Loggboken

Jimmy fyllde år i veckan och vi hade ett litet kalas hemma hos mig på fredagen. Lite lustigt med en hel hög av hans killkompisar som gäster, men Lova var där och senare på kvällen kom Sofia och Erik. Det blev överdos på ost, kex och godsaker, samt idel skönsång och en gemytlig efterfest.

Jag gillar värdskapet som grej. Alltså inte i nidbilden av den överpresterande värdinnan, utan snarare som idé; möjligheten att skapa en miljö som andra trivs i. Förr i tiden hade jag huset i Ålgården och i Göteborg hade vi en stor umgängeskrets. Här i Stockholm är det lite lurigare med fester och sammankomster, det känns som att man bor mer inpå folk och man har definitivt mindre yta att röra sig med.

På lördagen tittade vi på fotboll. Det var Sverige-Ungern och måste vinna. Nu har jag ingen teve, så det fick bli restaurangen nere på gatan. Jag tycker generellt att det finns nåt klart mysigt att titta på fotboll ute. Man blir liksom tjenis med personalen och det är lite livat. Servitören var av balkan-ursprung och stoltserade med att Sverige inte skulle klara sig utan Zlatan. Vilket han har helt rätt i.

Idag söndag kom Jimmys syster Nima nedresande med man och barn för att forsla hit ett par möbler som stått uppe i Tärnsjö i ett halvår. Jag gjorde sen entré, men hann med att fika lite samt genera den 12-årige sonen i familjen genom att tilltala honom direkt. Nima frågade om han var blyg för mig varpå han sa ja och roterade undflyende på snurrstolen. Jag har glömt hur det var att vara i mellanstadieåldern, man var lite lustig då.

Resten av dagen spenderades med att bygga Ikeamöbler. Lite kul, men tidskrävande.