Tisdag 6 maj
En intensiv och intressant arbetskväll, men byggd på ganska hemska händelser. Det har varit Riccardo-rättegång idag och i samband med det så var en av reportrarna ute på den gymnasieskolan han gick på. När hon är där så knivhuggs en av eleverna av ett gäng från en intilliggande skola. Han klarade sig, det var inte av den allvarligare sorten, men ändå ett utslag av den miljön. Hon är där med fotograf och flera kommer fram till henne och berättar om läget på skolan. Det blir en händelsenyhet, med bakgrund, personliga berättelser och bra bilder. Det blev sammantaget bra. Vanligtvis kan man inte skildra våldsamheter och otyg med annat än polisens knastertorra redogörelser och den förlupna suddbilden av en polisbil på håll. Det ger faktiskt inget annat än registrerandet av att det har hänt.
Det kanske är lite avtrubbat att resonera om brutala händelseförlopp som arbetsmaterial, men det finns faktiskt en poäng med att skriva om brott och olyckor. För om man inte skulle göra det så skulle bilden av samhället bli skev; att inte skildra hemskheter är att ljuga om hur verkligheten är beskaffad. Sen ska man ju så klart göra det med den respekten att det finns drabbade, riktiga människor bakom rubrikerna och det kan vara förråande för folk om det ständigt är blod och mord och elände i nyhetsflödet.
Nästa hiskelighet var en man som började skjuta vilt omkring sig i London, spärrade in sig i en lägenhet och sköt mot polisen när de kom med förhandlare och hela kittet. Vi följde händelseförloppet på Sky News och där kom man så nära som tittare att man såg när polisen tog sig in i byggnaden, man hörde ljudet av chockgranaterna och troligtvis även skotten som dödade mannen i direktsändning. Det kändes mycket dystert att det inte slutade väl.
Det sista var Burma, där man i motsats inte alls kommer särskilt nära med kamerorna. CNN har smugglat in nåt TV-team i landet och de har fått ut en liten snutt från den allra värst drabbade staden Bogalay. Jag fattade det inte riktigt i början, men cyklonen har skapat en hög våg som svepte in över låglänta trakter och mycket mark ligger under vatten nu. Det är svårt att tro att de där områdena man ser på satellitkartorna var obefolkade. Det är nog dödstal uppemot klassen tsunamin 2004 som gäller. Tv-teamet berättade att folk i Bogalay tvingades dumpa alla tiotusentals döda i floderna. Precis när reportern sagt det och visat med handen mot nåt slags flyktingläger för de överlevande så tittar han till höger om kameran och säger: "...and we see some soldiers coming, so we have to go now." Och så bryts det.
Folk lever under så miserabla förhållanden ute i världen. Det är sorgligt och väldigt, väldigt ödmjukande.
Det kanske är lite avtrubbat att resonera om brutala händelseförlopp som arbetsmaterial, men det finns faktiskt en poäng med att skriva om brott och olyckor. För om man inte skulle göra det så skulle bilden av samhället bli skev; att inte skildra hemskheter är att ljuga om hur verkligheten är beskaffad. Sen ska man ju så klart göra det med den respekten att det finns drabbade, riktiga människor bakom rubrikerna och det kan vara förråande för folk om det ständigt är blod och mord och elände i nyhetsflödet.
Nästa hiskelighet var en man som började skjuta vilt omkring sig i London, spärrade in sig i en lägenhet och sköt mot polisen när de kom med förhandlare och hela kittet. Vi följde händelseförloppet på Sky News och där kom man så nära som tittare att man såg när polisen tog sig in i byggnaden, man hörde ljudet av chockgranaterna och troligtvis även skotten som dödade mannen i direktsändning. Det kändes mycket dystert att det inte slutade väl.
Det sista var Burma, där man i motsats inte alls kommer särskilt nära med kamerorna. CNN har smugglat in nåt TV-team i landet och de har fått ut en liten snutt från den allra värst drabbade staden Bogalay. Jag fattade det inte riktigt i början, men cyklonen har skapat en hög våg som svepte in över låglänta trakter och mycket mark ligger under vatten nu. Det är svårt att tro att de där områdena man ser på satellitkartorna var obefolkade. Det är nog dödstal uppemot klassen tsunamin 2004 som gäller. Tv-teamet berättade att folk i Bogalay tvingades dumpa alla tiotusentals döda i floderna. Precis när reportern sagt det och visat med handen mot nåt slags flyktingläger för de överlevande så tittar han till höger om kameran och säger: "...and we see some soldiers coming, so we have to go now." Och så bryts det.
Folk lever under så miserabla förhållanden ute i världen. Det är sorgligt och väldigt, väldigt ödmjukande.
Kommentarer
Trackback
