Sånt är livet
Sista kvällen på jobbet var det partiledardebatt på teve. Jag får krupp på debatter. Det måste vara den sämsta formen av demokratiyttring någonsin. Sju folkrepresentanter på tvivelaktig ideologisk grund, två programledare på uppåttjack och ett snuttifierat tevemedium - låt spelen börja. Jag gjorde en webbfråga, som visserligen inte har så stort opinionsvärde, men 88 procent av 13.000 svarande visste vad de ska rösta på i valet 2010. 2 procent var osäkra efter kvällens debatt. Vad säger det om effekten av tv-debatter?
Det har varit ett par hektiska veckor, både på jobbet och utanför. Förra ledigheten styrde jag kosan till Uppsala för att fira av 30-åringen Marie. Vi började med att bowla, ganska ringrostigt, förutom Marie som ägde upp mig och Therese i brygga och slog sitt personliga rekord. Sedan blev det italiensk restaurang, pubrunda, dans och falsksång. Härlig kväll!
Hade gärna stannat lite längre, men på lördagen skulle Lovas hyresvärd spela på Broder Tuck. Det var ska-musik, så det passade mig alldeles utmärkt. Bra genre och dansvänligt som tusan. Vi besökte kollektivet i Skarpnäck innan och fick grönsakslasagne. Jag orkade nästan hela vägen, men den sista timmen på utestället klipptes det med ögonen så jag och Jimmy skippade efterfesten och åkte hem. Sov som en stock.
Jag kan vara med på två måndagsklubbar i månaden och de två som varit nu var Judith och Bertil, känd för en politikerpuss och mer för mig som bodde första sommaren på Hornstull. Den andra var Mosebacke på mitt initiativ, men tyvärr var Teaterbaren stängde och i lokalen vi var i hölls en minneskonsert för Anita Lindblom ("Sånt är livet"). En massa äldre människor i publiken och så vi som satt i ett hörn. Kändes som om vi var ungdomsbordet på en femtioårsfest.
På jobbet har jag tagit tag och skrivit lite artiklar själv. Nu hinns det inte med särskilt mycket research eller välbyggda meningar, så några mästerverk blev det inte men det kändes mycket bra ändå. Att se att man kan.
Imorgon ska jag gå med Tomas och kolla på lokalen till 30-årsfesten. Har fått en massa svar och pratat med Halldór på telefon; att bjuda in till kalas gör ju som sagt att man får kontakt med folk igen. Väldigt roligt!
Det har varit ett par hektiska veckor, både på jobbet och utanför. Förra ledigheten styrde jag kosan till Uppsala för att fira av 30-åringen Marie. Vi började med att bowla, ganska ringrostigt, förutom Marie som ägde upp mig och Therese i brygga och slog sitt personliga rekord. Sedan blev det italiensk restaurang, pubrunda, dans och falsksång. Härlig kväll!
Hade gärna stannat lite längre, men på lördagen skulle Lovas hyresvärd spela på Broder Tuck. Det var ska-musik, så det passade mig alldeles utmärkt. Bra genre och dansvänligt som tusan. Vi besökte kollektivet i Skarpnäck innan och fick grönsakslasagne. Jag orkade nästan hela vägen, men den sista timmen på utestället klipptes det med ögonen så jag och Jimmy skippade efterfesten och åkte hem. Sov som en stock.
Jag kan vara med på två måndagsklubbar i månaden och de två som varit nu var Judith och Bertil, känd för en politikerpuss och mer för mig som bodde första sommaren på Hornstull. Den andra var Mosebacke på mitt initiativ, men tyvärr var Teaterbaren stängde och i lokalen vi var i hölls en minneskonsert för Anita Lindblom ("Sånt är livet"). En massa äldre människor i publiken och så vi som satt i ett hörn. Kändes som om vi var ungdomsbordet på en femtioårsfest.
På jobbet har jag tagit tag och skrivit lite artiklar själv. Nu hinns det inte med särskilt mycket research eller välbyggda meningar, så några mästerverk blev det inte men det kändes mycket bra ändå. Att se att man kan.
Imorgon ska jag gå med Tomas och kolla på lokalen till 30-årsfesten. Har fått en massa svar och pratat med Halldór på telefon; att bjuda in till kalas gör ju som sagt att man får kontakt med folk igen. Väldigt roligt!
Kommentarer
Trackback
