Loggboken

Det räckte med ett sms för att lösa min förestående hemlöshet. Anton kunde tänka sig att hyra ut lägenheten längre och vips var det problemet ur världen. Rätt skönt, faktiskt, även om det är lite trivsamt att surfa runt och kolla lägenheter och börja drömma ihop framtida möblering och inredning.

Helgen gick snabbt; först var det kalas hos Björn och dagen därpå var jag och Jimmy ute med Olle, Emma och en tjej som hette Lisa, på Klubb Gås, nånslags rockklubb med stående spelningar på lördagar. Det var länge sen jag såg band som spelar live och det kändes rätt mycket som gamla Blå Huset, även om banden i fråga var bättre.

Blå Huset, för den som inte är uppvuxen i Arvika, är stadens replokalsansamling och därmed också tillhåll för allt från mediokra till brillianta yngre musiker i genrerna träskpunk, metal, rock och närliggande skolor. Jag blev som 15-åring ditschasad av min trumlärare Pelle och började spela i tjejbandet Voluspa. Vi gjorde en demo och spelade väl inför publik nåt dussin gånger. Musik är kanske inte min grej, men det var åtminstone en väldigt nostalgiskapande upplevelse att spela i band. Själva miljön är charmig och lördagens besök på klubben gav lite såna vibbar.

Efter allt detta ståhej var det lite skönt att söndagens rollspeleri ställde in, även om det hade varit roligt med mer ork. Jag var även tvungen att vända dygnet eftersom jag skulle på kurs på dagtid på måndagen. Att gå upp klockan 07.30 är klart ångestskapande. Tekniker-Daniel döpte vår exempelartikel till "Jag hatar måndagar", så jag var inte ensam.

Vi satt hela dagen med olika övningar och jag hängde med arbetskompisar som jag inte sett på länge, samt fick uppleva infernot som är lunchrusning. Därpå var tanken att jag skulle gå på en lägenhetsvisning i krokarna runt DN-skrapan, men jag bangade för det var för lång tid emellan och knatade hem. På tisdagen kom Jimmy över efter sitt jobb; det blev italiensk restaurang nere vid Fridhemsplan, lite film och lite hemmamys. Bra dag. Imorgon är det åter till gruvan.