Loggboken

För en herrans massa år sen i Göteborg hade jag en sammanstötning med galen människa. Vandrades nerför Aschebergsbacken såg jag en kvinna med krulligt tanthår i en alldeles för stor jacka stå och prata för sig själv vid ett skyltfönster. Väldigt lik Susan Boyle till uppenbarelsen. Precis när jag ska passera henne så vänder hon sig om och knuffar mig. Inte så hårt att jag trillade omkull, men ändå såpass att jag hoppade en bit och utbrast i ett hoppsan hejsan! Tanten vände sig bara om och fortsatte sin ilskna tirad med fönstret.

Nu har jag varit i Göteborg och besökt Carro. På Marklandsgatan ser jag två lite lodiga individer stå och prata. Mannen säger hejdå på bred skön göteborgska och ha de nu så gôtt, gå hem och ta de luugnt me dej nu. Kvinnan kliver på och jag tänker att till och med de utslagna i Göteborg är mysigare än de i Stockholm. Det hinner gå tre sekunders restid innan kvinnan ryter JÄVLAR så hela vagnen hoppar. Hon fortsätter sedan skrika okvädningsord mitt i en mumlad konversation som pågår hela resan. Vidare trycker hon upp dörrarna så att vagnen inte kan åka, tre gånger vid varje hållplats och vid ett tillfälle lutar hon sig över gången med en av sina pappkassar och slår två gånger på min ryggsäck som står på sätet.

När kvinnan slutligen går av tittar jag upp (man håller liksom en låg profil när någon är så där oberäknelig) och visst är det samma krullhåriga kvinna! Fantastiskt roligt, jag har alltså blivit påhoppad av denna kvinna två gånger i livet!

I övrigt var resan en ren fröjd. Jag kom ner på fredagen, fick bilskjuts hem av Carro med Jonathan och Stefan, som spontanhakade på för en kväll av idel spel och skönt hängande. På lördagen var jag mycket kort över till Jonny och Karin som hade 1-årskalas för Siri. Hon hade blivit större och kunde prata och resa sig och manöverera runt längs kanter. Riktigt litet charmtroll var hon också. Vi öppnade paketen med gemensamma krafter, lite som i laughing-baby-klippen på Youtube, och jag hade köpt särskilt roliga rosetter som Siri tyckte var mycket mer spännande än själva presenterna. Hon placerad en av dem bestämt i min saftkopp.

Efter detta korta besök drog vi till Toves 30-årskalas i Majorna. Hon hade tema 80-tal och jag hade satsat på gult.



Det var mest folk jag inte kände, men Per och hans nya flickvän Beatrice, Patrik och Carro var ju där. På slutet kom även Lova som råkade vara på hembesök och i krokarna, samt Hoppe, som jag inte sett sedan i somras. Vi hade efterfest och skulle gå på Gretas, men det var stängt eller nåt, så det blev Avenyn och riktigt sent.

Hemfärden var ganska gemytlig, jag satt helt omringad av hemvärnsgubbar som skulle på kurs och pladdrade på. Det är nåt med Göteborg, eller antagligen övriga landet, som gör att folk pratar med varandra. De småpratar och skojar och tar kontakt med andra, utan att det blir stelt eller konstigt. I Stockholm är allt ganska anonymt och ja, lite tråkigt på det sättet.

Som tur är har jag goda vänner som kan förgylla tillvaron. Den här helgen flyttade vi in Tomas i hans nya hem i Husby. En flytt är ett riktigt projekt, men vi var ganska många och hade en stor minibuss. Det gick på ringa fyra och en halv timma och på slutet fick vi gryta och vin. Härligt!