Sex städer
Förutom Arvika så finns det fem platser i Sverige som jag verkligen känner till. Rent navigeringsmässigt skulle jag knappt klara mig i resten av landet, utan karta och förvirrad uppsyn. Vi reste en del med familjen när vi var små och jag har besökt vartenda landskap söder om Gävleborg, men det är suddigt i minnet.
Där jag hittar är:
Alla som skulle läsa vidare efter gymnasiet i Arvika åkte nämligen till Uppsala och det skulle jag också ha gjort om det inte vore för att journalisthögskolan låg i Göteborg. Min praktik lyckades jag dock förlägga till Upsala Nya Tidning (ålderdomlig stavning) och flyttade in i studentghettot Flogsta i en arton kvadratmeter stor låda. Två hus bort bodde Therese och tre hus bort bodde Marie, mina gamla Arvikavänner. De förgyllde tiden i den uppländska residensstaden och jag har gjort mängder med resor dit efteråt för att hälsa på dem. Allra vanligast sammanfaller det med Valborg, som firas med större intensitet i Uppsala än någon annanstans i riket.
Den här helgen hade dock Marie bjudit hem mig till henne, för att Therese flyttat tillbaka igen, efter ett par år i utlandet. Eller ja, Oslo. Hon hade arbetat på rättsmedicin på Oslo-polisen och förföll ha haft samma uppgifter som de i CSI-serierna, men utan teveglamour. Jag frågade henne om 17 maj och det verkar vara översättbart med Uppsalas Valborgsfirande. Marie var jag lite mer uppdaterad kring eftersom jag varit uppe flera gånger, men det var skönt att stanna uppe sent och prata om livet som det är nu. Dagen efter blev det pizza och hemfärd.
Bara att resa genom Uppsala är lite mysigt. Man känner igen sig och man vet var man ska ta vägen. En känsla som länge undgått mig i Stockholm. Men det berodde väl främst på att jag hela tiden var ute och reste till något av mina övriga fyra geografiska ankare. På tal om det ska jag åka till Göteborg nästa helg, för att fira Carros födelsedag och förhoppningsvis hinna träffa lite göteborgare.
Övrig tid har ägnats åt jobbet, en sån där påfrestande period när jag har 53-timmars arbetsvecka i två veckor. Det bröts av snyggt när Tomas påminde mig om att Olle firade 25 i sin nya lägenhet i Husby. Jag åkte dit efter jobbet, fick social skjuts och blev inte nämnvärt trött dagen efter heller. Mycket lyckat.
Där jag hittar är:
- Nyköping (Södermanland), där mormor och kusinfamiljen bor, en proper mellanstad med Maria Gripe-kuliss och mycket båtar.
- Kungshamn (Bohuslän), där farmor och farfar bodde, ett vinpinat samhälle i ren västkustmiljö; välbesökt på sommaren och öde på vintertid. Mer båtar.
- Göteborg, där jag bodde under studenttiden
- Stockholm, där jag bor nu
- Uppsala, dit jag for för att se hur livet skulle ha blivit
Alla som skulle läsa vidare efter gymnasiet i Arvika åkte nämligen till Uppsala och det skulle jag också ha gjort om det inte vore för att journalisthögskolan låg i Göteborg. Min praktik lyckades jag dock förlägga till Upsala Nya Tidning (ålderdomlig stavning) och flyttade in i studentghettot Flogsta i en arton kvadratmeter stor låda. Två hus bort bodde Therese och tre hus bort bodde Marie, mina gamla Arvikavänner. De förgyllde tiden i den uppländska residensstaden och jag har gjort mängder med resor dit efteråt för att hälsa på dem. Allra vanligast sammanfaller det med Valborg, som firas med större intensitet i Uppsala än någon annanstans i riket.
Den här helgen hade dock Marie bjudit hem mig till henne, för att Therese flyttat tillbaka igen, efter ett par år i utlandet. Eller ja, Oslo. Hon hade arbetat på rättsmedicin på Oslo-polisen och förföll ha haft samma uppgifter som de i CSI-serierna, men utan teveglamour. Jag frågade henne om 17 maj och det verkar vara översättbart med Uppsalas Valborgsfirande. Marie var jag lite mer uppdaterad kring eftersom jag varit uppe flera gånger, men det var skönt att stanna uppe sent och prata om livet som det är nu. Dagen efter blev det pizza och hemfärd.
Bara att resa genom Uppsala är lite mysigt. Man känner igen sig och man vet var man ska ta vägen. En känsla som länge undgått mig i Stockholm. Men det berodde väl främst på att jag hela tiden var ute och reste till något av mina övriga fyra geografiska ankare. På tal om det ska jag åka till Göteborg nästa helg, för att fira Carros födelsedag och förhoppningsvis hinna träffa lite göteborgare.
Övrig tid har ägnats åt jobbet, en sån där påfrestande period när jag har 53-timmars arbetsvecka i två veckor. Det bröts av snyggt när Tomas påminde mig om att Olle firade 25 i sin nya lägenhet i Husby. Jag åkte dit efter jobbet, fick social skjuts och blev inte nämnvärt trött dagen efter heller. Mycket lyckat.
Kommentarer
Trackback
