Förnöjd 29-åring
Jaha, då var man 29 år gammal. Som Clas försmädligt påpekade, inne på det trettionde levnadsåret. Jag vet inte om jag lever i förnekelse, men det känns faktiskt inte särskilt ångestfyllt alls. De allra flesta som får nånslags 30-årsnojja får det ju för att deras liv börjar bli inrutade och känslan av att inte ha hunnit med sin ungdom infinner sig i det undermedvetna. Mitt liv är visserligen kringgärdat av ramar, men jag kan inte påstå att det är särskilt vuxet. Som nyhetsredaktör har man det stressigt och det händer nåt nytt varje dag, jag har ett bra jobb. Att jobba natt sätter ju sina spår på det sociala livet, men å andra sidan skulle kanske ett 9-5-veckojobb ge nånslags hysteri kring de då åh-så-viktiga helgerna.
På min fritid får jag spela en massa spel och leka med goda vänner, vilka understundom också kan tänka sig att festa till det. Det känns inte som min ungdom vare sig är över eller förspilld. Och jag har hittat värsta bra killen, som tycker om saker som jag tycker om och som är rolig att vara med på alla sätt och vis.
Själva födelsedagen firades lite i etapper; dels kom Carro upp från Eskilstuna på besök och det var länge sen. För de som inte känner till Carro, så är det en av mina bästa vänner från Göteborg. Nu går hon på lokskola i Hallsberg och hann klämma in en visit. Sedan hade jag kalas hemma i lägenheten och lyckades trycka in 23 pers på mina 40 kvadratmeter. Stimmigt och mycket roligt. Det var kompisar ur nästan alla chakran av min bekantskapskrets; Carro representerade Göteborg, det var fyra arvikabor i exil på plats (varav ingen av dem kände varandra sen tidigare, det var absurt), mina gamla och nyare Stockholmsbekanta, samt tre av Jimmys kompisar.
På söndagen var Jimmy och Carro kvar; vi beställde pizza och spelade födelsedagsspelen jag fått av Jimmy. Det tog mig sju glada rundor innan jag lyckades vinna över Carro i Race for the Galaxy. Viss risk att hon lät mig vinna.
Måndagen var själva födelsedagen och eftersom jag var uppe och följde Carro till tåget passade jag på att gå och handla lite presenter till mig själv på stan; en utökning av Indiska-servisen och en snidad träask i en liten asiatisk krimskramsbutik. Det var mycket telefonerande med nära och kära, och när kvällen kom hade jag pojkarna över på rollspel. Väl avfirad och nöjd med 29-årsdagen.
På min fritid får jag spela en massa spel och leka med goda vänner, vilka understundom också kan tänka sig att festa till det. Det känns inte som min ungdom vare sig är över eller förspilld. Och jag har hittat värsta bra killen, som tycker om saker som jag tycker om och som är rolig att vara med på alla sätt och vis.
Själva födelsedagen firades lite i etapper; dels kom Carro upp från Eskilstuna på besök och det var länge sen. För de som inte känner till Carro, så är det en av mina bästa vänner från Göteborg. Nu går hon på lokskola i Hallsberg och hann klämma in en visit. Sedan hade jag kalas hemma i lägenheten och lyckades trycka in 23 pers på mina 40 kvadratmeter. Stimmigt och mycket roligt. Det var kompisar ur nästan alla chakran av min bekantskapskrets; Carro representerade Göteborg, det var fyra arvikabor i exil på plats (varav ingen av dem kände varandra sen tidigare, det var absurt), mina gamla och nyare Stockholmsbekanta, samt tre av Jimmys kompisar.
På söndagen var Jimmy och Carro kvar; vi beställde pizza och spelade födelsedagsspelen jag fått av Jimmy. Det tog mig sju glada rundor innan jag lyckades vinna över Carro i Race for the Galaxy. Viss risk att hon lät mig vinna.
Måndagen var själva födelsedagen och eftersom jag var uppe och följde Carro till tåget passade jag på att gå och handla lite presenter till mig själv på stan; en utökning av Indiska-servisen och en snidad träask i en liten asiatisk krimskramsbutik. Det var mycket telefonerande med nära och kära, och när kvällen kom hade jag pojkarna över på rollspel. Väl avfirad och nöjd med 29-årsdagen.
Tre ben
Vad gör man med en säng som står på tre ben? Jag tyckte vid nåt tillfälle att sängen börjat luta lite och igår rullade jag prövande mot lutningen varpå sängen började svikta. Det visade sig att ett av benen vikt sig och lossnade i min hand när jag kollade. Inte annat att göra än att avmontera alla benen och nu står den på gästmadrasser, lägre på nåt japanskt vis, men oväntat bra höjd.
Idag har jag skaffat mig Lastfm, Spotify och Twitter och drabbades så klart av information overload. De två förstnämnda är musiktjänster som gör att man kan lyssna gratis på olika vis. Lastfm kan också tipsa om musik i samma genrer som man spelar mycket, vilket är bra för en musikopat som mig. Twitter är en något poänglös sida där man kan skriva små uppdateringar ur sitt eget liv, eller tipsa om länkar, och sen följa vad kompisar och andra sysselsätter sig med på nätet. Twitter - kvitter. Samma effekt uppnås ju med statusuppdateringen på Facebook, vilket min gode arbetskamrat Andreas Rolfer inte var sen att påpeka för mig.
Efter denna digitaliserade pärs kom Göran över efter sitt jobb, vi käkade middag och pratade, Sen kom Tomas efter sitt jobb på tunnelbanan och hade med sig bullar. Det här var min första obokade dag, men igår var den första lediga och då hade jag Lova över på fika innan hon skulle med tåget hem till Göteborg och Jimmy kom på kvällen.
Lova hade spenderat veckan i Stockholm och jag jobbade tyvärr fem av de sju dagarna, men vi hann med en utgång förra torsdagen. Det var mycket lyckat. Middag på det italienska stället nedanför kullen, vin och choklad hemma hos mig, Underbara bar, uppslutning med kompisar till Lovas fling på Söders hjärta och slutligen en kanske något överflödig sejour på Skeppsbar. Gänget vi slöt upp med jobbade på Ordfront och jag träffade en av tjejerna från nyår, så det fanns mycket att prata om. Vidare hade både Lovas pojk lajvat, liksom en av de andra och chefen för arbetslaget som de var hade jobbat på DN. Funkade socialt mycket bra.
De senaste två veckorna har alltså varit min tyngre variant av jobbperioder och det har känts av. Det är mycket i görningen på tidningen, bland annat den nya sajten som ska lanseras. Den läckte ut under en av kvällarna och det påföljande dragandet i panikbromsen fick den gamla sajten att haverera. Blev lite kalabalik. Vidare håller vi ju på att utbilda oss i nya systemet och det ger merarbete. En av kvällarna kom jag in tidigare på kurs och skulle gå hem tidigt, men glömde bort det, så det blev en tolvtimmars arbetsdag mitt alltihop. Kände mig som en urvriden trasa i slutet. Men nu ska jag vara ledig i alla fall!
Idag har jag skaffat mig Lastfm, Spotify och Twitter och drabbades så klart av information overload. De två förstnämnda är musiktjänster som gör att man kan lyssna gratis på olika vis. Lastfm kan också tipsa om musik i samma genrer som man spelar mycket, vilket är bra för en musikopat som mig. Twitter är en något poänglös sida där man kan skriva små uppdateringar ur sitt eget liv, eller tipsa om länkar, och sen följa vad kompisar och andra sysselsätter sig med på nätet. Twitter - kvitter. Samma effekt uppnås ju med statusuppdateringen på Facebook, vilket min gode arbetskamrat Andreas Rolfer inte var sen att påpeka för mig.
Efter denna digitaliserade pärs kom Göran över efter sitt jobb, vi käkade middag och pratade, Sen kom Tomas efter sitt jobb på tunnelbanan och hade med sig bullar. Det här var min första obokade dag, men igår var den första lediga och då hade jag Lova över på fika innan hon skulle med tåget hem till Göteborg och Jimmy kom på kvällen.
Lova hade spenderat veckan i Stockholm och jag jobbade tyvärr fem av de sju dagarna, men vi hann med en utgång förra torsdagen. Det var mycket lyckat. Middag på det italienska stället nedanför kullen, vin och choklad hemma hos mig, Underbara bar, uppslutning med kompisar till Lovas fling på Söders hjärta och slutligen en kanske något överflödig sejour på Skeppsbar. Gänget vi slöt upp med jobbade på Ordfront och jag träffade en av tjejerna från nyår, så det fanns mycket att prata om. Vidare hade både Lovas pojk lajvat, liksom en av de andra och chefen för arbetslaget som de var hade jobbat på DN. Funkade socialt mycket bra.
De senaste två veckorna har alltså varit min tyngre variant av jobbperioder och det har känts av. Det är mycket i görningen på tidningen, bland annat den nya sajten som ska lanseras. Den läckte ut under en av kvällarna och det påföljande dragandet i panikbromsen fick den gamla sajten att haverera. Blev lite kalabalik. Vidare håller vi ju på att utbilda oss i nya systemet och det ger merarbete. En av kvällarna kom jag in tidigare på kurs och skulle gå hem tidigt, men glömde bort det, så det blev en tolvtimmars arbetsdag mitt alltihop. Kände mig som en urvriden trasa i slutet. Men nu ska jag vara ledig i alla fall!
