Erövrar långsamt Mellansverige
Mitt liv går lite som en sinuskurva. Två veckors intensivt jobbande, två lediga helger, jobb-ledighet-jobb-ledighet. Kanske mer som en marsch? Temporikt och roligt är det i vart fall.
Idag reste mor och far härifrån, efter att ha spenderat helgen i Stockholm. De gick på musikal, träffade kompisar på stan och fick ha lägenheten för sig själva. Jag och Jimmy stod för markservicen i form av middagar och fick oss en liten sväng till Ikea. Det är fortfarande lite småplock som behövs till hemmet, så det var bra och sen är det ju inte särskilt blodigt längre, det här med Ikeafärder. Det ligger i Kungens kurva, inte långt härifrån, och jag tror att jag blivit imun mot sånt jag tidigare irriterade mig på, såsom trängsel och vilda barn. Kanhända är det allt podradiolyssnande som gjort det möjligt att helt stänga av bakgrundssorl och med upphöjt lugn spatsera genom den värsta turbulens. Bra i det här sammanhanget, dåligt i trafiken.
Mamma och pappa verkade hur som helst nöjda med resan och nu sitter jag och konsumerar överbliven mat och godsaker. Skönt och lugnt. Det blev nämligen inte så mycket uppladdningstid från förra helgens äventyr i Eskilstuna, då jag besökte Carro och firade av hennes 29:e levnadsår. För att slippa åka buss på grund av ett oheligt rälsarbete så tog jag omvägen över Mälaren och fick se Sala, Västerås och det enorma energiskogsbältet däremellan. Väl i Eskilstuna blev jag hämtad av Carros far på stationen, en lågmäld, men klart sympatisk man, som upplät sitt hus för den födelsedagsmiddag som Carro skulle ha.
Väl framme vid villan var det bara att slå sig ner vid bordet och skaka tass med gästerna, som jag hört om när Carro berättat om sina barndomskompisar och nu fick jag se dem i sin naturliga miljö. Mycket trevliga typer och med likartade intressen som jag. Vi käkade tacosbuffé och fortsatte sedan på kalas hos andra bekanta. Festen var kul och jag lärde känna flera stycken, bland annat värdens två systrar som redogjorde för Eskilstunas karaktär som stad och vi diskuterade roller inom syskonskaran.
Tyvärr gick inte hela kvällen geschwint; jag klämde fingret i dörren. Alla var högst hjälpsamma, men känseln i fingertoppen har fortfarande inte kommit tillbaka. Jag tog det med ro då och vi gick och käkade kebab på stan. Eskilstuna har en kebabfabrik, fick jag veta, och aspirerade på att ha den bästa kebaben i hela landet. Sen promenerade vi hem genom natten. Det var mysigt att hänga med Carro och se hennes hemstad.
Innan den ledigheten börjar det bli diffust i minnet, men vi spelade spel nån kväll, jag besökte det nya Liljeholmen och var på den Måndagsklubben som var på Vampire Lounge. Det ska väl förklaras att Lova tagit med sig en trevlig tradition från Göteborg som innebär att man ses varje måndag och går ut mellan halv sju och nio på kvällen. Lite afterwork. Varje gång på ett nytt ställe, vilket är bra även för urinvånarna eftersom man får testa lite nytt. Ska även gå på det imorgon och kombinera med en jobböl som huserar i närheten.
Idag reste mor och far härifrån, efter att ha spenderat helgen i Stockholm. De gick på musikal, träffade kompisar på stan och fick ha lägenheten för sig själva. Jag och Jimmy stod för markservicen i form av middagar och fick oss en liten sväng till Ikea. Det är fortfarande lite småplock som behövs till hemmet, så det var bra och sen är det ju inte särskilt blodigt längre, det här med Ikeafärder. Det ligger i Kungens kurva, inte långt härifrån, och jag tror att jag blivit imun mot sånt jag tidigare irriterade mig på, såsom trängsel och vilda barn. Kanhända är det allt podradiolyssnande som gjort det möjligt att helt stänga av bakgrundssorl och med upphöjt lugn spatsera genom den värsta turbulens. Bra i det här sammanhanget, dåligt i trafiken.
Mamma och pappa verkade hur som helst nöjda med resan och nu sitter jag och konsumerar överbliven mat och godsaker. Skönt och lugnt. Det blev nämligen inte så mycket uppladdningstid från förra helgens äventyr i Eskilstuna, då jag besökte Carro och firade av hennes 29:e levnadsår. För att slippa åka buss på grund av ett oheligt rälsarbete så tog jag omvägen över Mälaren och fick se Sala, Västerås och det enorma energiskogsbältet däremellan. Väl i Eskilstuna blev jag hämtad av Carros far på stationen, en lågmäld, men klart sympatisk man, som upplät sitt hus för den födelsedagsmiddag som Carro skulle ha.
Väl framme vid villan var det bara att slå sig ner vid bordet och skaka tass med gästerna, som jag hört om när Carro berättat om sina barndomskompisar och nu fick jag se dem i sin naturliga miljö. Mycket trevliga typer och med likartade intressen som jag. Vi käkade tacosbuffé och fortsatte sedan på kalas hos andra bekanta. Festen var kul och jag lärde känna flera stycken, bland annat värdens två systrar som redogjorde för Eskilstunas karaktär som stad och vi diskuterade roller inom syskonskaran.
Tyvärr gick inte hela kvällen geschwint; jag klämde fingret i dörren. Alla var högst hjälpsamma, men känseln i fingertoppen har fortfarande inte kommit tillbaka. Jag tog det med ro då och vi gick och käkade kebab på stan. Eskilstuna har en kebabfabrik, fick jag veta, och aspirerade på att ha den bästa kebaben i hela landet. Sen promenerade vi hem genom natten. Det var mysigt att hänga med Carro och se hennes hemstad.
Innan den ledigheten börjar det bli diffust i minnet, men vi spelade spel nån kväll, jag besökte det nya Liljeholmen och var på den Måndagsklubben som var på Vampire Lounge. Det ska väl förklaras att Lova tagit med sig en trevlig tradition från Göteborg som innebär att man ses varje måndag och går ut mellan halv sju och nio på kvällen. Lite afterwork. Varje gång på ett nytt ställe, vilket är bra även för urinvånarna eftersom man får testa lite nytt. Ska även gå på det imorgon och kombinera med en jobböl som huserar i närheten.
Kommentarer
Trackback
