Kort summering av ledigveckorna
Min lediga period är nu avverkad, med storheter som två helger utan jobb, och de har varit guld. Jag har allt som allt lyckats trycka in följande:
* två omgångar rollspel (varav en riktigt lång)
* två brädspelskvällar (mastodont-spel)
* en utgång med Jimmys kompisar som gjorde barrunda i sitt närområde (Solna)
* röjande i lägenheten
* lugna hemmakvällar (när man bryr sig om vad man äter och får bo i sängen hur mycket man vill)
Det sistnämnda har det nog varit lite för lite av i livet. Att varva ner är inte riktigt vad jag brukar ägna mig åt, men finner det ganska helbrägdagörande.
I övrigt har jag gått till doktorn för en ond ryggkota som inte vill ge upp. Vanligtvis när man vänder sig till läkarvetenskapen är de ju lite diffusa, men inte denna gång. Det var en timid äldre herre, i fluga och vit rock, som tryckte på ryggraden, hummade lite och sa att det var en inflammation i ligamenten mellan kotorna, att jag skulle ta en voltaren-kur på tio dagar och uppsöka sjukgymnast. Därmed basta. Tablettknapprandet satte jag igång med omedelbart, men har inte riktigt lyckats lokalisera sjukgymnasterna.
På jobbet gick det först bedrövligt, av helt andra skäl än rent myalgiska, snarare tekniskt strul och dålig kommunikation. Men sen fick jag till ett rätt bra möte med chefen och det skakade loss lite resultat som lyfte hela jobbveckan. Tänk vad lycklig man blir av lite medbestämmande och styrsel över sitt eget öde.
Jo, mitt i alltihopa så fick jag sms från Jonny, att bebisen kommit. Jag fick en liten film skickad på Siri. Hon var liten, röd och viftade med tårna. Pratade med de nyblivna föräldrarna på telefon och Karin har på begäran skickat lite mer utförliga rapporter om hur det hela gick till, med siffror och fakta. Jag tror att det är sånt som behövs för att det ska gå in i skallen på mig. Min första kompisbebis!
* två omgångar rollspel (varav en riktigt lång)
* två brädspelskvällar (mastodont-spel)
* en utgång med Jimmys kompisar som gjorde barrunda i sitt närområde (Solna)
* röjande i lägenheten
* lugna hemmakvällar (när man bryr sig om vad man äter och får bo i sängen hur mycket man vill)
Det sistnämnda har det nog varit lite för lite av i livet. Att varva ner är inte riktigt vad jag brukar ägna mig åt, men finner det ganska helbrägdagörande.
I övrigt har jag gått till doktorn för en ond ryggkota som inte vill ge upp. Vanligtvis när man vänder sig till läkarvetenskapen är de ju lite diffusa, men inte denna gång. Det var en timid äldre herre, i fluga och vit rock, som tryckte på ryggraden, hummade lite och sa att det var en inflammation i ligamenten mellan kotorna, att jag skulle ta en voltaren-kur på tio dagar och uppsöka sjukgymnast. Därmed basta. Tablettknapprandet satte jag igång med omedelbart, men har inte riktigt lyckats lokalisera sjukgymnasterna.
På jobbet gick det först bedrövligt, av helt andra skäl än rent myalgiska, snarare tekniskt strul och dålig kommunikation. Men sen fick jag till ett rätt bra möte med chefen och det skakade loss lite resultat som lyfte hela jobbveckan. Tänk vad lycklig man blir av lite medbestämmande och styrsel över sitt eget öde.
Jo, mitt i alltihopa så fick jag sms från Jonny, att bebisen kommit. Jag fick en liten film skickad på Siri. Hon var liten, röd och viftade med tårna. Pratade med de nyblivna föräldrarna på telefon och Karin har på begäran skickat lite mer utförliga rapporter om hur det hela gick till, med siffror och fakta. Jag tror att det är sånt som behövs för att det ska gå in i skallen på mig. Min första kompisbebis!
Viljan att informera och reda ut
Detta fick jag i postlådan. Oerhört lustigt.
"Information till boende i Vattenborgen 6
Natten till torsdag 26/3 kastade en man in en stor sten genom bakdörren till vår fastighet för att ta sig in till tvättstugan och lägga sig att sova i torkskåpet. När detta upptäcktes på morgonen tillkallades polis som förhörde mannen på plats och en formell anmälan gjordes. Jag (Lottie Liljedahl) talade med polisen och träffade mannen som tydligt inte var ute efter något annat än en sovplats för natten. Glasmästare har varit på plats för åtgärd av den trasiga glasrutan.
Har ni några ytterligare frågor är ni välkomna att kontakta styrelsen.
MVH Styrelsen"
Jag hörde sagda man och det stora klirret han orsakade den natten, men det var inte särskilt skrämmande och brevet från styrelsen dagen därpå fick mig på mycket muntert humör. Visserligen var det lite synd om mannen, för det var en riktigt kall natt, men han hittade ju till torkskåpet så ingen fara där. Sen kan jag tänka mig slapstick-ögonblicket när någon öppnar torkskåpet på första tvättpasset och till sist ligger det något löjeväckande men väldigt rart över brevet vi fick. Det är så formellt, för att beskriva en ganska tragikkomisk händelse. Lite som boken Brev till samhället som jag köpt och skrockat åt. Människor i det här samhället gillar ordning och reda och det får de uppenbarligen till absurditetens gränser.
Vid sidan av detta har jag snart avverkat ytterligare en ledighet. Lite spel, lite gemyt och ett besök från kusin Emma på tisdagen. Jag deltog dagen innan i räddningsaktionen av hennes mobil, som glömts kvar på ett café i fjällvärlden. Personalen (också väldigt välvilliga människor) hade försökt ringa nummer som "Mamma" och "Pappa", så när kusin Åsa ringde svarade de. Emma hade hunnit till Stockholm redan, men pojkvännens syster kunde återbörda väskan. Väl här fick Emma träffa Jimmy, vi åt middag, drack kaffe och åt Ben&Jerrys Cookiedough-glass (kakdegssmak alltså). Jag blev nyfiken på glassen när Vegard pratade om den och den levde upp till förväntningarna. Som Jimmy påpekade, både Ben och Jerry åt ihjäl sig.
"Information till boende i Vattenborgen 6
Natten till torsdag 26/3 kastade en man in en stor sten genom bakdörren till vår fastighet för att ta sig in till tvättstugan och lägga sig att sova i torkskåpet. När detta upptäcktes på morgonen tillkallades polis som förhörde mannen på plats och en formell anmälan gjordes. Jag (Lottie Liljedahl) talade med polisen och träffade mannen som tydligt inte var ute efter något annat än en sovplats för natten. Glasmästare har varit på plats för åtgärd av den trasiga glasrutan.
Har ni några ytterligare frågor är ni välkomna att kontakta styrelsen.
MVH Styrelsen"
Jag hörde sagda man och det stora klirret han orsakade den natten, men det var inte särskilt skrämmande och brevet från styrelsen dagen därpå fick mig på mycket muntert humör. Visserligen var det lite synd om mannen, för det var en riktigt kall natt, men han hittade ju till torkskåpet så ingen fara där. Sen kan jag tänka mig slapstick-ögonblicket när någon öppnar torkskåpet på första tvättpasset och till sist ligger det något löjeväckande men väldigt rart över brevet vi fick. Det är så formellt, för att beskriva en ganska tragikkomisk händelse. Lite som boken Brev till samhället som jag köpt och skrockat åt. Människor i det här samhället gillar ordning och reda och det får de uppenbarligen till absurditetens gränser.
Vid sidan av detta har jag snart avverkat ytterligare en ledighet. Lite spel, lite gemyt och ett besök från kusin Emma på tisdagen. Jag deltog dagen innan i räddningsaktionen av hennes mobil, som glömts kvar på ett café i fjällvärlden. Personalen (också väldigt välvilliga människor) hade försökt ringa nummer som "Mamma" och "Pappa", så när kusin Åsa ringde svarade de. Emma hade hunnit till Stockholm redan, men pojkvännens syster kunde återbörda väskan. Väl här fick Emma träffa Jimmy, vi åt middag, drack kaffe och åt Ben&Jerrys Cookiedough-glass (kakdegssmak alltså). Jag blev nyfiken på glassen när Vegard pratade om den och den levde upp till förväntningarna. Som Jimmy påpekade, både Ben och Jerry åt ihjäl sig.
