som idrottsevenemang gör för de som är ointresserade av sport. Jag kunde relatera. Fullkomligt poänglöst. Jag har ju liksom konstruerat mitt nuvarande stadium av sportfåneri. Senare på kvällen spelade mitt valda lag i den engelska ligan, Chelsea. De lyckades göra tre mål på fem minuter, vilket till och med den minst sportintresserade kan relatera till som lite spektakulärt.

Sen var det blod och misär i Gaza som motvikt till allt det konstruerat oallvarliga.

Det var rent gruvliga bilder som strömmade in och jag fick för en gångs skull välja en av dem till reportaget, eftersom det just varit en så dramatisk dag. Vi hade helt otippat en reporter på plats i Gaza, vilket på de senaste månaderna varit en raritet. Man blir lite vildögd av att sitta och titta på de där bilderna, sida upp och sida ner. Närbilder på småbarn som saknar armar, folk som gått sönder, brunnit inne eller helt enkelt är de förtvivlade efterlevande. Det slår mig gång efter annan att alla problem man håller sig med är rätt futtiga.