Loggboken

Haha, testade att googla på mina rubriker – jag har då aldrig blivit så återpublicerad på en och samma dag. Kanske 70-80 träffar på tre artiklar. Alla telegrammen går ju ut automatiskt till en mängd mindre tidningar och in i flödet i storstadstidningarna. Inte mina skarpaste alster, men så var det ju första dagen:

Israelisk journalist spionanklagad
Dödstalen stiger i Polen
Stor nedgång i barnadödlighet

I all övrighet var det högakademiskt, knastertorrt och svårt på redaktionen. Härligt!

Det var inte så farligt att få sparken. Nu har jag en dryg vecka senare varit på två arbetsintervjuer och fått drömjobbet; deskreporter på TT:s utrikesredation. Jag börjar nu på måndag och fick löfte om i princip arbete sommaren igenom.

Men vilken berg- och dalbana det har varit. Vi fick välja om vi ville jobba kvar under uppsägningstiden och det kändes först som en idé för att det skulle bli lite lugn och ro, men sen kändes det inte alls som någon god idé och jag arbetade min sista dag på tidningen förra torsdagen. Hemskt sorgligt; vi hade ett stillsamt avskedsfika med daggänget och pratade lite om svunna tider.





På kvällen skojade jag med sportredaktören Frederic (längst till vänster ovan) att det kändes som om han och jag låg på lit de parade. Alla pappersmänniskorna kom förbi med moloken uppsyn, sa fina saker om oss och tog farväl. Jag fick bland annat en bok av Clas som hette Huset som aldrig sover, en introduktionsbok för nyanställda på tidningen från 1959, full med lustiga gamla fenomen och svartvita bilder på "hålkortsrummet" eller "telediphonen". Staffan bjöd mig och Clas på middag på Rosa drömmar, där tydligen Stig Larsson hållit till på sin tid. Det var allt som allt en ganska historietyngd sista kväll och så klart, mycket vemodig.

Helgen spenderades i omhuldandet av goda vänner och jag fick lära mig vad banoffi är för något.

På tisdagen åkte jag på jobbintervju på TV4, för deras nät och det lät väl okej. Chefen sa att jag precis såg ut som hennes kusin, som också hette Åsa, och sen fick jag se studion där alla TV4-nyheterna och soffprogrammen spelas in. Klart cool upplevelse. Därefter åkte jag in till redaktionen och åt för sista gången i matsalen. Det var, så klart, inte särskilt gott den här gången heller. Men jag kommer att sakna det lite ändå.

Efter detta begav sig hela gänget till Söders hjärta för en gravöl och det var en mycket bra kväll, trots den trista tematiken. Skvaller, shots, flipper och fylla och villa. Dagen därpå ringde jag TT eftersom TV4 ville ha svar och fick veta att jag kunde komma på intervju redan nästa dag, så det gjorde jag och de ville ha mig. Jag vill ha dem. Upplagt för a happy ending.

I dag blev det klart. Håller bitterheten i strama tyglar. Slutar på torsdag.

Nu börjar det bli löjligt länge sedan jag skrev något i min weblog. Hela poängen var ju lite att redogöra för vad som händer. Får försöka sammanfatta lite snabbt så att jag kan komma vidare.

Hot om uppsägning. Tråkigt men sant; tidningen vill säga upp folk och trots att jag jobbat på redaktionen i fyra år snart så var jag bland de som arbetat kortast tid och hamnade på Listan. Vi fick veta detta torsdagen 15 april och måndagen 26 april bröt förhandlingarna ihop. Det är inte avgjort än utan är uppe på central nivå, så jag håller ett fast grepp om hoppet och återkommer i frågan.

Begravning. Mina kusiners morfar gick bort på långfredagen. Begravningen var i Oxelösund på valborgsmässoafton och jag, mamma och pappa sov över hos mormor för att vara med på den. Många besökare och ett rätt fint tal av prästen, trots allt det religiösa. Vi spenderade vår barndoms midsomrar på morfaderns sommarö i Nyköpings skärgård och det var mycket minnen som kom över mig när jag lyssnade på livsteckningen.

Lite roligare saker. Det var kalas i Ovänners kollektiv ute i Husby, helgen efter beskedet på jobbet. Bra att få skaka av sig lite av allvaret. Till stora delar en rolig tillställning, med utklädningstema som följdes på ett föredömligt sätt av festdeltagarna. Vidare har två kompisar i Jimmys bekantskapskrets har haft 30-årskalas så jag har lärt känna det gänget lite bättre.

Här i trakterna (Midsommarkransen/Aspudden) har vi börjat göra saker på lokal basis, bland annat besökt spelcaféet två kvarter bort från mig. Vi har även spelat hemma hos Peter som flyttat in i backen ovanför Jimmy. Man kan se in i Jimmys vardagsrum från Peters vardagsrum.

Fanny var i stan för att ställa ut sina alster på en seriemässa. Jag var förbi och kollade innan jobbet, mycket spännande. Dessutom har jag hunnit träffa Hanna och det var sannerligen inte i går. Inte ens i år. Vi åt på Sjöpärlan och lade planerna för en helrenovering av min lägenhet. Det slutade med att Hanna bjöd på en jordglob åt mig på Tradera.

Kulturkonsumtion: Jag har nu sett Avatar och funnit den väga för lätt. Det kan absolut ha att göra med min avsaknad av djupseende och att vi såg den på en vanlig teve, men varför gör han inte ett bra skript när han nu har detta fantastiska sceneri att bygga på? Jag förstår inte. I stället har vi sett på Drew Barrymores regidebut Whip It. Jag är såld. Eller köpt? Alltså, jag gillar den skarpt! Mycket nostalgiska vibbar av min egen uppväxt (om man byter rollerderby mot fotboll och punkband).

Personligt: Jag har färgat håret rött. Och mitt lag vann Premier League.