Loggboken

Vad kass man blir på att hålla i sin loggbok när man är ledig och har fullt upp. Måste fråga mormor hur hon bär sig åt med sitt idoga dagboksskrivande.

I måndags hade jag Jocke, Dani, Tobias, Ove och Tomas över på spel. Mycket spännande äventyrligheter och så passade jag på att göra om efterrätten som jag testade när mamma och pappa var besök, men den här gången med kiwi och jordgubbar istället för mango och bananer. Blev bättre, men det är fortfarande inte samma som den vi fick på nyår. Jag börjar få slut på fruktidéer om vad det kan ha varit.

På tisdagen var det jobb-öl för att fira av Mona och Roger, den senare dock på rymmen till sin semester i Nordamerika redan. Det visade sig att det fanns ännu mer att fira då Johannes berättade att han fått fast jobb. Han är en av de fyra ettredaktörerna och det kändes bra att nu veta vilka de ska vara för ett bra tag framöver, vid sidan av den rena höjdaren att folk ibland oss får fast anställning. Det var kul att träffa folk från de andra skiften, dock innebar det nöjet att de också skulle upp i arla morgon dagen därpå och inte kunde stanna så länge. Överlag, mycket trevlig tillställning. Det var även bekvämt avstånd då vi var på Tranan som ligger på Odenplan, två stationer från mig.

Onsdagen var lite besvärlig, eftersom jag återigen besökte ögondoktorn. Den här gången kunde hon fastslå att min skelning inte skulle gå att räta till medelst operation, eftersom risken för att jag skulle få permanent dubbelseende var jättehög. Detta efter den udda undersökningsmetoden att trötta ut min ögon med ett par märkliga glasögon som jag fick sitta med i väntrummet i tjugo minuter. Barnen tittade storögt på mig och jag kände mig som om någon snart skulle plocka fram dolda kameran. Men som Tomas senare påpekade, så är det väl bra att det sitter nån vuxen med lustiga konstruktioner till glasögon också.

Sen mätte doktorn synen och försökte trolla bort dubbelseendet, vilket jag fann svårbegripligt. Jag har ju aldrig sett "odubbelt" i hela mitt liv och det var nog det som slutligen gick upp för henne. Hon kunde inte rekommendera operation. Det kändes faktiskt lite surt, nu när jag fått upp lite hopp och masat mig till sjukhuset och allt. Men egentligen så är ju ingenting annorlunda än tidigare, så det är inte hela världen. Dagen förflöt dock lite vimsigt på grund av ögonuttröttningen.

Jag hade Björn, Göran, Tomas och Sofia över den kvällen och vi fick till en riktigt trevlig omgång av vårt spel. Det var vidare schysst att få lite social kvalitetstid med dem, för det var ett tag sen. Göran hade varit på semester i Rom och Björn hade levt eremitliv med jobb och plugg.

I dag har jag tvättat och röjt inför kommande jobbpass, men hann även med att besöka Rasmus som bor fashionabelt nära mitt jobb. Man kunde eventuellt se mitt hus från deras balkong också och vi funderade på att rigga upp linbanepost. Tillsammans med Stoffe och Emanuel så ägnades sedan kvällen åt middagsätande och ett gediget parti Roborally. Det börjar kännas fint att det bor lite folk som man känner här i krokarna och jag kunde promenera hem. En väldigt bra ledighet, allt som allt.