Kulturkrock
Peter, en av vännerna i Göteborg, skulle upp till Stockholm för att demonstrera och undrade om han fick låna soffan. Det passade bra, eftersom jag just blev ledig den måndagen och Peter föreslog även att vi kunde gå ut och ta en öl. Han skulle träffa Stockholmschefen för företaget han jobbar på och jag hängde med.
Vi mötte upp chefen med entourage på O'Learys vid Centralen och då jag trodde att detta var på grund av fotbollsintresse (allsvensk match på storbildskärm i bakrunden) så försökte jag börja i den änden. Så var dock inte fallet. Killen som jag pratade med började i stället på tråden flådiga bilar och jag skrynklade ihop hjärnan för att komma på saker att säga om fordon. Han var inne på att köpa en Humvee, en slags amerikansk jeep, för 1,6 miljoner. Jag noterade en viss enorm inkomstskillnad, men tänkte att folk är folk.
Mat blev det på en restaurang i Vasastan och Peter pratade mycket med chefen. Jag försökte engagera den enda damen i sällskapet i konversation, men hon var klart mer intresserad av sin pojkväns uppmärksamhet. Den enda gången hon vaknade till var när jag sa att jag var kvartsdansk, på uppkommen anledning, då hennes mor var danska. Själva chefen var en sprudlande entreprenörssjäl med mycket att säga om allt. Han var bundis med alla från taxichaufförerna till restaurangägaren, bjöd på allt, trots milda försök från min sida att kompensera honom, och han berättade med inlevelse om sitt företaget.
Jag fick uppfattningen att säljare är ett släkte för sig; de förväntas vara väldigt rappa och att det är en hård, för att inte säga brutal tillvaro i ett trångt Stockholm. Ger man inte allt för företaget så vet man var dörren är. Vidare berättade chefen att han inte brukade gå på Stureplan så mycket längre. Det var så många markörer som vi skilde oss på; kvinnosyn, attityd, referenser, så att det blev komiskt till slut. Jag skrattade lite med Peter, när de andra var borta från bordet, och ännu mer när vi väntade på taxin utanför. Då sa nämligen chefen att han tyckte att jag var en smart tjej, som använde "många flerstaviga ord".
Nästa stopp på vägen var Icebar, en väldigt bisarr del av lobbyn till ett av de centrala hotellen. I ett mörkt rum slängde personal på oss en poncho i eskimå-stil och vi fördes in i en sluss. När den pyst färdigt kom vi in i en frusen värld av folk i likadana värmande kläder. Baren och väggarna var av isblock och till och med drinkarna serverades i urgröpta iskuber, som smälte när man klumpigt sippade på dem med handskbeklädda händer.
Där mötte ytterligare en bekant upp och om honom berättades att han tagit upp golf, enbart för att kunna säga vilket handikapp han hade. Som lyckligt lottad hade hans första slag varit en hole-in-one och det kunde han leva bra på. Då han själv nämnde sig vara en av de som frekventerar Stureplan så berättade jag historien om reportaget som DN gjorde, då de tog ett gäng från Södermalm och ett gäng från Stureplan och lät dem gå ut en kväll i varandras miljöer. Den bekante verkade mest tycka att det var en konstig idé.
Vi besökte därefter sagda Söder, men tjugosex våningar upp i en cocktailbar med enbart glasfönster och fantastisk utsikt åt alla håll. Tomas berättade senare att de övriga våningsplanen var studentlägenheter, men att restaurangen vi varit på satt upp en skylt som undanbad sig studenter på besök. Efter detta betalade chefen taxin hem och jag försökte en sista gång betala, men han skakade bara på huvudet.
Det var en väldigt spännande kväll. Peter var nöjd och jag tyckte att det hela varit underhållande, vad det gäller kulturkrockar och insyn i en något annorlunda värld än vad jag är van vid. Chefen var ju givmild och överlag en entusiasmerande person, även om jag inte skulle säga sympatisk. Men han försökte och jag försökte och det gick att umgås.
I övrigt har det varit ett tag sedan jag skrev; jag var på födelsedagskalas hos Björn och Malin, vilket var trivsamt, vi spelade brädspel med Tomas, Ove, Anna-Kerstin, Jocke och Dani, jag har fått hem min dator och min trådlösa hörlurar, laddat över en massa från den gamla datorn och jobbat i fem dagar. Efter Peters besök har det varit lugna dagar. Jag hade Tomas och Tobias över på fika, mat, pratstund och lite tillbakalutat spelande. Det var gôtt.
Vi mötte upp chefen med entourage på O'Learys vid Centralen och då jag trodde att detta var på grund av fotbollsintresse (allsvensk match på storbildskärm i bakrunden) så försökte jag börja i den änden. Så var dock inte fallet. Killen som jag pratade med började i stället på tråden flådiga bilar och jag skrynklade ihop hjärnan för att komma på saker att säga om fordon. Han var inne på att köpa en Humvee, en slags amerikansk jeep, för 1,6 miljoner. Jag noterade en viss enorm inkomstskillnad, men tänkte att folk är folk.
Mat blev det på en restaurang i Vasastan och Peter pratade mycket med chefen. Jag försökte engagera den enda damen i sällskapet i konversation, men hon var klart mer intresserad av sin pojkväns uppmärksamhet. Den enda gången hon vaknade till var när jag sa att jag var kvartsdansk, på uppkommen anledning, då hennes mor var danska. Själva chefen var en sprudlande entreprenörssjäl med mycket att säga om allt. Han var bundis med alla från taxichaufförerna till restaurangägaren, bjöd på allt, trots milda försök från min sida att kompensera honom, och han berättade med inlevelse om sitt företaget.
Jag fick uppfattningen att säljare är ett släkte för sig; de förväntas vara väldigt rappa och att det är en hård, för att inte säga brutal tillvaro i ett trångt Stockholm. Ger man inte allt för företaget så vet man var dörren är. Vidare berättade chefen att han inte brukade gå på Stureplan så mycket längre. Det var så många markörer som vi skilde oss på; kvinnosyn, attityd, referenser, så att det blev komiskt till slut. Jag skrattade lite med Peter, när de andra var borta från bordet, och ännu mer när vi väntade på taxin utanför. Då sa nämligen chefen att han tyckte att jag var en smart tjej, som använde "många flerstaviga ord".
Nästa stopp på vägen var Icebar, en väldigt bisarr del av lobbyn till ett av de centrala hotellen. I ett mörkt rum slängde personal på oss en poncho i eskimå-stil och vi fördes in i en sluss. När den pyst färdigt kom vi in i en frusen värld av folk i likadana värmande kläder. Baren och väggarna var av isblock och till och med drinkarna serverades i urgröpta iskuber, som smälte när man klumpigt sippade på dem med handskbeklädda händer.
Där mötte ytterligare en bekant upp och om honom berättades att han tagit upp golf, enbart för att kunna säga vilket handikapp han hade. Som lyckligt lottad hade hans första slag varit en hole-in-one och det kunde han leva bra på. Då han själv nämnde sig vara en av de som frekventerar Stureplan så berättade jag historien om reportaget som DN gjorde, då de tog ett gäng från Södermalm och ett gäng från Stureplan och lät dem gå ut en kväll i varandras miljöer. Den bekante verkade mest tycka att det var en konstig idé.
Vi besökte därefter sagda Söder, men tjugosex våningar upp i en cocktailbar med enbart glasfönster och fantastisk utsikt åt alla håll. Tomas berättade senare att de övriga våningsplanen var studentlägenheter, men att restaurangen vi varit på satt upp en skylt som undanbad sig studenter på besök. Efter detta betalade chefen taxin hem och jag försökte en sista gång betala, men han skakade bara på huvudet.
Det var en väldigt spännande kväll. Peter var nöjd och jag tyckte att det hela varit underhållande, vad det gäller kulturkrockar och insyn i en något annorlunda värld än vad jag är van vid. Chefen var ju givmild och överlag en entusiasmerande person, även om jag inte skulle säga sympatisk. Men han försökte och jag försökte och det gick att umgås.
I övrigt har det varit ett tag sedan jag skrev; jag var på födelsedagskalas hos Björn och Malin, vilket var trivsamt, vi spelade brädspel med Tomas, Ove, Anna-Kerstin, Jocke och Dani, jag har fått hem min dator och min trådlösa hörlurar, laddat över en massa från den gamla datorn och jobbat i fem dagar. Efter Peters besök har det varit lugna dagar. Jag hade Tomas och Tobias över på fika, mat, pratstund och lite tillbakalutat spelande. Det var gôtt.
Kommentarer
Trackback
