Vardagligheter och katastrofer
Tillbaka på jobbet och nu relativt oförkyld. Jag fick stanna hemma första dagen, vilket nog var precis vad jag behövde för sedan var det nästan avklarat. Förkylning måste vara den fånigaste åkomman någonsin. Vätska in, tapetklister ut och därtill hörande täppa i rören. Och tröttheten.
Sista halvtimmen på passet inträffade jordbävningen på Haiti. Vi gjorde så gott det gick, men i inledningsfasen av naturkatastrofer är allting mycket oklart. Jag har följt nyheterna därifrån under ledigheten och det ser verkligen fruktansvärt ut. Idag på Rapport stod en förtvivlad Stefan Åsberg och berättade om hemskheterna. Det är inte ofta man ser en förbannad reporter, men han var verkligen i affekt.
Själv brottas jag med enklare frågor; tjänster som utlysts och försök att hitta en bra lokal för födelsedagsfirande. Vardagligheter, men de tar upp min tankeverksamhet. Jag satte in lite pengar till Radiohjälpens Haiti-insamling i ett försök att mildra dissonansen.
På fredagen spelade vi spel och drack vin hemma hos Jimmys kompis Gustaf. Det var skojigt, alldeles lagom fredagsmysigt. Tyvärr började Jimmys grannar sin dag tidigt med att lägga klinkers. Jag undrade länge vad i hela friden man behöver spika i timtal för att tillverka i en lägenhet. Det blev störd slummer som bäst och en lugn dag idag, med godis och film (Watchmen och Orphan).
Har börjat bjuda in folk till födelsedagen för att se hur många det kan tänkas bli. I processen att ta kontakt med folk så får man också just det; kontakt. Det är roligt och väldigt nostalgiskt, samtidigt som man får en del erbjudanden om sociala aktiviteter. Uppiggande!
Sista halvtimmen på passet inträffade jordbävningen på Haiti. Vi gjorde så gott det gick, men i inledningsfasen av naturkatastrofer är allting mycket oklart. Jag har följt nyheterna därifrån under ledigheten och det ser verkligen fruktansvärt ut. Idag på Rapport stod en förtvivlad Stefan Åsberg och berättade om hemskheterna. Det är inte ofta man ser en förbannad reporter, men han var verkligen i affekt.
Själv brottas jag med enklare frågor; tjänster som utlysts och försök att hitta en bra lokal för födelsedagsfirande. Vardagligheter, men de tar upp min tankeverksamhet. Jag satte in lite pengar till Radiohjälpens Haiti-insamling i ett försök att mildra dissonansen.
På fredagen spelade vi spel och drack vin hemma hos Jimmys kompis Gustaf. Det var skojigt, alldeles lagom fredagsmysigt. Tyvärr började Jimmys grannar sin dag tidigt med att lägga klinkers. Jag undrade länge vad i hela friden man behöver spika i timtal för att tillverka i en lägenhet. Det blev störd slummer som bäst och en lugn dag idag, med godis och film (Watchmen och Orphan).
Har börjat bjuda in folk till födelsedagen för att se hur många det kan tänkas bli. I processen att ta kontakt med folk så får man också just det; kontakt. Det är roligt och väldigt nostalgiskt, samtidigt som man får en del erbjudanden om sociala aktiviteter. Uppiggande!
Julledighetens äventyr
Helgerna är avbockade och jag klarade mig nästan hela vägen i mål utan att bli förkyld. Snubblade på mållinjen, kan man säga.
Den första anhalten var mormors 90-årskalas i Nyköping. För åldern en mycket pigg dam, men just inför firandet hade hon haft lunginflammation så vi fick ta det piano. Mormor har ett väldigt tufft födelsedatum; 19 dec 1919 och dagen efter fyllde lillkusin Andreas 19 år, så det var numeriskt ihophållet firande.
Mamma och pappa tog vägen om Stockholm på hemvägen, så vi hann julhandla lite och se över min kapsejsade tvättmaskin. Tyvärr gick det inte att göra så mycket, så jag ringde Electrolux och bokade mig en hantverkare.
Väl hemma i Värmland fick vi tina upp huset. Jag som blivit ömfotad storstadsbo hasade runt i tofflor och lager av kläder som värsta michelingubben. Föräldrarna har gjort om hallen och både jag och Sara stod helt förstummade. Det är något särskilt med entréer, de sätter liksom tonen på huset och det här blev riktigt snyggt.
Julafton var som den brukar, förutom att jag och Sara inte kivades om vem som skulle klä granen. Eftersom hon var sjuk så klädde jag granen som hon brukar vilja ha den, det vill säga minimalism med glitter och blåa kulor. Sen såg vi på Kalle, spurtade med julrimmen, åt en massa mat och delade ut klapparna. För några år sedan bytte jag rim mot rebusar och i år funderade jag på att avancera till chiffer, men det blev en blandning av alla tre istället.
På juldagen var det utgång i stan med gamla barndomskompisar. Mycket lyckat och framförallt så släppte jag lite på min gamla inställning att det är lite jobbigt att gå ut i Arvika. Det var en bra idé. Det blev flera återseenden, snöbollskrig, efterfest och sen kom Josef med hem till Ålgården för varm choklad i köket. Sara blev lite paff när hon kom ner på morgonen och hittade en snosande gäst på soffan i vardagsrummet.
Dagen efter annandagen tog jag tåget tillbaka till Stockholm och satt hela vägen i en tyst avdelning med smältvatten droppande från hatthyllan. Lite som kinesisk vattentortyr.
När jag nu skulle ha min första kontakt med en hantverkare så tänkte jag igenom vad man skulle kunna förvänta sig. Det är dyrt, de är sena och det drar ut på tiden, var mina fördomar. Hantverkaren ifråga var en och en halv timme sen, stressad men fryntlig och det var rätt dyrt, blev resultatet. Men han lagade min tvättmaskin och höll triumferande upp en hårnål som fastnat. En väldigt dyr hårnål.
Nyår firades i Jimmys kompis Johns lägenhet på Söder; mycket god mat och en massa mingel. Lite marigt när man inte känner nån, men jag pladdrade på och efter att ha sett på fyrverkerierna över Riddarfjärden så for vi över till mina kompisar och kalasade lite till. Bra lösning; vi gjorde så förra året också.
När så helgerna blivit avklarade så bröt min dunderförkylning ut och det kanske var rätt rimligt, med tanke på allt kringflackande och alla människor man träffat. Nu har jag några dar kvar till jobbet och ska väl försöka kurera mig i lugn och ro.
Den första anhalten var mormors 90-årskalas i Nyköping. För åldern en mycket pigg dam, men just inför firandet hade hon haft lunginflammation så vi fick ta det piano. Mormor har ett väldigt tufft födelsedatum; 19 dec 1919 och dagen efter fyllde lillkusin Andreas 19 år, så det var numeriskt ihophållet firande.
Mamma och pappa tog vägen om Stockholm på hemvägen, så vi hann julhandla lite och se över min kapsejsade tvättmaskin. Tyvärr gick det inte att göra så mycket, så jag ringde Electrolux och bokade mig en hantverkare.
Väl hemma i Värmland fick vi tina upp huset. Jag som blivit ömfotad storstadsbo hasade runt i tofflor och lager av kläder som värsta michelingubben. Föräldrarna har gjort om hallen och både jag och Sara stod helt förstummade. Det är något särskilt med entréer, de sätter liksom tonen på huset och det här blev riktigt snyggt.
Julafton var som den brukar, förutom att jag och Sara inte kivades om vem som skulle klä granen. Eftersom hon var sjuk så klädde jag granen som hon brukar vilja ha den, det vill säga minimalism med glitter och blåa kulor. Sen såg vi på Kalle, spurtade med julrimmen, åt en massa mat och delade ut klapparna. För några år sedan bytte jag rim mot rebusar och i år funderade jag på att avancera till chiffer, men det blev en blandning av alla tre istället.
På juldagen var det utgång i stan med gamla barndomskompisar. Mycket lyckat och framförallt så släppte jag lite på min gamla inställning att det är lite jobbigt att gå ut i Arvika. Det var en bra idé. Det blev flera återseenden, snöbollskrig, efterfest och sen kom Josef med hem till Ålgården för varm choklad i köket. Sara blev lite paff när hon kom ner på morgonen och hittade en snosande gäst på soffan i vardagsrummet.
Dagen efter annandagen tog jag tåget tillbaka till Stockholm och satt hela vägen i en tyst avdelning med smältvatten droppande från hatthyllan. Lite som kinesisk vattentortyr.
När jag nu skulle ha min första kontakt med en hantverkare så tänkte jag igenom vad man skulle kunna förvänta sig. Det är dyrt, de är sena och det drar ut på tiden, var mina fördomar. Hantverkaren ifråga var en och en halv timme sen, stressad men fryntlig och det var rätt dyrt, blev resultatet. Men han lagade min tvättmaskin och höll triumferande upp en hårnål som fastnat. En väldigt dyr hårnål.
Nyår firades i Jimmys kompis Johns lägenhet på Söder; mycket god mat och en massa mingel. Lite marigt när man inte känner nån, men jag pladdrade på och efter att ha sett på fyrverkerierna över Riddarfjärden så for vi över till mina kompisar och kalasade lite till. Bra lösning; vi gjorde så förra året också.
När så helgerna blivit avklarade så bröt min dunderförkylning ut och det kanske var rätt rimligt, med tanke på allt kringflackande och alla människor man träffat. Nu har jag några dar kvar till jobbet och ska väl försöka kurera mig i lugn och ro.
