Loggboken

Sommaruppehållet är över och loggboken startar på nytt.

Det har varit ett behövligt sommarlov; så långt att jag nästan glömt lösenord och program väl tillbaka på jobbet i augusti. Ledigheten spenderades till största del i landets västra delar, med en liten avstickare till Jimmys hemmatrakter i Uppland.

Arvikafestivalen var en riktig kavalkad av gamla vänner, nostalgiskt campinghäng och roliga storspelningar. Bröderna Heimdal, Jimmy, jag och syster Sara bodde skönt hemma i Ålgården. Vi red ut värmeböljan på dagarna och lekte med systrarna Hillarp Katz på vip-campingen kvällstid. Huvudnumren för årets festival var Nine Inch Nails och Depeche Mode. Publikhavet fyllde hela planen framför Stora Scen och när mörkret föll märkte jag att mobilkameror tagit över efter tändare, en massa små ljus som en stjärnhimmel. Rysningar.

Efter att ha visat upp nära och kära i Arvika och Göteborg kom turen till Jimmys ursprung. Vi åkte tåg till Uppsala och länståg till Heby för att bli upphämtade med bil och färdas ytterligare två mil ut i skogen. Tärnsjö var en tämligen liten ort och vi kunde promenera dit vi skulle, även om man ibland inte ville för myggens räkning. Grannorten Gysinge har satt myggplågan på kartan och jag har nu lärt mig att ogilla de aggressiva Aedes Sticitus-myggen.

Vi hälsade på föräldrar samt storebror Lars-Erik som kallades för "Jocke", storasyster Ann-Marie som kallades för "Nima" och storasyster Ann-Christin som kallades för "Kia"; tjejernas smeknamn lite mer förklarbara än Jockes, kan jag känna. Han var snäll och lånade ut sin lägenhet i mitten av stan. Vi besökte även lite barndomskompisar och spelade brädspel nätterna i ända.

Hemma i Stockholm blev semestern inte lika fylld av programpunkter, utan flöt ut i nånslags njutbar tillvaro av lata dagar. Jag badade med Sofia, spelade spel med pojkarna, gick och såg Arvikabandet Kilroy på det lokala etablissemanget Landet och var på bio för första gången på länge.

Det fanns dock programpunkter kvar; min kusin Emmas bröllop med tillhörande möhippa. Emma lurades iväg på förmodat släktbesök och placerades prompt på en cykeltaxi, vilken förde henne till champagnefrukost och en hel dag av aktiviteter. Jag dök upp till brunch-färden ut i skärgården och fick träffa tärnorna och andra kompisar till Emma, av vilka jag inte kände en enda, men man blir rätt sammansvetsade av den intima miljön. Hela poängen var ju nånslags ritual där man markera övergången från en epok i livet till ett annat. För egen del hägrar inte giftermål, men jag är svag för epoktänk och eftersom Emma nu valt detta så kändes det bra att få vara med och fira.

Innan bröllopet som var förlagt i Emmas hemstad Nyköping hade jag fyra arbetsdagar att ta itu med. Man kom rätt snabbt in i gamla hjulspår och tyvärr hade jag huvudvärk de första två dagarna, så det var inte den nytändning som jag hoppats på riktigt. Förhoppningsvis blir det bättre när fler ordinarie spelare kommer tillbaka från semestern. så att man kan börja ta tag i saker.

Bröllopet hölls i Nikolaikyrkan i Nyköping och själva festen i tingshuset. Det kan ha varit 120 gäster, solen sken och klädseln var satt till högtidsdräkt. Salen blev ganska varm och frackbärarna drabbades hårt av det, men efter hand började man kunna röra sig ut i friska luften mellan talen. Jag hade rotat fram min gamla studentklänning och den kändes rätt lagom med lite blingeling till.

Vår kusinfamilj är överbegåvat musikaliska så det var mycket sång och spex. Emma och hennes lillasyster Johanna har varit kända som sångduon systrarna Bergman, men nu meddelade Johanna att hon gör slut och startar band med lillebror Andreas, varpå de två gjorde ett roligt nummer där de berättade den egentliga historien om hur Emma och Erik möttes. Den officiella versionen är att de träffades i orkestern i Uppsala. Även Eriks tvilling gjorde intryck med sin låt till brodern som inte lämnade ett öga torrt.

Allt som allt, en mycket lyckad tillställning och jag, som aldrig varit på bröllop förr, kände att förväntningarna införlivades helt och hållet.