Loggboken

Jag är bofast! Ett egeninhandlat hem i Midsommarkransen; slut på kringflyttandet, slut på andrahandsboenden och leva efter andras ramar och regler. Lycka!

På fredagen tog budgivningen fart, men det var ännu osäkert om lägenheten skulle gå ett varv till på marknaden, eftersom jag och "budgivare 2" höll oss på så låga siffror. För att undvika detta gjorde jag ett litet skutt. Pengasumman stannade på en bit under vad säljaren hoppats på, men hon ville få det avklarat, så mitt under tremötet på jobbet fick jag sms från mäklaren att jag vunnit budgivningen. Caroline, min reporter, skrattade hjärtligt när jag studsade runt i lokalen och nyfikna medarbetare kikade upp från sina arbetststationer för att se vad som pågick.

Tyvärr orsakade hela anspänningen och det faktum att jag blev tvungen iväg för att skriva kontrakt mitt under arbetsdagen att jag fick det mest muskedundriga migränanfallet sen jag vet inte när, tonåren antagligen, och jag fick gå hem helt sonika för att rida ut stormen.

Innan dess lärde jag känna Britt-Marie, en dam i femtioårsåldern, som ägde tvåan på Midsommarvägen 19. Hon berättade gemytligt om grannarna, tvättmaskinen och att hon minsann tänkt anlita städfirma, för att det skulle bli riktigt rent tills jag flyttade in. Mäklaren Ulf visade sig vara sambo med en av mina kollegor på tidningen, så det kändes med ens lite tryggare också. Vi gick igenom de tre avtalens femtielva klausuler och alla log. Det var en win-win-win-situation.

Nu har jag bokat tid med min bank för att lägga upp lånet, ringt Anton för att meddela att han måste hitta en annan inneboende samt lösgjort min drakskatt för kontantinsatsen. Det är visserligen lite oroande att bli av med bufferten som jag snickrat på sen jag började jobba för fyra år sen, men det här var ju en sån sak som den skulle användas till.

Jag har ett hem!