Tillbakalämnat
Idag var jag och lämnade tillbaka alla föremål jag fått av DN. En mobiltelefon som jag aldrig använde med sladdar och headset samt ett taxikort. Egentligen skulle jag ha givit tillbaka passerkortet också, men det har försvunnit spårlöst. Kanske har sommaren tagit det, med alla upp- och nerpackningar, städningar och bjudningar. Passerkortet låg tryggt i den gröna glasskålen på bordet länge, men i nåt skede ville jag att det skulle vara frukt däri och sen vet jag inte.
Jag vände upp och ned på lägenheten idag. Primärt efter kortet men sen hade mobilen en box, som jag försökte hitta. Det finns några få ställen som saker kan befinna sig på här, sen finns det en del lådor i hyllor och skåp där saker inte rör på sig, men de platserna letade jag igenom i alla fall. Sen gick jag ner i förrådet.
Att lyfta på stenarna av sitt liv är lite roligt men också lite vemodigt. Man hittar ting man saknat, får upp minnesbilder i huvudet.
Jag hittade ingen låda, eller kortet. Det gick bra ändå på redaktionen.
Det kramades och pratades och undrades hur det går. Och skvallrades lite om hur det går där. Sen när jag hade gått varvet runt och pratat med alla, så fastnade jag med Clas medan DN.se-redaktören gick och käkade. Han skojade om att jag skulle sköta sajten och jag skojade om att jag skulle radera den. Sen hände ett drunkningstillbud och eftersom jag ändå satt där så la jag upp en "just nu" på det som Clas skrev. Det var precis som förr och gjorde liksom lite för ont.
Jag vände upp och ned på lägenheten idag. Primärt efter kortet men sen hade mobilen en box, som jag försökte hitta. Det finns några få ställen som saker kan befinna sig på här, sen finns det en del lådor i hyllor och skåp där saker inte rör på sig, men de platserna letade jag igenom i alla fall. Sen gick jag ner i förrådet.
Att lyfta på stenarna av sitt liv är lite roligt men också lite vemodigt. Man hittar ting man saknat, får upp minnesbilder i huvudet.
Jag hittade ingen låda, eller kortet. Det gick bra ändå på redaktionen.
Det kramades och pratades och undrades hur det går. Och skvallrades lite om hur det går där. Sen när jag hade gått varvet runt och pratat med alla, så fastnade jag med Clas medan DN.se-redaktören gick och käkade. Han skojade om att jag skulle sköta sajten och jag skojade om att jag skulle radera den. Sen hände ett drunkningstillbud och eftersom jag ändå satt där så la jag upp en "just nu" på det som Clas skrev. Det var precis som förr och gjorde liksom lite för ont.
Kommentarer
Trackback