Loggboken

Min lediga period är nu avverkad, med storheter som två helger utan jobb, och de har varit guld. Jag har allt som allt lyckats trycka in följande:

* två omgångar rollspel (varav en riktigt lång)
* två brädspelskvällar (mastodont-spel)
* en utgång med Jimmys kompisar som gjorde barrunda i sitt närområde (Solna)
* röjande i lägenheten
* lugna hemmakvällar (när man bryr sig om vad man äter och får bo i sängen hur mycket man vill)

Det sistnämnda har det nog varit lite för lite av i livet. Att varva ner är inte riktigt vad jag brukar ägna mig åt, men finner det ganska helbrägdagörande.

I övrigt har jag gått till doktorn för en ond ryggkota som inte vill ge upp. Vanligtvis när man vänder sig till läkarvetenskapen är de ju lite diffusa, men inte denna gång. Det var en timid äldre herre, i fluga och vit rock, som tryckte på ryggraden, hummade lite och sa att det var en inflammation i ligamenten mellan kotorna, att jag skulle ta en voltaren-kur på tio dagar och uppsöka sjukgymnast. Därmed basta. Tablettknapprandet satte jag igång med omedelbart, men har inte riktigt lyckats lokalisera sjukgymnasterna.

På jobbet gick det först bedrövligt, av helt andra skäl än rent myalgiska, snarare tekniskt strul och dålig kommunikation. Men sen fick jag till ett rätt bra möte med chefen och det skakade loss lite resultat som lyfte hela jobbveckan. Tänk vad lycklig man blir av lite medbestämmande och styrsel över sitt eget öde.

Jo, mitt i alltihopa så fick jag sms från Jonny, att bebisen kommit. Jag fick en liten film skickad på Siri. Hon var liten, röd och viftade med tårna.  Pratade med de nyblivna föräldrarna på telefon och Karin har på begäran skickat lite mer utförliga rapporter om hur det hela gick till, med siffror och fakta. Jag tror att det är sånt som behövs för att det ska gå in i skallen på mig. Min första kompisbebis!