Loggboken

Jaha, då var man 29 år gammal. Som Clas försmädligt påpekade, inne på det trettionde levnadsåret. Jag vet inte om jag lever i förnekelse, men det känns faktiskt inte särskilt ångestfyllt alls. De allra flesta som får nånslags 30-årsnojja får det ju för att deras liv börjar bli inrutade och känslan av att inte ha hunnit med sin ungdom infinner sig i det undermedvetna. Mitt liv är visserligen kringgärdat av ramar, men jag kan inte påstå att det är särskilt vuxet. Som nyhetsredaktör har man det stressigt och det händer nåt nytt varje dag, jag har ett bra jobb. Att jobba natt sätter ju sina spår på det sociala livet, men å andra sidan skulle kanske ett 9-5-veckojobb ge nånslags hysteri kring de då åh-så-viktiga helgerna.

På min fritid får jag spela en massa spel och leka med goda vänner, vilka understundom också kan tänka sig att festa till det. Det känns inte som min ungdom vare sig är över eller förspilld. Och jag har hittat värsta bra killen, som tycker om saker som jag tycker om och som är rolig att vara med på alla sätt och vis.

Själva födelsedagen firades lite i etapper; dels kom Carro upp från Eskilstuna på besök och det var länge sen. För de som inte känner till Carro, så är det en av mina bästa vänner från Göteborg. Nu går hon på lokskola i Hallsberg och hann klämma in en visit. Sedan hade jag kalas hemma i lägenheten och lyckades trycka in 23 pers på mina 40 kvadratmeter. Stimmigt och mycket roligt. Det var kompisar ur nästan alla chakran av min bekantskapskrets; Carro representerade Göteborg, det var fyra arvikabor i exil på plats (varav ingen av dem kände varandra sen tidigare, det var absurt), mina gamla och nyare Stockholmsbekanta, samt tre av Jimmys kompisar.

På söndagen var Jimmy och Carro kvar; vi beställde pizza och spelade födelsedagsspelen jag fått av Jimmy. Det tog mig sju glada rundor innan jag lyckades vinna över Carro i Race for the Galaxy. Viss risk att hon lät mig vinna.

Måndagen var själva födelsedagen och eftersom jag var uppe och följde Carro till tåget passade jag på att gå och handla lite presenter till mig själv på stan; en utökning av Indiska-servisen och en snidad träask i en liten asiatisk krimskramsbutik. Det var mycket telefonerande med nära och kära, och när kvällen kom hade jag pojkarna över på rollspel. Väl avfirad och nöjd med 29-årsdagen.