Loggboken

Såg nyss ett rådjur nere på gården. Det gick med försiktiga steg ner för gångvägen från grannhuset och stannade  förvirrat i utkanten av ljusringen från gatlyktan. Min förra bostad låg ju i kaninland, nu kanske jag står inför en helt ny biotop.

Jag och Jimmy har firat ett år i helgen. Det var en ungefärlig replikering av den helgen när vi blev ihop; då gick vi och fikade i Gamla stan, var på en italiensk restaurang på Kungsholmen och gick på kalas hos Sofia. Den här gången var vi på en spelning med Isobel & November i Gamla stan på fredagen, gick på italienaren på lördagen och hade Sofia och Erik över på spel och vin på kvällen. Vi pratade en massa om hur det var då, vilket alltid är lite roligt och diskuterade sedemera ritualer med Sofia och Erik.

Söndagen ägnades åt stillsamheter, bland annat såg vi på filmen "9".

Förra helgen var vi på inflyttningsfest hos Lova med Göran Greider-tema. Alla gick runt i rutiga skjortor och hade yvigt hår, det var tipspromenad och en tävling där man skulle rita Göran som rondellhund. Jag vann! Alltså teckningsbiten, inte tipspromenaden. Värden Johan berättade under prisutdelningen om hur det kommit sig att de valt det temat. Tydligen hade Lova och Sara första dagen i Stockholm stött på Göran på Ikea när de skulle köpa en krukväxt. Johan hade dessutom mailat Greider för att se om han ville komma med någon hälsning. Och han svarade!

I all övrighet ska jag vaccinera mig imorgon måndag. Jag måste bara fylla i en hälsodeklaration och köa jättelänge, men sen är det gjort.

Mycket har förändrats sedan sist.

Förrförra måndagen tillträdde den nya chefredaktören på tidningen och annonserade bums om neddragningar och kraftigt förändrade förutsättningar för oss på nätet. Vi samlades en liten nedslagen skara på Söders hjärta på kvällen. Ovisshet är klart skakande. Skulle man själv förlora jobbet? Nån av kollegorna? Vad händer nu? Men det var bra att ses och prata, hade varit jobbigt att sitta hemma och grubbla.

Nu två veckor senare har läget klarnat. Men bara lite, vi vet fortfarande inte vilka som blir kvar. Den nya chefen för vår avdelning har också börjat. Han verkar vettig och jobbar väl med de förutsättningar som givits. Lite svårt att vända till något positivt, det är fortfarande åtstramningar det handlar om.

Förutom turbulensen på jobbet har jag haft lite ledigt och bland annat gått på måndagsklubben, den här gången på Bröderna Olsson, samt spelat spel i Vällingby och Västberga.

Mitt liv går lite som en sinuskurva. Två veckors intensivt jobbande, två lediga helger, jobb-ledighet-jobb-ledighet. Kanske mer som en marsch? Temporikt och roligt är det i vart fall.

Idag reste mor och far härifrån, efter att ha spenderat helgen i Stockholm. De gick på musikal, träffade kompisar på stan och fick ha lägenheten för sig själva. Jag och Jimmy stod för markservicen i form av middagar och fick oss en liten sväng till Ikea. Det är fortfarande lite småplock som behövs till hemmet, så det var bra och sen är det ju inte särskilt blodigt längre, det här med Ikeafärder. Det ligger i Kungens kurva, inte långt härifrån, och jag tror att jag blivit imun mot sånt jag tidigare irriterade mig på, såsom trängsel och vilda barn. Kanhända är det allt podradiolyssnande som gjort det möjligt att helt stänga av bakgrundssorl och med upphöjt lugn spatsera genom den värsta turbulens. Bra i det här sammanhanget, dåligt i trafiken.

Mamma och pappa verkade hur som helst nöjda med resan och nu sitter jag och konsumerar överbliven mat och godsaker. Skönt och lugnt. Det blev nämligen inte så mycket uppladdningstid från förra helgens äventyr i Eskilstuna, då jag besökte Carro och firade av hennes 29:e levnadsår. För att slippa åka buss på grund av ett oheligt rälsarbete så tog jag omvägen över Mälaren och fick se Sala, Västerås och det enorma energiskogsbältet däremellan. Väl i Eskilstuna blev jag hämtad av Carros far på stationen, en lågmäld, men klart sympatisk man, som upplät sitt hus för den födelsedagsmiddag som Carro skulle ha.

Väl framme vid villan var det bara att slå sig ner vid bordet och skaka tass med gästerna, som jag hört om när Carro berättat om sina barndomskompisar och nu fick jag se dem i sin naturliga miljö. Mycket trevliga typer och med likartade intressen som jag. Vi käkade tacosbuffé och fortsatte sedan på kalas hos andra bekanta. Festen var kul och jag lärde känna flera stycken, bland annat värdens två systrar som redogjorde för Eskilstunas karaktär som stad och vi diskuterade roller inom syskonskaran.

Tyvärr gick inte hela kvällen geschwint; jag klämde fingret i dörren. Alla var högst hjälpsamma, men känseln i fingertoppen har fortfarande inte kommit tillbaka. Jag tog det med ro då och vi gick och käkade kebab på stan. Eskilstuna har en kebabfabrik, fick jag veta, och aspirerade på att ha den bästa kebaben i hela landet. Sen promenerade vi hem genom natten. Det var mysigt att hänga med Carro och se hennes hemstad.

Innan den ledigheten börjar det bli diffust i minnet, men vi spelade spel nån kväll, jag besökte det nya Liljeholmen och var på den Måndagsklubben som var på Vampire Lounge. Det ska väl förklaras att Lova tagit med sig en trevlig tradition från Göteborg som innebär att man ses varje måndag och går ut mellan halv sju och nio på kvällen. Lite afterwork. Varje gång på ett nytt ställe, vilket är bra även för urinvånarna eftersom man får testa lite nytt. Ska även gå på det imorgon och kombinera med en jobböl som huserar i närheten.